tisdag 4 maj 2010

Kapitel 24 egna funderingar över livet

I dagens intensiva tempo hinner vi knappt att stanna upp. vi njuter inte av en annan människas personlighet ell närvaro. vi har så många måsten så att dagen ska flyta på, många saker som måste fixas med. det är ju så livet är tyvärr. jag anser att ju färre måsten vi skaffar oss, ju bättre hälsa får och har vi. för denna ständiga stress inom oss berikar inte våra liv och förr eller senare kommer livet ikapp oss. då vi måste stanna upp och ta hand om oss själva, det gäller alla. ingen av oss mår alltid hela tiden bra, det är bara en fasad vi visar inför andra. vi vill framstå som om vi inte har några problem ell att allt kanske inte är så perfekt som vi ger sken av. alla människor har gråa dagar!!

att ha kontakt med sina känslor är viktigt, att känna igen rätt och fel. alla gör vi fel ell mår dåligt och det är vår fulla rätt att göra så, att må så. ingen av oss är perfekt och ingen av oss har en perfekt tillvaro. ju mer vi tar på oss ju sämre kommer vi att må i framtiden. vi blir slavar under våra krav och på andras krav på oss. försök att leva här och nu, för just denna dag kommer aldrig tillbaka. jag springer själv mot framtiden, men försöker få mig att stanna upp, leva i just den sekunden och se mig omkring. oftast så ingår jag i denna myrstack av människor som irrar omkring, sökandes efter ett komplett liv, bekräftelse, framgång och kärlek.

alla jagar vi olika saker, pengar, det perfekta förhållandet, bra jobb, ett socialt liv, lyxprylar som vi egentligen inte ens behöver. men som ger oss en känsla av att vi lyckats här i livet, för hur skulle vi idag klara oss utan mobiltelefon, micro, bil, dator och tv? vi vill ha beröm för att vi är duktiga och gör så många saker, när vi istället gör oss själva en otjänst.

fortfarande finns det människor i Sverige som lever i en misär, men ser vi dom? nej, vi har fullt upp med oss själva, denna ständiga jakt på lycka o erkännande att vi är bra, vi är duktiga o framgångsrika. den största triumfen är om vi dessutom kan få andra att bli avundsjuka på vad vi åstakommer, hur vi lever och hur fint o stort hus vi har. har vi dessutom den grönaste gräsmattan ja då är vi bäst....

hur många av oss sätter sig ner en stund varje dag, stanna upp, reflektera o rannsakar oss själva? jag gjorde det aldrig förut men nu försöker jag att bara vara, vilket är jätte svårt att lära sig när man sprungit i 200 km hela livet. jag blir inte imponerad över hur mycket övertid ni har på jobbet, hur fin bil ni har ell hur många onödiga saker som finns i ert hem. för mig är det nonsens, det är inte det livet handlar om. den som har mest saker när han dör vinner....

jag tänker hädan efter vara ännu räddare om mina riktigt goa vänner, de är få men guld värda. för hur många har riktiga vänner i sitt liv, som alltid finns där både i solsken o blixtrande dunder? vänner som alltid har tid att lyssna, hjälpa, stötta, trösta, glädjas med, ger kärlek....oftast har vi ytliga vänner, så kallade bekanta. dom man pratar med om allmäna saker och händelser. kanske beror det på vilken stadie man befinner sig i livet, vilken ålder man är i och vad man vill.

mina vänner måste ha massor av humor men oxå ett djup inom sig. att man kan prata om allt, allt som ingår i ett liv, från bubblande lycka till svåra smärtsamma stunder. jag vill att mina vänner ska veta att jag alltid finns där, dag som natt, precis som de gör för mig, man ger o får. utan vänner är det svårt att överleva, ensamheten slår en i ansiktet och vart ska man då få kraft ifrån? jag har gömt mig länge nu, men börjar vakna upp, jag försvarar inte mitt handlande, jag vet att jag tog avstånd när jag mådde som sämst, men vad hade jag kunnat gett dig? jag hade ingenting att ge och valde då att inte heller få. jag hade mina moster ,mina hinder att vinna över och tyvärr var jag tvungen att ta den matchen själv, det blev ingen lagidrott utan en ensam löpare som sprang o sprang....man är inte stark ensam! jag hoppas att om någon av mina vänner hamnar i samma situation som jag, ta min hjälp när du orkar för jag går inte ifrån dig. jag kommer att finnas där o stötta så mycket jag bara kan och orkar. det finns inget viktigare än ett människoliv!! ta min hand så går vi tillsammans genom helvete o soliga dagar, ångest o glädje, skratt o gråt.

jag finns där och kommer alltid att finnas, när du än behöver mig, ge inte upp det finns så mycket ork, kraft o styrka inom en människa. tillsammans kan vi nå hur långt som helst....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar