Regionmagasinet

Jag brukar slänga allt som ligger i postlådan, förutom de vita kuverten där diverse företag begär pengar av mig varje månad. Men denna gång såg jag att det hade kommit en tidning som kallas, Regionmagasinet. På framsidan står det tre ord med stora bokstäver, hur mår du? Orden gjorde mig nyfiken och intresserad av vad de menade. Efter några minuters läsande tänkte jag, det kunde lika gärna ha varit jag som skrivit om detta ämne. Mycket av det som står har jag själv skrivit om i bloggen. Tidningen är nummer två 2011.

Redan på ledarsidan uppmärksammas det om vad dessa tre ord innebär, hur vi agerar och reagerar gentemot varandra så fort det handlar om en människa som mår dåligt, på ett eller annat sätt. Det är chefredaktör Bettina Axelsson som i sin spalt öppnar för en dialog med, hur mår du egentligen? Hon fortsätter, "den enkla frågan kan vara skillnaden mellan liv och död för någon som mår dåligt i själen. Ibland kan vi ana eller faktiskt tydligt märka att någon mår dåligt. Ibland märks det inte alls. Men att ställa frågan, hur mår du, och sedan lyssna på svaret är ibland det bästa du kan göra som medmänniska". Det är inte bara hon som säger så utan får medhåll från flera personer, både av enskilda individer och av läkarkåren. Alla säger samma sak, "det verkar finnas en enorm brist på förmåga att ta sig tiden att prata och lyssna i vårt samhälle idag, ensamheten skrämmer". Bettina skriver, "oftast är det då inte en expert vi behöver utan förståelse och tröst, något så enkelt som en kopp te och en god vän som lyssnar. Jag vill säga till dig som funderar på hur du ska hinna med alla måsten under semestern, dra ner på tempot, se någon i ögonen och fråga, hur mår du? I bästa fall kan det rädda liv".

På sidan 6 står det, "Tema depression". En undersökning har gjorts bland människor i Västra Götaland, där tre av nio invånare vill varken jobba med eller bo nära någon som har en psykisk sjukdom. Fyra av nio tror inte att människor med psykisk sjukdom återhämtar sig. Drygt sju av tio anser att människor med psykiska sjukdomar inte får vård i psykiatrin. Samtidigt söker en av fyra någon gång vård för psykisk ohälsa. I en annan artikel står det att, "ca 140 unga människor i Sverige tar sitt liv varje år. Ett trettiotal av dem är barn under 17 år. Fler än 1300 barn vårdas i sluten vård efter att med flit ha skadat sig själva. Bakom varje alarmerande siffra finns en ung människa som har slutat skratta, slutat längta och, i värsta fall, slutat vilja leva".

Stefan Wiktorsson är psykolog och doktorand vid Sahlgrenska akademin, han säger, "samtidigt som vi lever längre, så upplever många äldre livet som värdelöst. En fjärdedel av de som tar sitt liv är över 65 år. Eftersom en så stor andel av dem som tar sitt liv är äldre, och eftersom andelen äldre blir allt större, är självmord snart en av de tio vanligaste dödsorsakerna i världen". Genom att han har undersökt självmord bland äldre i Västra Götaland, visade det sig att beslutet var sällan rationellt grundat på någon slags idé, om att bildligt talat kasta sig utför ättestupan. Oftast är det depression som är orsaken till att inte vilja leva.

En av världens främsta självmordsforskare är Jan Beskow, som mer än halva sitt liv har forskat och spridit kunskap om hur man förhindrar självmord. Han säger, "att ta sitt liv är en av de allra vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år. Det här är ett hälsoproblem av stora mått. Det behövs mer kunskap och resurser. Det råder en stor brist på kunskap i samhället om hur man bemöter en person som visar självmordsbenägenhet. Därför behövs det både en slags folkbildning bland allmänheten och riktade utbildningar till vårdpersonal och andra grupper som möter människor som mår dåligt". Jan betonar att det är en kognitiv, medveten handling och att ångest är en utlösande faktor. Varje år, som jag har skrivit tidigare i min blogg, tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige. Det motsvarar ett självmord var sjätte timma!!

Det som jag ser som lite ironiskt är att, "regeringen har föreslagit en nollvision och vill att svenska folket ska utbildas i psykisk hälsa. För att bland annat förebygga självmord. Som en direkt följd av regeringens förslag pågår just nu ett pilotproject i Västra Götaland, som innebär att ca 1000 personer ska lära sig första hjälpen i psykisk ohälsa. Utbildningen är på hela två dagar!! I början på nästa år ska projektet utvärderas. Resultatet ska sedan ligga till grund för en femårig nationell utbildningsinsats, för att förebygga självmord, en satsning på 370 miljoner kr". Det låter fint att det är ett regerings förslag, men när jag läser ordet "internationell satsning" så tolkar jag det som att, beslutet är antagligen fattat inom EU´s väggar och det innebär att hela Europa involveras. Därför använder vår kära regering ordet "förslag", hade det varit dom som kommit på denna insats hade de sagt, regeringen har tagit detta beslut.

Det låter mycket med 370 miljoner men om man slår ut det på fem år, blir det 74 miljoner. Sen vet man ju inte hur många länder det handlar om, men med enkel matematik ser man att det inte blir många miljoner som tillfaller vårt land. Oj vilken enorm satsning det innebär, vilken enorm skillnad det kommer att bli! Jag blir kallsvettig av bara tanken, för mig är det ett hån mot alla som behöver hjälp inom detta ämne. Allt från barn under tio och ända upp till de som är 100 år, satsas det en kolossal summa pengar!! Eller, utbildningen kanske går ut på att lära sig hur man knuffar vederbörande utför ättestupan? Det är kanske därför som detta län ingår i projektet, eftersom vi har både Halleberg och Hunneberg?