Den senaste månaden har varit fartfylld. Det har hänt saker, saker kommer att hända och saker planeras. Både på gott och ont. Jag har inte kunnat slappna av denna tid utan varit i en manisk period men ändå inte. Jag har inte kunnat fokuserat eller koncentrera mig på något annat än det som sker runt mig och min bok. Jag somnar ganska fort men vaknar framåt fyra tiden och ögonen står ut som råttepickar. Jag börjar bli trött men samtidigt är det jätte roligt och intressant. Runtomkring mig i huset syns det att mitt intresse har riktat sig åt ett annat håll. Den första uppgiften i psykologin skulle ha varit inlämnad, enligt min egen plan, för dryga fyra veckor sedan. Den ligger fortfarande ofärdig på bordet i vardagsrummet. Egentligen är den klar men som vanligt har jag grävt mig ner på molekyl nivå. Jag tycker inte att jag får till det, den goa magkänslan infinner sig inte som den gör när jag är på lagom nivå.
Om man är manisk brukar man ha en outtröttlig energi. Men det har jag inte utan det är bara skallen som snurrar på högvarv. Kanske är det inte så konstigt, eftersom hela min vardag har just nu blivit lite annorlunda. Det som är jobbigast och negativt härrör till en och samma person. Här i bloggen kallar jag den individen för L.W men i boken bara för L. Och ni vet ju mycket väl vad jag tycker om den människan. På något sätt har L fått reda på adressen till min hemsida. Först besöker L sidan mellan 7-8. Sen blir det en sväng till mellan ca 11-12. Ibland dyker även dennes ip-adress upp mellan 14-15. Och det är bara en sida som L besöker, utdrag från boken.
Precis innan jag lanserade min hemsida bytte jag till skyddat telefon nummer och det ångrar jag inte idag. Även om man söker på mitt namn får man inte ens reda på min adress. Under de första dagarna fick jag ett mail från L via min hemsida. Där jag anklagades för att ha utnyttjat dennes pengar och snällhet. Ja vi hjälpte varandra, men det var absolut inget jag bad om. Jag lånade till handpenningen på en eller två bilar men dessa pengar betalade jag naturligtvis tillbaka. Under dom fem åren jag bodde innanför samma väggar som L så kan jag sammanfatta det hela så här. Jag gjorde också saker för dig, varje jävla dag, varje jävla vecka, varje jävla månad och varje jävla år!! Jag hade inte förväntat mig en sådan barnslig reaktion. Du får inte leka med min spade..
Men det är väl som många säger till mig angående L´s uppförande. Sanningen är inte så rolig att få reda på. Inte heller om ens yttre fasad naggas i kanten. Jag spärrade dennes mail adress redan efter det första mailet. Jag hade lovat min psykolog att inte öppna något mail där jag såg vem det var ifrån. Om det var från någon som jag inte ville eller borde ha kontakt med, så skulle jag bara trycka på delete. Det känns ändå olustigt att denna sjuka individ rör sig inne på min hemsida. Jag har frågat ägaren till denna typ av hemsida om man kan spärra en viss ip-adress. Tyvärr så finns inte den möjligheten idag, men förhoppningsvis kommer den i framtiden. Ju snabbare desto bättre. Jag känner mig kontrollerad, nästan som förföljd. Obehagligt som fan!!
Stackars kändisar som har många av dessa puckade stalkers efter sig!
På onsdag ska jag vara med i Radio Skaraborg P4. Det kommer att bli intressant. Jag gillar egentligen inte att vara i centrum, prata om mig själv och berätta om något som jag har gjort. Men det är en otroligt bra chans att få reklam och sprida titeln vidare, med mitt budskap. Dagen efter ska jag vara med på en bok-kväll här i by. Jag ska även här prata om mig och boken. Om någon bara visste hur jobbigt det kommer att vara, jag kommer att känna mig obekväm absolut inte i en bekant roll. Men jag vill ju inget hellre än att få ut boken så långt jag bara kan. Jag vill ruska om, sätta tankar i gungning och vända ut och in på samhället. Få belysa att den psykiska vården fungerar på somliga platser i detta land. Men om ingen kommer att köpa boken, så har jag i alla fall gjort det jag ville. Jag uppfyllde min dröm!! Jag gjorde något som jag är bra på, något som jag alltid har älskat att göra. Skriva ord på ett papper som efter ett tag bildar en mening och bygger snart upp ett helt kapitel.
Det konstiga är att jag redan har bok två i mina tankar. Ungefär som när jag började med denna blogg så poppar situationer och händelser fram. Jag ska be tomten köpa en bärbar dator, så att jag inte är bunden till hemmet hela tiden. Då kan jag också skriva när jag har lust, kommit på något mm. Nu får jag använda telefonen för att skriva ner något om jag inte är hemma. Tänk att kunna sitta lutandes mot ett träd med hela himlen rödsprängd av en solnedgång. Hör, jag är vid liv, jag tänker framåt, jag lever och andas. Mitt liv är till för mig. Det ska vara gött å leva....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar