Jag brukar slänga allt som ligger i postlådan, förutom de vita kuverten där diverse företag begär pengar av mig varje månad. Men denna gång såg jag att det hade kommit en tidning som kallas, Regionmagasinet. På framsidan står det tre ord med stora bokstäver, hur mår du? Orden gjorde mig nyfiken och intresserad av vad de menade. Efter några minuters läsande tänkte jag, det kunde lika gärna ha varit jag som skrivit om detta ämne. Mycket av det som står har jag själv skrivit om i bloggen. Tidningen är nummer två 2011.
Redan på ledarsidan uppmärksammas det om vad dessa tre ord innebär, hur vi agerar och reagerar gentemot varandra så fort det handlar om en människa som mår dåligt, på ett eller annat sätt. Det är chefredaktör Bettina Axelsson som i sin spalt öppnar för en dialog med, hur mår du egentligen? Hon fortsätter, "den enkla frågan kan vara skillnaden mellan liv och död för någon som mår dåligt i själen. Ibland kan vi ana eller faktiskt tydligt märka att någon mår dåligt. Ibland märks det inte alls. Men att ställa frågan, hur mår du, och sedan lyssna på svaret är ibland det bästa du kan göra som medmänniska". Det är inte bara hon som säger så utan får medhåll från flera personer, både av enskilda individer och av läkarkåren. Alla säger samma sak, "det verkar finnas en enorm brist på förmåga att ta sig tiden att prata och lyssna i vårt samhälle idag, ensamheten skrämmer". Bettina skriver, "oftast är det då inte en expert vi behöver utan förståelse och tröst, något så enkelt som en kopp te och en god vän som lyssnar. Jag vill säga till dig som funderar på hur du ska hinna med alla måsten under semestern, dra ner på tempot, se någon i ögonen och fråga, hur mår du? I bästa fall kan det rädda liv".
På sidan 6 står det, "Tema depression". En undersökning har gjorts bland människor i Västra Götaland, där tre av nio invånare vill varken jobba med eller bo nära någon som har en psykisk sjukdom. Fyra av nio tror inte att människor med psykisk sjukdom återhämtar sig. Drygt sju av tio anser att människor med psykiska sjukdomar inte får vård i psykiatrin. Samtidigt söker en av fyra någon gång vård för psykisk ohälsa. I en annan artikel står det att, "ca 140 unga människor i Sverige tar sitt liv varje år. Ett trettiotal av dem är barn under 17 år. Fler än 1300 barn vårdas i sluten vård efter att med flit ha skadat sig själva. Bakom varje alarmerande siffra finns en ung människa som har slutat skratta, slutat längta och, i värsta fall, slutat vilja leva".
Stefan Wiktorsson är psykolog och doktorand vid Sahlgrenska akademin, han säger, "samtidigt som vi lever längre, så upplever många äldre livet som värdelöst. En fjärdedel av de som tar sitt liv är över 65 år. Eftersom en så stor andel av dem som tar sitt liv är äldre, och eftersom andelen äldre blir allt större, är självmord snart en av de tio vanligaste dödsorsakerna i världen". Genom att han har undersökt självmord bland äldre i Västra Götaland, visade det sig att beslutet var sällan rationellt grundat på någon slags idé, om att bildligt talat kasta sig utför ättestupan. Oftast är det depression som är orsaken till att inte vilja leva.
En av världens främsta självmordsforskare är Jan Beskow, som mer än halva sitt liv har forskat och spridit kunskap om hur man förhindrar självmord. Han säger, "att ta sitt liv är en av de allra vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år. Det här är ett hälsoproblem av stora mått. Det behövs mer kunskap och resurser. Det råder en stor brist på kunskap i samhället om hur man bemöter en person som visar självmordsbenägenhet. Därför behövs det både en slags folkbildning bland allmänheten och riktade utbildningar till vårdpersonal och andra grupper som möter människor som mår dåligt". Jan betonar att det är en kognitiv, medveten handling och att ångest är en utlösande faktor. Varje år, som jag har skrivit tidigare i min blogg, tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige. Det motsvarar ett självmord var sjätte timma!!
Det som jag ser som lite ironiskt är att, "regeringen har föreslagit en nollvision och vill att svenska folket ska utbildas i psykisk hälsa. För att bland annat förebygga självmord. Som en direkt följd av regeringens förslag pågår just nu ett pilotproject i Västra Götaland, som innebär att ca 1000 personer ska lära sig första hjälpen i psykisk ohälsa. Utbildningen är på hela två dagar!! I början på nästa år ska projektet utvärderas. Resultatet ska sedan ligga till grund för en femårig nationell utbildningsinsats, för att förebygga självmord, en satsning på 370 miljoner kr". Det låter fint att det är ett regerings förslag, men när jag läser ordet "internationell satsning" så tolkar jag det som att, beslutet är antagligen fattat inom EU´s väggar och det innebär att hela Europa involveras. Därför använder vår kära regering ordet "förslag", hade det varit dom som kommit på denna insats hade de sagt, regeringen har tagit detta beslut.
Det låter mycket med 370 miljoner men om man slår ut det på fem år, blir det 74 miljoner. Sen vet man ju inte hur många länder det handlar om, men med enkel matematik ser man att det inte blir många miljoner som tillfaller vårt land. Oj vilken enorm satsning det innebär, vilken enorm skillnad det kommer att bli! Jag blir kallsvettig av bara tanken, för mig är det ett hån mot alla som behöver hjälp inom detta ämne. Allt från barn under tio och ända upp till de som är 100 år, satsas det en kolossal summa pengar!! Eller, utbildningen kanske går ut på att lära sig hur man knuffar vederbörande utför ättestupan? Det är kanske därför som detta län ingår i projektet, eftersom vi har både Halleberg och Hunneberg?
tisdag 26 juli 2011
måndag 18 juli 2011
När tar det slut?
Ibland säger man fel fast man trodde att man sa rätt, ibland säger man rätt fast man trodde att man sa fel.
Livet är som ett cykelhjul. För varje grop man kör i går en efter en eker av. När det bara är några ekrar kvar, är det svårt att få hjulet rulla på. Innerslangen är full av gamla lagningar där luft har pyst ut, men som fått en ny chans via transplantation av små gummilappar. Jag har åkt på världens snabbaste cykel med hur många växlar som helst. Varje växel höll ett tag för att sedan bromsa ner min framfart. En efter en så svek de mig och det blev bara trögare och trögare för mig att forcera fram som en galning. Kuggarna slets ner och hoppade över en del växlar. För varje dag som gick blev kedjan alltmer rostig och tänjd. Varje gång som den hoppade av innebar att livet fick sig en törn och det började spåra ur. När någon satt på pakethållaren lutade den sig åt vänster, fast att jag ville och försökte svänga till höger.
Jag har återigen satt mig ner för att försöka minska min nuvarande månadskostnad. Lyckas jag, mot förmodan, sparar jag ytterligare ca 1500kr/månaden. Det skulle innebära att jag äntligen blev av med den sista kontokortsskulden och det vore så jävla skönt och befriande. Jag har på egen hand minskat den sen förra våren med 50 000kr, 50 000kr!!
Tyvärr verkar det som om jag måste ha en medsökande pga min sjukskrivning och dåliga ersättning från FK. Trots att min kostnad skulle minska avsevärt, så blir man straffad i alla fall. Varför kan de aldrig se till helheten och fatta att jag klarar av det? Jag gör det nu med en högre utgift än vad jag skulle ha om jag fick hjälp och bättre villkor. Jag har aldrig missat en inbetalning på ett lån överhuvudtaget!! Jag har aldrig haft en betalningsanmärkning och fogden har inte behövt flåsa mig i nacken. Varför ser dom inte det som något positivt och uppfattar mig som en säker låntagare? Jag har samma förutsättningar nu som jag hade när jag tog ett lån av dem för 4 år sedan. Fast egentligen har jag ju bättre förutsättning nu när mina skulder är mindre. Jag har haft samma bank sen jag började tjäna egna pengar. Men Swedbank är precis som Telia, de är alldeles för stora så de behöver inte vara rädd om sina kunder. De står inte och faller genom att neka någon ett behövande lån. Deras policy är att vara rädda om de stora kunderna där de får in miljon belopp bara på räntan. Precis som Telia räknar de helt kallt med att förlora vissa kunder, men tyvärr kan vi inte hejda denna utveckling. De har alldeles för stort inflytande i vårt samhälle och gör precis som de vill. Däremot är de små bolagen mycket mer rädda om alla kunder, eftersom deras framtid hänger på vilket rykte de har på marknaden. Jag har fått tips och råd om vilka banker som är mer humana, det är dags att lämna de opersonliga stora bolagen som drivs utan hjärta och förstånd.
Men, vem vill vara medsökande? Vem kan? Vem orkar? Vem bryr sig? Vem frågar man när det känns skamligt, förnedrande, genant, jobbigt, hopplöst, mindre värd mm ? När man inte vill vara någon till last för alla har väl nog med sina egna lån och skulder. Hur frågar man utan att någon tar illa vid sig? Hur formulerar man de första orden utan att hamna i en gränd då man vill sjunka genom jorden? Hur ber man om hjälp när man aldrig har gjort det förut? Hur ber man om hjälp utan att be om ursäkt för att man vågar fråga?
Just nu är livslågan under isen. Varför ska pengar hela tiden påverka det vardagliga livet och hindra ens tankar över framtiden. En underbar och otrolig händelse kommer att inträffa under hösten. Något som jag aldrig har vågat drömma om eller trott på. Jag har burit på tanken ända sedan tonåren och helt plötsligt orkade jag ta tag i min dröm. Att jag sedan lyckades med min uppgift är jag faktiskt stolt över. Tyvärr bringar den mig inte den glädje som jag borde känna. Jag har klarat av en makalös bedrift men som vanligt kommer det smolk i bägaren. Life is a bitch!!
Mina hyresvärdar lyser med sin frånvaro. Jag har varken blivit erbjuden hyresfria månader eller fått toastolen lagad. Jag borde kanske ta det face to face, men ska man behöva göra det när jag har påmint dem flera gånger, både verbalt och i skrift via inbetalningar på nätet. Hur svårt kan det vara att uppträda mänskligt och be om ursäkt för allt det som jag har fått utstå i 13 månader!! Hur svårt kan det vara att inte kräva in någon hyra året ut? Hela gården kan inte stå och falla med dessa 13 000kr. Som en av mina vänner skrev i en kommentar efter förra inlägget, de borde vara rädda om sitt rykte eftersom du bor i en liten håla. Tyvärr tror jag inte ens att de har den tanken eller kanske dom väljer att inte ha den tanken. Alla besitter inte den förmågan att ta sitt ansvar och underlätta för andra individer.
Den finns en bok som är skriven av Agatha Christie, den heter: de tio små negerpojkarna, och det är exakt vad som sker här....
Livet är som ett cykelhjul. För varje grop man kör i går en efter en eker av. När det bara är några ekrar kvar, är det svårt att få hjulet rulla på. Innerslangen är full av gamla lagningar där luft har pyst ut, men som fått en ny chans via transplantation av små gummilappar. Jag har åkt på världens snabbaste cykel med hur många växlar som helst. Varje växel höll ett tag för att sedan bromsa ner min framfart. En efter en så svek de mig och det blev bara trögare och trögare för mig att forcera fram som en galning. Kuggarna slets ner och hoppade över en del växlar. För varje dag som gick blev kedjan alltmer rostig och tänjd. Varje gång som den hoppade av innebar att livet fick sig en törn och det började spåra ur. När någon satt på pakethållaren lutade den sig åt vänster, fast att jag ville och försökte svänga till höger.
Jag har återigen satt mig ner för att försöka minska min nuvarande månadskostnad. Lyckas jag, mot förmodan, sparar jag ytterligare ca 1500kr/månaden. Det skulle innebära att jag äntligen blev av med den sista kontokortsskulden och det vore så jävla skönt och befriande. Jag har på egen hand minskat den sen förra våren med 50 000kr, 50 000kr!!
Tyvärr verkar det som om jag måste ha en medsökande pga min sjukskrivning och dåliga ersättning från FK. Trots att min kostnad skulle minska avsevärt, så blir man straffad i alla fall. Varför kan de aldrig se till helheten och fatta att jag klarar av det? Jag gör det nu med en högre utgift än vad jag skulle ha om jag fick hjälp och bättre villkor. Jag har aldrig missat en inbetalning på ett lån överhuvudtaget!! Jag har aldrig haft en betalningsanmärkning och fogden har inte behövt flåsa mig i nacken. Varför ser dom inte det som något positivt och uppfattar mig som en säker låntagare? Jag har samma förutsättningar nu som jag hade när jag tog ett lån av dem för 4 år sedan. Fast egentligen har jag ju bättre förutsättning nu när mina skulder är mindre. Jag har haft samma bank sen jag började tjäna egna pengar. Men Swedbank är precis som Telia, de är alldeles för stora så de behöver inte vara rädd om sina kunder. De står inte och faller genom att neka någon ett behövande lån. Deras policy är att vara rädda om de stora kunderna där de får in miljon belopp bara på räntan. Precis som Telia räknar de helt kallt med att förlora vissa kunder, men tyvärr kan vi inte hejda denna utveckling. De har alldeles för stort inflytande i vårt samhälle och gör precis som de vill. Däremot är de små bolagen mycket mer rädda om alla kunder, eftersom deras framtid hänger på vilket rykte de har på marknaden. Jag har fått tips och råd om vilka banker som är mer humana, det är dags att lämna de opersonliga stora bolagen som drivs utan hjärta och förstånd.
Men, vem vill vara medsökande? Vem kan? Vem orkar? Vem bryr sig? Vem frågar man när det känns skamligt, förnedrande, genant, jobbigt, hopplöst, mindre värd mm ? När man inte vill vara någon till last för alla har väl nog med sina egna lån och skulder. Hur frågar man utan att någon tar illa vid sig? Hur formulerar man de första orden utan att hamna i en gränd då man vill sjunka genom jorden? Hur ber man om hjälp när man aldrig har gjort det förut? Hur ber man om hjälp utan att be om ursäkt för att man vågar fråga?
Just nu är livslågan under isen. Varför ska pengar hela tiden påverka det vardagliga livet och hindra ens tankar över framtiden. En underbar och otrolig händelse kommer att inträffa under hösten. Något som jag aldrig har vågat drömma om eller trott på. Jag har burit på tanken ända sedan tonåren och helt plötsligt orkade jag ta tag i min dröm. Att jag sedan lyckades med min uppgift är jag faktiskt stolt över. Tyvärr bringar den mig inte den glädje som jag borde känna. Jag har klarat av en makalös bedrift men som vanligt kommer det smolk i bägaren. Life is a bitch!!
Mina hyresvärdar lyser med sin frånvaro. Jag har varken blivit erbjuden hyresfria månader eller fått toastolen lagad. Jag borde kanske ta det face to face, men ska man behöva göra det när jag har påmint dem flera gånger, både verbalt och i skrift via inbetalningar på nätet. Hur svårt kan det vara att uppträda mänskligt och be om ursäkt för allt det som jag har fått utstå i 13 månader!! Hur svårt kan det vara att inte kräva in någon hyra året ut? Hela gården kan inte stå och falla med dessa 13 000kr. Som en av mina vänner skrev i en kommentar efter förra inlägget, de borde vara rädda om sitt rykte eftersom du bor i en liten håla. Tyvärr tror jag inte ens att de har den tanken eller kanske dom väljer att inte ha den tanken. Alla besitter inte den förmågan att ta sitt ansvar och underlätta för andra individer.
Den finns en bok som är skriven av Agatha Christie, den heter: de tio små negerpojkarna, och det är exakt vad som sker här....
onsdag 6 juli 2011
Hyresgästföreningens svar!!
Idag är jag inte pussego!
Har precis pratat med hyresgästföreningen angående min jävla toalettstol som inte har fungerat på 13 månader. Som hyresgäst har man sin fulla rätt till att få hyran reducerad under den tiden då vanlig standard ej uppfylls. I mitt fall skulle det ungefär röra sig om ca 1000kr/ månad. Genom att använda enkel matematik så kan vem som helst räkna ut följande: 1000x13= 13000kr. Hyran är på 2500 och delar man det med 13000, blir summan 5,2. Alltså 5 månader som jag borde få bo här utan att betala någon hyra. För mig låter det som något helt naturligt, mänskligt och självklart!! Dessutom ganska enkelt att genomföra om man tänker lite längre än vad näsan räcker. Väldigt naturligt om man ser, känner och vet att hyresgästen blir drabbad av någonting som inte är, förenligt med den standarden som man både betalar för och har rätt till.
De sa också att det var bland det värsta de har hört, det gjorde ju inte saken bättre när jag informerade dem om att jag var utan lås i dörrarna under 2år!! Där har jag också rätt till att få ett reducerat pris men jag orkar inte bry mig om låsen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Situationen är helt ofattbar.
Så, ja tack, jag är verkligen berättigad till att få augusti, september, oktober, november och december betalningsfria! Det vore en bra och fin kompensation för dessa 13 månader. Via ett sms kunde de enkelt meddela mig om denna självklara önskan och göra det ända rätta i detta ärende. Tyvärr så vet jag att det inte kommer att bli så!
Då kunde jag på två månader förverkliga min dröm. Jag kommer att göra det förr eller senare, men just nu kan jag inte känna någon glädje för att nå dit. Hela projektet grusas av detta beteende, för det finns faktiskt ingen ursäkt till att inte ge mig 5 månaders hyresfritt. En enkel åtgärd som skulle få mig att trivas bättre. En enkel åtgärd att utföra och väldigt lite begärt men det skulle betyda oerhört mycket för mig.
Nu har jag inte tid att skriva något mer, för mamma behövde gå på toaletten men eftersom hon inte orkar lyfta en hink med 10 liter vatten i, så får jag gå dit och spola. Det känns nog inte alls genant för henne....
"Så länge man är inne i ägget, tror man det är hela världen". / Lennart Nilsson
Har precis pratat med hyresgästföreningen angående min jävla toalettstol som inte har fungerat på 13 månader. Som hyresgäst har man sin fulla rätt till att få hyran reducerad under den tiden då vanlig standard ej uppfylls. I mitt fall skulle det ungefär röra sig om ca 1000kr/ månad. Genom att använda enkel matematik så kan vem som helst räkna ut följande: 1000x13= 13000kr. Hyran är på 2500 och delar man det med 13000, blir summan 5,2. Alltså 5 månader som jag borde få bo här utan att betala någon hyra. För mig låter det som något helt naturligt, mänskligt och självklart!! Dessutom ganska enkelt att genomföra om man tänker lite längre än vad näsan räcker. Väldigt naturligt om man ser, känner och vet att hyresgästen blir drabbad av någonting som inte är, förenligt med den standarden som man både betalar för och har rätt till.
De sa också att det var bland det värsta de har hört, det gjorde ju inte saken bättre när jag informerade dem om att jag var utan lås i dörrarna under 2år!! Där har jag också rätt till att få ett reducerat pris men jag orkar inte bry mig om låsen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Situationen är helt ofattbar.
Så, ja tack, jag är verkligen berättigad till att få augusti, september, oktober, november och december betalningsfria! Det vore en bra och fin kompensation för dessa 13 månader. Via ett sms kunde de enkelt meddela mig om denna självklara önskan och göra det ända rätta i detta ärende. Tyvärr så vet jag att det inte kommer att bli så!
Då kunde jag på två månader förverkliga min dröm. Jag kommer att göra det förr eller senare, men just nu kan jag inte känna någon glädje för att nå dit. Hela projektet grusas av detta beteende, för det finns faktiskt ingen ursäkt till att inte ge mig 5 månaders hyresfritt. En enkel åtgärd som skulle få mig att trivas bättre. En enkel åtgärd att utföra och väldigt lite begärt men det skulle betyda oerhört mycket för mig.
Nu har jag inte tid att skriva något mer, för mamma behövde gå på toaletten men eftersom hon inte orkar lyfta en hink med 10 liter vatten i, så får jag gå dit och spola. Det känns nog inte alls genant för henne....
"Så länge man är inne i ägget, tror man det är hela världen". / Lennart Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)