Det har varit en tuff tid men också väldigt intressant. Att få hålla ett litet kort föredrag inför Rotary var en fantastiskt känsla. Mer om det har jag skrivit på min hemsida därför vill jag inte upprepa mig alltför mycket och ofta. Det har varit jobbigt psykiskt på många sätt. Men som vanligt är det stora orosmomentet dessa härliga pengar.
Jag har uppsökt två olika banker för att få hjälp med den sista skulden på kontokorten. Det svar som jag har fått från båda lyder, vi ser att du sitter i en rävsax och har det väldigt tufft. Men tyvärr kan vi inte hjälpa dig!! Jag hade inte räknat med något annat svar men mitt lilla jävla hopp fanns långt där inne i mig. Jag skulle kunna offra allt jag har, utom Hobbe, för att kunna komma på grön fot igen. Men jag inser ju att det aldrig kommer att ske. Jag kommer aldrig att bli skuldfri. Livet tickar på, åren går och jag som hade lovat mig själv att vara helt utan skulder när jag fyller 50 år.
Förra månaden sålde jag alla mina dvd filmer för att kunna äta och ha bensin i bilen. Jag ska också sälja bilen för att åka eu-moppe. Det spelar ingen roll hur jag än vänder och vrider på pengarna, det går aldrig ihop i alla fall. Jag ska göra allt jag kan för att betala tillbaka de pengar som jag har lånat av några vänner på slutet. När det är gjort så vet i fan om jag vill mer. Alla har en gräns, jag borde ha nått min för länge sedan. Folk säger, får du inte lån hos dem är det bara att gå till nästa bank och försöka. Den som säger så har nog aldrig upplevt denna psykiska terror under så många jävla år!!
Idag har jag 250 kr kvar att leva på tills den 27:e. Otroligt dumt så längtar jag dit fast att jag vet hur nästa månad blir. Det är ju samma elände då så vad fan tittar jag i kalendern för? Bensin mätaren lyser röd men jag måste in till Mariestad i morgon och prata med min handläggare på af. Det går åt dubbelt så mycket bensin nu eftersom jag har börjat arbetsträna. Nu far jag iväg fem dagar i veckan istället för ca 2.
Det är inte värt det, det är inte värt att kämpa på när man inte ser något slut. Därför har jag tagit ett beslut idag. Jag orkar faktiskt inte ha det så här, det är inte meningen med livet. Jag vill inte bli miljonär men det skulle vara gott att ha lite pengar över ibland. Kanske för att kunna köpa någon mat till mig själv utan att få dåligt samvete. Så länge Hobbe finns kvar lever jag vidare. Ganska komiskt egentligen, jag har överlevt allt hittills, både händelser och diagnoser. Sen skiter det sig på slutet i alla fall.
Undrar hur många tårar en människa kan producera varje dag? Jag borde ha slått rekord för länge sedan.
