Jag försöker att vara ödmjuk inför livet. men jag är oxå rädd, vad kan jag, vart ska jag, fungerar jag i samhället?
kommer min hjärna att läka helt, kommer mitt minne tillbaka, kommer jag att kunna stava riktigt igen, att räkna ut tal i skallen utan miniräknare?
kommer jag att kunna ta emot information, koncentrera mig på vad som sägs ell på den uppgiften jag ska lösa ell lära, känner jag igen varnings signalerna ifall de kommer tillbaka?
många frågor har jag men det tror jag alla har. det finns massor med människor likt mig har dåligt självförtroende, dålig självbild och som tvivlar på sin förmåga, se sin roll i dagens samhälle. men varför hamnar vissa där men inte andra? för mig är svaret självklart o enkelt. en elak, egoistisk, empatilös människa som knör sig fram i livet, trampandes o klivandes på andra individer utan att få dåligt samvete, får drabbas aldrig av utmattningsdepression!
jag läser mycket idag om livet o olika sjukdomar. jag vill ha insikt, förståelse o kunskap hur människans psyke fungerar och hur det kan bli skadat. framför allt söker jag sanningen. jag rekommenderar även boken: konsten att vara snäll, av Stefan Einhorn. han skriver bl.a följande: ingen god handling, hur liten den än må vara, är någonsin bortkastad. fortfarande hans ord: konsten att vara snäll inbegriper att vi är reflekterande och omdömesgilla individer, ansvaret för våra handlingar kan aldrig tas ifrån oss. och sista citatet: nästa gång du funderar på att inte lägga dig i ställ dig då frågan, om det inte är min sak, vems är det då? vems uppgift är det att vara medmänniska.
idag ser jag solen men jag njuter inte av den. jag nyttjar inte solens värme och ljus vilket jag borde göra. men jag kan inte, orkar inte, vill inte ell bryr mig just nu. istället gömmer jag mig inne i det trygga....
Hammerfall sjunger i en av sina underbara låtar: remember yesterday and think about tomorrow but you have to live to day.
jag lyssnar mycket på musik men min smak har totalt förändrats under det sista året. förut lyssnade jag enbart på Nordman, under min sämsta och värsta tid fann jag tröst i hans texter, som jag kunde tolka olika beroende på vilken sinnestämmning jag var i just då. jag kunde alla texter utantill men idag minns jag dem inte, bara om jag hör låten så kommer texten tillbaka. nu lyssnar jag bara på hårdare musik, där rösten och innehållet i texten ska beröra mig. rösten ska ge mig rysningar och texten ska gripa tag i mitt hjärta och att jag får känslan av att sjunga med. Favoriterna är bl.a hammerfall, jorn lande, dream evil, nickelback, w.e.t, gotthard, sonata arctica och sabaton. jag lyssnar alltså ingenting på musik jag tykte om förut, den säger mig ingenting och kanske beror det på, att jag börjar finna mig själv och få min egen smak. jag kan inte tänka mig ett liv utan musik, den ska spelas så jag känner hur det bultar i bröstbenet utav både trummor o sång. jag har upptäckt en helt ny värld genom att ha ändrat musiksmak och hur många får uppleva det? oftast håller man fast i det som känns bekant och är populärt just den dagen....
mitt mål är att utvecklas som människa med dom erfarenheter jag har nu, se och uppleva saker på ett nytt sätt. att inte döma någon efter ett rykte som cirkulerar. jag tycker absolut inte om rykten, jag har haft egna efter mig och jag undrar än idag, varför ingen frågade mig om sanningen, face to face?? har jag haft en sådan bra och stark mask att ingen har vågat fråga mig? ell bryr sig inte gemeneman om sanningen? dömer folk en utan att forska vidare i denna påstådda historia, är det bättre att ingenting veta och därav dra sina egna slutsater? vad är det som gör människan ond, näsvis och far gärna med lögner och kryddar på det obevisade ryktet?
idag är jag en mycket känsligare person, jag börjar få kontakt med hela registret av känslor en människa har. jag kan idag tillåta mig att gråta, att vara svag som vi alla är ibland. givetvis inte inför andra människor än men jag gör framsteg. jag blir otroligt berörd när någon är ärligt och äkta snäll, säger goa saker ell visar det med en fysisk beröring, typ en kram ell liknande. när någon gör någonting för mig utan att jag har bett vederbörande om det. när alla dessa saker inträffar i mitt liv, tror jag att det finns ett liv även för mig....hjälp jag börjar bli mänsklig....
ett efter ett rycks mina hårstrån på bröstet bort och det känns härligt!! tron på mig själv o mänskligheten kanske börjar här och nu, äntligen i så fall....se upp världen för nu är jag på gång!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar