Medvind och motvind

Vad fort ens popularitet kan ändras. Både framlänges och baklänges. Jag har varit med om det förr, jag har sett hur andra har råkat ut för samma sak, om och om igen. Det tycks vara ett sådant djupt beteende att det kanske redan härstammar från stenåldern. Då var det nog ett sätt att överleva, att umgås med de starka och framgångslika. Där det fanns mat och dryck så att man hade sitt på det torra. Antagligen fick man offra en del men i slutändan hade man livet i behåll, så länge som man var till någon nytta.

Det gäller att kunna se skillnad på motvind och medvind. Men åker man med strömmen för ofta, länge och utstuderat så lär man förlora på det själv. Att komma och gå till vänner som man vill är ett fenomen som är överrepresenterat hos det kvinnliga släktet. Ett exempel kan vara, när man är/känner sig ensam och mår dåligt så tyr man sig gärna till någon som lyssnar och ger stöd. På något sätt byggs det upp en gemenskap som till en början är tillgodo för båda parter. Efter ett tag avtar denna kontakt automatiskt och det kan bero på flera orsaker, anledningar. Till slut är det bara en av de inblandade som hör av sig och bryr sig om den andra. Det mynnar ut i en kommunikation som blir ganska ensidig. Den sista dödsstöten är/blir om någon av dessa individer träffar på kärleken på något sätt.

Vänskapen tynar bort och skillnaden kan förändras bara över en natt. Kontentan av det hela blir att kontakten bryts för helt plötsligt får man stå åt sidan utan ens en fråga, om hur man mår. Detta är typiskt för tjejer. Vi lever oss in i förhållandet och koncentrationen fokuseras totalt på kärleken. Vi glömmer både tid och rum, det är bara förhållandet som räknas, just då. Den där första förälskelsen styr vårt beteende och då offras någon/några/alla. Oftast drabbas dom som har funnits där mest. Kanske är det enklast så eftersom den vännen väcker den ångest man har ventilerat med denna person. Man påminns och associerar den individen till sämre dagar.

Sen har vi den ombytta situationen som jag personligen upplevt under de senaste veckorna. Bara för att man har råkat skriva en bok förändras ens egen status i samhället. Personer som inte har hälsat på mig under denna tid som jag har bott här nere, hälsar plötsligt. Och då menar jag inte dem som kommer fram och pratar, eller hälsar med hela ansiktet på ett äkta sätt. Att jag är mer offentlig nu och syns lite här och där för alltid med sig lite annan uppmärksamhet. Men det tycker jag bara är roligt. Dom jag tänker på är sådana som har funnits under långa perioder i mitt liv, typ skolan. Förut var jag inte fin nog att hälsa på, men nu har jag tydligen blivit det. Det är ingenting som påverkar mig negativt, det blir bara så synligt hur vi människor fungerar.

Inför alla dessa människor som jag nu möter på ett annat sätt känner jag ödmjukhet och uppskattning. Vad som än händer, om något händer tack vare boken, kommer jag alltid att vara samma människa som jag är idag. Min människosyn och synen på mig själv förändras inte negativt. Jag är fortfarande jag och alla människor är lika mycket värda. Vad vi än åstakommer i vårt liv, så har alla samma status och samma rättigheter. Inför lagen är vi alla lika stämmer absolut inte. Men ju fler individer som bryr sig om varandra, så kan vi förändra detta klassamhälle. Jag spyr när det nu visar sig vad våra politiker duger till. Hur de utnyttjar lagar, paragrafer som vi andra inte har en aning om att de finns eller att de kan. De roffar åt sig av våra skattepengar utan att ens skämmas. Men detta kommer jag att skriva om i nästa kapitel.

Sjuk stalker?

Den senaste månaden har varit fartfylld. Det har hänt saker, saker kommer att hända och saker planeras. Både på gott och ont. Jag har inte kunnat slappna av denna tid utan varit i en manisk period men ändå inte. Jag har inte kunnat fokuserat eller koncentrera mig på något annat än det som sker runt mig och min bok. Jag somnar ganska fort men vaknar framåt fyra tiden och ögonen står ut som råttepickar. Jag börjar bli trött men samtidigt är det jätte roligt och intressant. Runtomkring mig i huset syns det att mitt intresse har riktat sig åt ett annat håll. Den första uppgiften i psykologin skulle ha varit inlämnad, enligt min egen plan, för dryga fyra veckor sedan. Den ligger fortfarande ofärdig på bordet i vardagsrummet. Egentligen är den klar men som vanligt har jag grävt mig ner på molekyl nivå. Jag tycker inte att jag får till det, den goa magkänslan infinner sig inte som den gör när jag är på lagom nivå.

Om man är manisk brukar man ha en outtröttlig energi. Men det har jag inte utan det är bara skallen som snurrar på högvarv. Kanske är det inte så konstigt, eftersom hela min vardag har just nu blivit lite annorlunda. Det som är jobbigast och negativt härrör till en och samma person. Här i bloggen kallar jag den individen för L.W men i boken bara för L. Och ni vet ju mycket väl vad jag tycker om den människan. På något sätt har L fått reda på adressen till min hemsida. Först besöker L sidan mellan 7-8. Sen blir det en sväng till mellan ca 11-12. Ibland dyker även dennes ip-adress upp mellan 14-15. Och det är bara en sida som L besöker, utdrag från boken.

Precis innan jag lanserade min hemsida bytte jag till skyddat telefon nummer och det ångrar jag inte idag. Även om man söker på mitt namn får man inte ens reda på min adress. Under de första dagarna fick jag ett mail från L via min hemsida. Där jag anklagades för att ha utnyttjat dennes pengar och snällhet. Ja vi hjälpte varandra, men det var absolut inget jag bad om. Jag lånade till handpenningen på en eller två bilar men dessa pengar betalade jag naturligtvis tillbaka. Under dom fem åren jag bodde innanför samma väggar som L så kan jag sammanfatta det hela så här. Jag gjorde också saker för dig, varje jävla dag, varje jävla vecka, varje jävla månad och varje jävla år!! Jag hade inte förväntat mig en sådan barnslig reaktion. Du får inte leka med min spade..

Men det är väl som många säger till mig angående L´s uppförande. Sanningen är inte så rolig att få reda på. Inte heller om ens yttre fasad naggas i kanten. Jag spärrade dennes mail adress redan efter det första mailet. Jag hade lovat min psykolog att inte öppna något mail där jag såg vem det var ifrån. Om det var från någon som jag inte ville eller borde ha kontakt med, så skulle jag bara trycka på delete. Det känns ändå olustigt att denna sjuka individ rör sig inne på min hemsida. Jag har frågat ägaren till denna typ av hemsida om man kan spärra en viss ip-adress. Tyvärr så finns inte den möjligheten idag, men förhoppningsvis kommer den i framtiden. Ju snabbare desto bättre. Jag känner mig kontrollerad, nästan som förföljd. Obehagligt som fan!!
Stackars kändisar som har många av dessa puckade stalkers efter sig!

På onsdag ska jag vara med i Radio Skaraborg P4. Det kommer att bli intressant. Jag gillar egentligen inte att vara i centrum, prata om mig själv och berätta om något som jag har gjort. Men det är en otroligt bra chans att få reklam och sprida titeln vidare, med mitt budskap. Dagen efter ska jag vara med på en bok-kväll här i by. Jag ska även här prata om mig och boken. Om någon bara visste hur jobbigt det kommer att vara, jag kommer att känna mig obekväm absolut inte i en bekant roll. Men jag vill ju inget hellre än att få ut boken så långt jag bara kan. Jag vill ruska om, sätta tankar i gungning och vända ut och in på samhället. Få belysa att den psykiska vården fungerar på somliga platser i detta land. Men om ingen kommer att köpa boken, så har jag i alla fall gjort det jag ville. Jag uppfyllde min dröm!! Jag gjorde något som jag är bra på, något som jag alltid har älskat att göra. Skriva ord på ett papper som efter ett tag bildar en mening och bygger snart upp ett helt kapitel.

Det konstiga är att jag redan har bok två i mina tankar. Ungefär som när jag började med denna blogg så poppar situationer och händelser fram. Jag ska be tomten köpa en bärbar dator, så att jag inte är bunden till hemmet hela tiden. Då kan jag också skriva när jag har lust, kommit på något mm. Nu får jag använda telefonen för att skriva ner något om jag inte är hemma. Tänk att kunna sitta lutandes mot ett träd med hela himlen rödsprängd av en solnedgång. Hör, jag är vid liv, jag tänker framåt, jag lever och andas. Mitt liv är till för mig. Det ska vara gött å leva....