jag vill tacka för alla kommentarer, sms och mail som jag har fått under dessa dagar som jag inte bloggat på. jag trodde inte att det var så många som följde min blogg :)
det värmer i hjärtat och jag har läst vad ni skrivit om och om igen. ja ni har rätt, jag måste skriva av mig och försvinner det folk på vägen, var de väl inte mina riktiga vänner i alla fall. jag öppnar min dörr igen och släpper in er i min värld, resan fortsätter....
Tack! Jag lämnar dej aldrig! Du kommer alltid att vara en mycket kär och god vän för mej och jag hoppas att du vill vara just min vän även om vi i stort sett aldrig ses...? Jag är så glad att du fortsätter med ditt skrivande och framför allt glad för att du inte ger upp - alla vi som är dina vänner älskar dej ju för att du är just du!! Du är unik på många sätt och det är ju därför vi tycker så mycket om dej - glöm inte det! Som jag sagt tidigare så har dina ord i din blogg hjälpt mej ta tag i saker i mitt eget liv som jag kanske annars skulle skjutit på framtiden för att "det är så himla mycket annat hela tiden". 1000 kramar till dej från mej! / AK
SvaraRaderaSom jag tidigare skrivit till dig:
SvaraRaderaEn Stor Varm Kram till Dig,
För att Du är Du och ingen annan!
Du förblir den du alltid varit, för mig... ingenting kan ändra det.
Att vi med åren samlat på oss livserfarenhet, (både positiv och negativ) förändrar ingenting... Det är det som kallas livet! En diagnos förändrar inte en vänskap...
KRAM