februari månad finns knappt i mitt minne, jag vet att jag var på diverse möten med af och även B.H. jag vet att denna månad inte var min bästa direkt, jag sov fortfarande inget bra och jag kände att, jag ständigt var låg, ingen panikångest men bara neutral inför allt. mitt psyke hade sjunkit då allt började återgå till det som var innan jag fick medicinen för bipolär.
den 17 mars skulle jag äntligen träffa den nya läkaren som jag fått efter att K.H hade gått i pension, mitt ärende skulle flyttas över till M.A, som är specialist inom det bipolära och även andra psykiska handikapp. som tur är, behöver jag inte berätta min historia en gång till, utan den hade M.A redan läst i min journal. skönt!
M.A förklarar mer om sjukdomen och det är verkligen intressant, jag kunde ställa frågor och fick bra svar, svar som jag förstod och inte bara för lekemän. vi pratar och diskuterar vilka ell vilken siffra jag tillhör. det finns flera olika "tillstånd" i skalorna över bipolärt. från 1-5 men däremellan finns också 2½. jag är ingen bipolär 1:a, vilket jag är väldigt glad över, de har det mycket tuffare och är mer aktiva inom vissa områden. däremot var det möjligt att jag var lite av varje i de resterande, jag var ingen klockren 3 t.ex. jag rörde mig över vissa gränser vilket gjorde det svårare att medicinera. eftersom jag vid denna tid varit låg över en månad, höjer M.A min morgon medicin med 100mg, dessutom sätter M.A in ytterligare en, som jag ska ta inför natten, förutom min insomningstablett.
med den nya medicinen känner jag en tillfällig förbättring och jag sover som en klubbad oxe i 12 timmar!! vilken underbar känsla att äntligen få sova, känna hur hjärnan varvar ner o glider omkring i sirap. äntligen försvann den låt jag hört så länge nu, vid detta laget är den verkligen sönderspelad....jag får en ny känsla i min kropp, jag blev helt plötsligt trött, jag ville gå och lägga mig, hela jag ville det. för första ggn i mitt liv, ville jag krypa ner i sängen inte för att jag måste utan för att jag ville. plötsligt gäspade jag, min vän från stallet M.S hörde min gäsp och kommentaren blir, vaaa kan du gäspa??
men jag fick ganska omgående vissa biverkningar, jobbigaste var den att jag började gå upp i vikt igen. det gick väldigt fort och alla byxor blev för små för en andra ggn. jag började isolera mig mer o mer, jag ville inte visa att jag gått upp i vikt, jag hade ju varit så nöjd hittills sen jag tappat all min övervikt från förra ggn jag gick upp av en viss medicin. jag ville inte titta mig i spegel, jag ville inte känna hur alla kläder blev mindre o mindre. jag ville inte visa, för nu började hatet växa i mig igen, du är ful, du är fet....
ungefär samtidigt som jag sätts på starkade medicin och höjd dos, börjar jag och W ses varannan fredag. det är jätte jobbigt, vi hade ju träffats varje fredag i över ett års tid, nu skulle jag stå här med rumpan bar ensam varannan vecka. min vän N förklarar,W måste göra så för att du ska börja lära dig, att leva och ta hand om dig själv utan denna ständiga trygga hand finns. W kan inte finnas där för dig hela tiden, du måste börja praktisera allt det som du och W pratat om denna tid och börja tro på dig själv. jag upplevde en inre kris, skulle jag klara av att bli frisläppt och ta hand om mig själv, mer o mer?? samtidigt förstod jag naturligtvis W´s agerande och syfte, men jag ville inte!! var jag verkligen redo??
jag läser många böcker under månaderna i början på året, jag läser energitjuvar från pärm till pärm flera ggr. jag stryker under det viktigaste vilken blev ganska mycket. så kloka ord, så bra förklarat. jag lär mig begreppet energitjuv, sådana som jag haft flera stycken av, nu fanns det ord o beskrivning på dem och det mesta höll jag verkligen med om. svart på vitt, klockrent. jag bestämde mig återigen för att aldrig släppa in någon energitjuv i mitt liv igen. M.H hör av sig ännu en ggn....vi blir ganska omgående oense, hej du underbara konflikt dig har jag saknat lika mycket som en böld i röva på cykelsemester....jag började äntligen säga ifrån, ifrågasätta och komma med negativ kritik. jag säger vad jag tycker och tänker, tack vare energitjuvar, W och N, jag berättar hur jag upplevt situationen mellan oss. M.H blir rasande och jag fick återigen utstå en munsalva utan dess like. jag är inte vatten värd. naturligtvis får jag ett argt sms. jag hade dess förinnan berättat om energitjuvar o gett M.H vissa upplysningar för att människan någongång skulle vakna upp. i sms:et står det: att jag är den största energitjuv som M.H mött under hela sitt liv....M.H skriver oxå att därför orkar inte M.H ha någon kontakt med mig mer, jag skriver, ok bye! här vill jag passa på och skriva, ni som tror ell trodde att jag och M.H var tillsammans, glöm eran dröm det var inte alls på det planet!
denna gång tänkte jag, nu får det fanimej vara nog. jag raderade M.H´s telefon nummer, för en ggns skull hade jag inte lärt mig dessa siffror utantill, som jag alltid brukar göra annars eftersom jag har ett otroligt bra sifferminne. tog bort kontakten både på msn och mail. jag skickade en cd skiva med musik och bifogade ett brev. jag skrev, att jag känner mig harmonisk över att vi inte skulle höras ell träffas mer. det var dags att gå vidare för oss båda och jag respekterade till fullo M.H´s beslut. sen dess har vi inte hört av oss till varandra och nu känner jag ingen sorg, äntligen är både hjärta och hjärna överens! bättre sent än aldrig.... därmed var båda mina alkoholiserade energitjuvar helt borta. jag insåg att jag kunde inte rädda dom det var heller inte min skyldighet ell plikt att göra det heller. alla vuxna får ta sitt eget ansvar, inte lägga över tyngder på en annan människas axlar. plötsligt var jag viktlös, tom hjärna och inget dåligt samvete. var detta ett bevis på att jag skulle kunna resa mig från dessa smällar o se framåt? eller var jag för svag och skulle sjunka som en gråsten?
jag fick en ny favvolåt som gav mig styrka och en underbar känsla över att jag gjort rätt nu men såååå många fel innan. Whitesnake sjunger:
i don´t know were i´m going
but i sure know were i been
and i made up my mind
i ain´t wasting no more time
here i go again
so i keep searching for an answear
o lord i pray u to give me strange to carry on
cuz i know what it means
to walk alone this lonely street of dreams
going down the only road i ever known
i´m made up my mind, i ain´t wasting no more time
here i go again on my own
like a twister i was born to walk alone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar