Igår när jag kom till mamma grät hon. Jag rusar fram och frågar vad som har hänt. Hon säger, jag får be om ursäkt men jag blir så glad när jag ser dig! Jag tar henne i min famn, håller och kramar. Jag säger, det var väldigt skönt att få höra, det var ett tag sedan som jag fick höra sådana ord. Det vore hemskt om du kände att det var jobbigt när jag kommer :) Jag blir också glad! Varje gång jag åker därifrån står mamma och vinkar på balkongen, jag vet att hon gråter. Jag kan inte titta i backspegeln för då ser jag hennes saknad, smärta och ensamhet.
Varje eftermiddag drabbas jag av ångest, den brukar hålla i sig tills jag går och lägger mig. Många kanske tror och tycker att det är bra med en sådan sida, att det är en bra egenskap. Detta med att kunna känna av/hur en annan människa mår, det spelar ingen roll om jag är i närheten av denne eller befinner mig på någon annan plats. Men det är inte en tillgång. Det tär på energi, jag blir ledsen och det påverkar min vardag. Jag vill inte ha den mer. Önskar att den försvann. Jag blir alldeles för påverkad, och det är då som jag undrar, varför är det ingen mer som känner likadant??
Jag fick bara ut, denna månad, ca 500kr. Angående det och annonsen har jag redan skrivit om så det tar jag inte upp igen. Hobbe fick återigen problem med sina öron, mopeden började strula, mamma blev mer och mer förvirrad. Mitt mående påverkades. För varje dag som gick sjönk jag längre ner. Jag kände hur allt började komma tillbaka.
Månadens värmeljus släcks.
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar