Kapitel 25

Jag far tillbaka till sommaren 2009. visst hade jag och A.B underbara stunder oxå. vi firade midsommar hemma hos en av A.B´s vänner, där flera slöt upp och det var en härlig dag och kväll. många skratt, mat o dryck. jag körde så jag var nykter som vanligt, min antikänsla mot vin sitter fortfarande kvar. det är naturligtvis upp till var och en om man dricker sprit, jag har inga förofattade meningar men jag gillar inte när vuxna blir odrägligt fulla. när varken förstånd ell verklighets uppfattningen finns. A.B drack bra mycket men det var ju ändå midsommar, jag brydde mig inte speciellt mycket då men det blev ju inte så roligt när vi väl kom hem till A.B. Efter midsommar hör M.H av sig o vill prata ut o reda upp våran konflikt. vi pratar länge o väl, samtalet började inte i någon trevlig ton men blev bättre för varje minut som gick. vi bestämde att jag skulle åka ner till dom och umgås, reda ut allt o se om vi kunde fortsätta att vara vänner.

A.B o jag tillbringade många timmar vid havet, vi gick långa promenader o njöt av både sol o doften av saltvattern, skriet från måsar och vi fikade på något litet mysigt café. vi var på jazzklubb och lyssnade vilket var jätte trevligt fast jag inte trodde att det skulle bli det. det var mest äldre människor som kände igen låtarna från deras barndom, en mycket trevlig stämmning o jag njöt verkligen av att sitta där. vi var på Österlen för att hälsa på en av A.B´s vänner, båda A.B´s döttrar var med o det kom flera dit för att njuta av varandra och äta god mat. jag har aldrig varit på österlen förut o idyllen gjorde mig avslappnad, vi åkte runt och tittade, denna underbart soliga dag. men så fort vi kom hem öppnades naturligtvis en vin flaska o när barnen lagt sig blev A.B åter en bitter upprepande maskin som ville prata än en gång om allt som hade hänt förut, långt bak i tiden. jag började tröttna på att det alltid var jag som skulle åka för att vi skulle träffas. dessutom betalade jag all bensin och tågbiljetter fast att A.B visste mycket väl att min ekonomi var obetydlig. min mamma hjälpte ibland till med bensin pengar annars hade jag inte kunna åkt överhuvudtaget. kontokorts skulderna ökade o ökade vilket fick mig att må dåligt, få dåligt samvete och min sömn blev absolut inte bättre. men jag ville ju ge detta en chans, jag trodde att jag skulle få A.B att tänka i andra banor, sa till A.B att varken du eller jag blir gladare av att lyssna på dessa historier om o om igen, alla dagar vi sågs, varje dag intogs vin och jag började nu att ge upp.

A.B åker på semester till Öland vilket gav mig tid för eftertanke o känna efter lite mer hur o varför jag höll mig kvar i denna destruktiva umgänge. varje dag ringde A.B o klagade både på sin mor o syster som även dom var med på denna resa. jag fick eksem i öronen av allt detta negativt pratande o samtalen gav mig absolut ingenting. jag visste att det skulle ta ner mig ännu mera psykiskt och jag mådde inge bra inom mig. men naturligtvis höll jag en låg profil, varken ses ell synas hade blivit min försvarsställning, lyssna och hålla med, sakta dör man inom bords och mina önskningar om att inte leva vidare växte för var dag som gick. A.B fick ju ut det som var meningen, nämligen att suga energi av mig för att orka med sitt eget liv. vi bryter kontakten stax efter att A.B kommit hem efter Ölands resan, jag kommer inte idag ihåg varför men antagligen började jag säga ifrån ell slutade upp med att hålla med. jag sa till A.B att du ger mig en dålig smak i munnen och att all energi dränerades från min kropp.

jag och M.H börjar umgås igen. M.H är tvungen av olika anledningar att flytta ifrån göteborg o hela familjen ville flytta till töreboda. i början tyckte jag att det lät jätte bra och kul. vi skulle kunna umgås oftare o hjälpa varandra. vi var på visning och alla tre föll för huset. jag var skeptisk men sa inget, jag trivdes absolut inte innanför dessa väggar men sa inget utan höll skenet uppe. jag var efter någon vecka med på besiktingen på huset o efteråt ringde jag M.H och talade om vilka fel o brister som besiktnings mannen hade hittat. felen var inte stora och vi skulle lätt kunna fixa de flesta själva. fast jag hade verkligen ingen lust med att återigen börja renovera ett hus. jag var för trött både i kropp och själ, jag började mer o mer känna att detta är verkligen inget bra för mig. när skulle jag få vara ifred, jag skulle absolut inte orka vara med dem varje dag men samtidigt skulle mitt dåliga samvete växa om jag inte var där och hjälpte till. handpenningen betalades och nu fick jag ett bryt, varför hade jag sett fram emot detta, varför hade jag hjälpt till att få deras drömmar uppfyllda fast att jag egentligen inte ville? jag kände mig låst och oerhört taskig, varför sponsrade jag med glädje och entusiasm, när både hjärna och kropp hela tiden skrek nej!!

jag gjorde verkligen fel, jag skulle inte ha bistått med både hejar rop och ge mitt fulla stöd till denna flytt. allt var bestämt, hur alla deras tillhörigheter skulle forslas hit, när lånet skulle betalas och dessutom var deras lägenhet redan såld. vi hamnar återigen i en konflikt, jag bangar ur.... jag vill inte ha hit dem.... jag visste att min fritid o ork skulle bara gå åt till att vara till lags o det skulle absolut inte hjälpa min återhämtning från utmattningsdepressionen. jag pratade med min psykolog om detta och W var inte speciellt glad över idén alls. återigen kommer jag inte ihåg vad som hände mellan M.H och mig men återigen bryter vi kontakten. jag har ett fruktansvärt dåligt samvete, men jag var tvungen att tänka på mig själv, mitt liv och min hälsa, men naturligtvis skulle jag ha sagt detta direkt, men jag var förblindad av denna skönhet.... M.H blir totalt tokig och väldigt förbannad och det kan jag förstå, de hade offrat allt som M.H sa och skulle ge våran vänskap en chans. dessutom skulle två barn ryckas upp från deras trygghet o börja på ny skola mm mm.... köpet gick tillbaka vilket innebar att M.H förlorade pengarna som gått till handpenningen, närmare 70000kr. det fick jag höra ett otal gånger och jag erkände för mig själv, att jag hade gjort fel, mådde urkasst över detta men min magkänsla hade sagt till mig, att du gräver din egen grav, sakta men säkert....

M.H var tvungen att hitta en ny bostad fort som bara den, letande efter ett hus dit dom kunde flytta och börja en ny framtid. till slut hittar de ett i örkelljunga....

jag brottades med skuldkänslor som hette duga, jag hade sårat en hel familj inklusive föräldrar, syskon och vänner, man kan väl lugnt säga att jag inte var speciellt populär vid denna tid. jag hade för en gångs skull stått upp för mig själv och det blev såå fel!! jag skulle gjort det mycket tidigare, jag skulle ha tagit mitt ansvar och sagt nej från början.

jag var en usel människa som förstört för en hel familj....jag hatade mig själv ännu mer och tänkte, har du verkligen rätt att leva när du gjort några andra så illa?? jag kände mig för första gången i mitt liv, som en jävla stor egoist, jag som hatar egoister....men jag tycker inte heller om alkoholister....jag är inte felfi....men jag skulle ha tagit ansvar över mina egna handlingar. jag såg hur en annan människa återigen rinna mellan mina fingrar, jag hade gjort bort mig själv, jag var ingen bra människa....