Kapitel 40

19:e mars, denna dag skulle jag infinna mig på medborgarskolan i Mariestad. jag skulle träffa en distriktsköterska som oxå är anställd av arbetslivsresurs. jag ska genomgå en koll av min häslokurva vilket alla blivit erbjudna via af´s program. det är alltså helt frivilligt men jag ville absolut göra den, fanns ingen orsak att jag inte skulle tack ja.

det tas blodtryck, blodprov med inriktning på socker o hb värde. alla mina värden är jätte bra, är väldigt stolt över mitt blodtryck som var 108/78. men min vilopuls var väl inte den bästa, den låg på 80 konstant och grundar sig säkert i den medicin jag äter. jag har känt att pumpen slår fortare men inte tagit någon hänsyn till det eftersom det stod under kapitlet biverkningar.

vi sitter och pratar ganska länge jag o M. återigen träffar jag en underbar människa som riktade all sin uppmärksamhet till mig, inga patienter som stod utanför utan detta var min tid. jag kände mig inte stressad utan slappnade av och tog in det som M sa. jag gjorde först precis som vanligt, kände av om M skulle bli godkänd o få vara delaktig i min framtid, någon som skulle få ta del av mina symptomer och ingav mig förtroende. M hade kunskaper både om utmattningsdepression och bipolär sjukdom. vi mötte varandra med respekt, som varje människa förtjänar.

vi delar en hel del livserfarenheter, M´s son led oxå av en psykisk sjukdom och hon sa de ord jag hela tiden använt, att det hade rent ut sagt varit ett helvete. men nu mådde sonen mycket bättre och har gett ut en bok om sina upplevelser och kunskaper inom just hans område. starkt gjort och jag hoppas att många kommer att läsa den, jag vet att jag kommer att göra det en dag.

vi tar varandra i handen efter vårat möte, jag var nöjd detta hade gett mig väldigt mycket och jag kände hur räkmackan fanns återigen under mina fötter....

efter ett par dagar får jag i brevlådan hem M´s utvärdering av min hälsokurva. öppnar den lite försiktigt, jag visste ju mycket väl vad M skulle skriva om vissa saker i min tillvaro. under högriskpoäng står det bl.a stress, psykisk ohälsa ( jäkt, högt tempo, sömnbesvär, allmän trötthet, depression, djup nedstämdhet och kronisk sjukdom)Under M´s rekommendation står det: goda förutsättningar att komma vidare, dock i långsamt tempo, detta för att inte trigga igång patientens sjukdomsbild och riskera långtgående stressproblematik.

M rekommenderar även att jag ska göra en Aria utredning för att få hjälp på vägen att inrikta mig på rätt resurser.

jag kände i hela mig, att jag och M hade haft ett otroligt bra möte. inte bara som patient och sköterska utan som människor. där inga titlar fanns utan bara mänsklighet, båda delade med sig av varandras kunskaper och upplevelser. M sa, ska du inte dra nytta av allt det du varit med om, dina erfarenheter? då sa jag, jag vill utbilda mig till hälsocoach, där jag både kan stötta, sporra och utveckla en människa. man kan om man vill, om man får hjälp och kärlek. M tyckte det lät väldigt bra och nu fick jag ännu mera på benen att jag tänkte i rätt banor.

jag vill arbeta med människor och inte fordon. jag vill se vad en människa kan prestera, ta emot information, ta feedback och utvecklas. hur ett dåligt självförtroende kan vändas till något positivt. se en människa växa, vilja satsa på sig själv och känna igen varningssignaler. jag har alltid varit intresserad av människokroppen, muskler, psyke, uthållighet och fysik. kost ligger mig oxå varmt om hjärtat, att man kan äta rätt mat och nå ännu bättre resultat. mental träning är oxå ett viktigt instrument. att vi blir vad vi tänker, äter och tar hänsyn till våran kropp och vårat psyke. jag vill inte jobba på elitnivå, jag vill jobba med den lilla människan som behöver ha någon antingen i sin idrott ell vardagliga livet, någon som kan lyssna, ge råd och sporra.

denna dag hade jag en brinnande lust att se framåt, tänk om jag kunde vara till någon nytta för någon annan, att få utbilda sig till något man älskar i hela sig. att få arbeta med sina intressen och koncentrera sig till fullo på någon annans hälsa. hur en liten människa kan bli stor, blomma ut och finna sig själv. få inspirera någon att nå sina mål, små som stora, psykiskt ell fysiskt.

jag visste att det antagligen skulle dröja tills jag nådde mitt mål, men min tro på mig själv i att hjälpa andra är stark. det har jag alltid varit bättre på än att ta hand om mig själv. men det har jag ju börjat nu och jag ska bli så bra jag kan innan jag tar mig an någon annan. men jag längtar verkligen att få sätta mig på skolbänken, denna gång för att jag vill istället för att bli tvingad. denna gång vill jag lära mig, för min egen skull. denna gång har jag öppet sinne, jag vill lära mig massor och dela med mig av.

Hammerfall ljuder åter i mitt öra:

I´m the one
who lost control
but in the end
I be the last man standing

I´m the one
who sold the soul
but in the end
I be the last man standing