tisdag 30 augusti 2011

Sista halvlek

Jag har idag skickat iväg mitt projekt till ett boktryckeri, så inom kort kommer den ut som Pocket!!
Det är ingenting som jag klarade av på egen hand, att den redan nu ska tryckas i pappersformat. Utan denna underbara vän hade inte min dröm blivit sann detta år. Jag kan ju inte säga att det är hennes fel, utan hennes förtjänst att jag inte har kunnat sova på flera dygn :) Jag har varit alldeles för uppspelt och nervös för att slappna av. Men det är det värt för vilken resa och vilken grej! Fattar fortfarande inte att det är sant. Men jag gör nog det när jag får deras första provtryck kanske redan nu i veckan. Fast jag vet faktiskt inte, för det enda jag har gjort är ju att skriva ner mina innersta tankar och funderingar. Ett jätte tack och en jätte kram vill jag ge till dig, Ann-Charlotte, för att du lånade mig pengar utan att ens ställa en fråga eller betänketid!! Det glömmer jag aldrig, du är den första som ska få ett signerat exemplar av mig.

Jag har egentligen mer att berätta men jag har ingen ro i kroppen till att sitta här. Det jag vill få med är att i söndags när jag fikade med Jörgen och Annsie, kramade jag om Jörgen och sa att jag älskar honom.

måndag 22 augusti 2011

Det kunde vara värre....

I fredags fick jag be min mamma om pengar så att jag kunde köpa mat till Hobbe, bröd och mjölk till mig själv. Jag hade 20 kr i plånboken och en hel vecka kvar tills mitt bidrag från FK landar på mitt konto. Jag köpte även två dosor snus, när jag har använt en påse lägger jag den i en gammal dosa för att sedan använda samma prilla flera gånger. Jag ska från den 1 september försöka sluta snusa. Jag måste, det är inte ekonomiskt hållbart. Idag var jag tvungen att fråga mamma om jag fick låna hennes bankkort för att tanka bilen. För första gången gråter jag inför henne när jag frågar om hjälp. Det är fruktansvärt förnedrande att inte klara sig själv. Jag vet att hon vill hjälpa mig men jag vet ju att hon inte heller har det så fett. Jag skäms eftersom jag inte denna månad klarade mig utan hennes hjälp. Jag är 47 år.. Om jag ska hitta något positivt i situationen så går jag ner i vikt. Så här lite har jag inte vägt sen det tuffa året när jag väntade på X.

Visserligen klarar jag nu av att betala alla mina räkningar själv. I bästa fall blir det tusen kronor över. Jag måste få hjälp med att lösa mina jävla kontokortsskulder. Jag måste annars rasar hela korthuset ihop, jag får ta mig samman och ställa frågan till någon, vill du bli medsökande....jag har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv!

Sen jag publicerade min hemsida för allmänheten har ångesten sprutat ur öronen. Jag har fått otrevliga mail från en av dom som jag skriver om i boken. Det lär inte bli lugnare nu när bokförlaget skickar in den till olika tidningar för reklam och recensioner. Jag har i och för sig godkänt det hela men jag är också rädd. Jag vill att den ska ut på marknaden och ruska om. Jag vill inget hellre. Jag är bara rädd för hur vissa kommer att reagera. Jag känner mig otrygg hemma. Som tur är så fixade jag skyddat telefon nummer innan cirkusen börjar. Det går inte längre att söka på mitt namn i olika sökmotorer, ingen får träff. Men några av dem vet ju innan vart jag bor. Helst av allt skulle jag vilja åka bort ett tag när boken finns i tidningarna. Eller att någon kunde bo här en tid så jag inte var ensam. Ibland undrar jag om det är värt allt, men innerstinne är det ju min stora dröm och nu fick jag min chans.

I morgon börjar jag plugga på komvux. Jag ska studera två ämnen och samtidigt ingå i någon form av rehabiliteringsprogram. Jag ska ha ett möte med tanten från FK den 14:e september för att komma överens om vad jag ska göra. Som tur är ska Wivianne vara med på mötet. Först försökte tanten med att bara hon och jag skulle träffas. Men jag gick inte på den finten. Jag ska ha med mig min målvakt och dessutom följer en annan med från vuxenpsyk. Hon har träffat mig tre gånger och gjort en analys av hur jag ligger till i min förmåga att kunna engagera mig 10 timmar i veckan. Hon har liksom Wivianne bromsat min framfart. Hon har liksom Wivianne förstått och sett igenom mig, att jag vill ösa på som fan och att jag måste vara så duktig jämt. Förstår inte vad de menar, jag överarbetade inte mina prov i psykologin i våras..

Det mest roliga, känslomässiga och värmande med boken är att min bror Jörgen stöttar mig till 100%. Jag hade inte väntat mig en sådan stor glädje, stolthet och positiva ord från honom. Jag var väldigt rädd för att han skulle tycka att det var jobbig eftersom vi numera bor i samma by. Hans reaktion kommer jag aldrig att glömma. När jag såg hur glad han var över att jag lyckats med detta så värmde det upp hela mig. Jag trodde att han skulle skämmas men han sa precis tvärtom: "jag skäms inte för dig och det spelar ingen roll vad folk säger eller eventuellt kommer att säga. Det här är din chans, se det som en kanon grej för dig, så tänk på dig själv nu". Ja jag erkänner, jag fick tårar i ögonen för hans svar och engagemang.



tisdag 16 augusti 2011

Dum, dummare och dummast

Idag känner jag mig dum, ledsen, låg, fundersam och har liten låga. Jag får skylla mig själv. Det som förvånar mig är faktiskt hur lätt jag fortfarande har för att gripa tag i det där lilla hoppet. Varenda gång som det blåser bort blir jag förbannad på mig själv, undrar hur jag tänkte och varför jag inbillade mig att det skulle bli annorlunda den här gången. Jag beklagar mig inte. Jag bara undrar när jag ska börja inse fakta och förstå att så här är det och kommer alltid att vara. Vad är det som driver mig framåt? Vad är det som får mig till att hela tiden kämpa på? Ja, som vanligt pratar jag om dessa förbannade jävla pengar!! Jag är väldigt glad över att min bok har kommit ut som e-bok och att detta underbara bokförlag ville hjälpa mig till publicering. Ändå så känns det inte som om mitt projekt är komplett förrän pocket boken har kommit ut till försäljning.

Jag är 4500 kr ifrån mitt målsnöre. Låter kanske lite för er men för mig är det en förmögenhet. Jag har nu börjat kolla igenom mitt hem, vad som möjligtvis kan säljas på bl.a tradera eller blocket. Tyvärr hittar jag inte mycket som kan inbringa pengar, inga större i alla fall. Annonsen skulle ta ca en tredjedel av vinsten.. Är det värt att annonsera ut saker som ger mig några hundra lappar? Ja kanske, jag vet ju vilken skillnad en hundring gör. Jag vet också att jag "bara" behöver sälja ca 60 st böcker för att ro del hela i hamn. Jag har jobbat med boken sedan i januari och nu börjar kroppen säga ifrån. Jag är så trött både psykiskt och fysiskt. Men egentligen är det inte konstigt, snart nio månader med en sådan stor anspänning måste till slut ta ut sin rätt.

Det finns något som är ännu dummare. Och det är att inte se sina egna fel och brister. När man anser att alla andra tänker och gör konstiga saker. När man inte fattar vilka skyldigheter man har mot andra individer som är ens hyresgäster. När man inte har förstånd nog att begripa hur dessa människor blir lidande av deras agerande eller rättare sagt, att de inte agerar. Hur svårt kan det vara att byta ut en toalettstol till en som fungerar, tydligen jätte svårt eftersom det nu har gått 14 månader sedan den rasade ihop. Jag har inte betalt in någon hyra för augusti och snart får jag väl de berömda orden rakt i ansiktet, passar det inte så kan du flytta för vi tvingar ingen att hyra av oss. Jag vill ha retroaktiv ersättning, gratis hyra året ut!! Hur svårt är det att räkna ut följande: "hm för något år sedan var varenda box i stallet uthyrd. Undan för undan har hyresgästerna flytt därifrån för att söka sig någon annanstans. Nu är det endast fem stycken kvar som hyr en stallplats. Vad kan det bero på? Kan det ha att göra med hur jag är som hyresvärd eller är alla andra dumma?"

Det dummaste man kan göra är att tro att man står över lagen och kan göra som man vill. Det var inte svårt för någon i denna by att räkna ut vem som har brutit mot miljöbalken.

torsdag 11 augusti 2011

FramSteget Bokförlag

Det har hänt en hel del sedan midsommar. I januari började jag att göra om min blogg till en bok, som jag ville försöka ge ut och på så sätt förverkliga en dröm. Tack vare Patric Liljestrand på FramSteget Bokförlag blev drömmen sann och jag nådde det mål som jag så gärna ville nå.

Boken har nu kommit ut som e-bok och lite senare i höst kommer den även ut i pocket format. Jag har gjort en hemsida där intresserade kan läsa om mig och min väg från blogg till bok. Boken heter: "Att alltid känna sig ensam". På min hemsida finns beställningsnummer för e-boken men också till pocket boken, fast den går inte att beställa än.

Adressen på hemsidan är : http://www.ulricamolen.n.nu/. Bokförlagets hemsida är: www.framsteget.net/forlag

Jag kommer att fortsätta skriva här och dela med mig av mina upplevelser, tankar, funderingar och livet i övrigt.