I januari får jag via facebook kontakt med min bästa vän från barndomen N! Jag hade under flera månader letat efter N, men inte funnit. men äntligen fick jag träff, N hade precis gått med i fb. den lyckan går inte att beskriva när vi äntligen får kontakt. visserligen hade jag hela tiden haft N´s mobilnummer, men jag vågade varken ringa ell skicka ett sms. jag hade ju bett N om att vi skulle bryta kontakten 2006, jag orkade inte ha kontakt med någon och tyvärr blev även N drabbad. men att få se N´s bild på skärmen gjorde mig otroligt glad och genast skickade jag en vänfrågan. var väldigt nervös för hur N skulle reagera, såg N att det var jag, visste N att jag hade bytt efternamn?? jag ville absolut inte ha gubbjävelns namn så jag bytte på 90-talet och tog ett gammalt släktnamn, det kändes lite som att byta identitet.
jag hade tur, N kände igen mig fast att vi inte setts på ca 38 år. jag kände mig överlycklig, sicken känsla. helt otroligt här satt vi och pratade med varandra, precis som vi aldrig hade skilts åt. en puzzelbit föll på plats, N fyllde ut det hål som N lämnat efter sig när N flyttade till örebro med sin mamma. lyckan var total och den kvällen var helt klart den bästa på väldigt länge. en gammal vänskap som blev återfunnen bara med några klickande på datorn, helt makalöst. jag kände en inre frid, jag visste i hela mig att nu var denna vänskap för alltid, hade vi klarat så många år av tystnad, fanns det ingenting som kunde hindra våran vänskap.
under alla dessa år har mina tankar ofta varit hos N. N hade betytt väldigt mycket för mig och nu förstod jag varför N levt inuti mig hela tiden " gammal kärlek rostar aldrig". vi hade omedvetet funnits i varandras liv hela tiden, på ett eller annat sätt under alla dessa år. N var och är min själsfrände. det var som att hitta en skatt, vinna på lotto, satsa på rätt häst på travet ell åka till månen. För N behövde jag inte ta på mig en mask ell spela allan. inför N stod jag naken och ärlig, jag släppte genast in N på bara livet som jag aldrig har gjort med någon förut. för jag ville inte vara ytlig, kall och rädd. N var fortfarande den jag litade på till 100%. bara dom som varit med om ren äkta härlig vänskap vet vad jag pratar om. där man får vara sig själv, att det känns helt naturligt att vara det. sanningen var väldigt viktig för mig och N krävde det med all sin rätt. inge spel, inga roller, inga falska känslor, inga lögner bara raka puckar hela tiden. mycket rimliga krav för att vi skulle kunna vara riktigt goa vänner, now and forever.
för ska man vara bra vänner, bli riktiga vänner, måste man släppa in den andre in på bara livet, på skinnet, dela glädje och sorg, skratt o gråt. att bry sig om och känna tillit. jag visste att N inte skulle föra vidare något av det jag berättade, N skulle aldrig göra narr av mig, se ner på mig ell vilja förändra mig. förtroendet fanns direkt från början, lugnt o tryggt. detta var verkligen en blå och solig dag i mitt liv. ibland kan livet vara vackert, just denna stund var det gött att leva.
jag visste att N aldrig skulle bli sur över något jag skrev typ i ett sms, att det inte skulle misstolkas, förvrängas, inte komma med någon spydig kommentar. var det något N inte förstod ell undrade över något så skulle det komma en fråga direkt. jag slapp äntligen vara rädd för hur jag formulerade mig, att N inte skulle vara kvar....
nu var jag fri i från den känslan, den ägande och kontrollerande, den uträknande och välförankrad i sitt ego. jag hade ingen panik, snarare tvärtom. i en vänskap behöver man inte alltid ha samma åsikt, man behöver inte ha rätt i allt och inte alls alltid få sin vilja igenom. man ska bli accepterad för den man är!
jag fick en varm go famn där jag kunde vara mig själv, där det krävdes att mitt jag skulle vara min framsida. Du tog emot mig med öppna armar fast min själ och psyke var skadat. du ville inte förändra mig. utan istället krävde du att jag skulle vara densamma hela tiden, om du märkte av några förändringar från min sida skulle du bli sur.
tack för att du alltid finns där och tar emot min frustration, du tar alltid emot mig när jag faller. du finns där dag som natt, sol ell moln, skratt ell gråt. du tillför mig mod, tro, styrka och hopp. hopp om att livet inte kanske är så grått som jag alltid har tyckt. du ger mig färger, du får mitt släckta ljus att bära en låga igen. jag hör ditt skratt i mina öron, jag hör din röst inne i mitt huvud, jag känner att du mentalt finns med mig hela tiden, jag känner din hand i min, jag känner din varma kram....du har ett stort hjärta av guld, för dig skulle jag gå genom eld o vatten, du underbara vän.
jag älskar dig, you never gonna be alone....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar