så var det dags för mitt Aria test, det är dagen efter mitt överlämningsmöte. erkänner gärna att pallet inte riktigt kändes på topp. det kändes faktiskt bättre än dagen innan vilket gjorde mig lite hoppfull och med min magkänsla i botten kunde jag känna, att jag kanske skulle kunna prestera resultat som var acceptabelt för mig.
testet ska ske i en byggnad nära Lidl i Skövde. W har förklarat vägen dit för mig både med ord och ritandes på ett bord. även B.H hörde av sig för att kontrollera att jag visste vägen. ändå är jag orolig över om jag ska hitta, detta är en sådan situation som gör mig nu förtiden stressad, jag har en tid o passa, jag måste vara där i tid annars mår jag inte bra inom mig. det visste både W och B.H.
Jag ska träffa L.A som är legitimerad psykolog. L.A förklarar hur dessa tester går till. L.A vill dela upp testerna på två tillfällen istället för ett. jag skulle egentligen åkt till Göteborg och gjort allt på en dag. men W trodde inte att jag skulle klara av att resa dit, klara av att koncentrera mig i 4-5 timmmar och sen åka hem. W kände att det skulle suga alldeles för mycket energi av mig o W ville ju att mina tester skulle göra mig rättvisa. det är ren visdom. så vi bestämde att detta skulle ske under två olika tillfällen, för att jag skulle orka vara närvarande hela tiden.
vi börjar och jag känner hur L.A studerar mig hela tiden väldigt noga. hur jag reagerar inför uppgiften och hur jag löser problemet, som hela tiden gick på tid. jag vet oxå att jag blir kontrollerad av hur jag sitter, pratar och uppträder. jag vet att L.A har stor kunskap inom både bipolär och adhd. antagligen skulle L.A se mer än någon annan och på så sätt kunna hjälpa både mig och W, M.A i hur och vad vi skulle focusera på. genom dessa tester och flera frågeformulär skulle L.A få fram en profilbild av mig. naturligtvis oxå genom L.A breda kunskap.
jag kan inte låta bli att fråga L.A om jag har borderline som M.H kastat i ansiktet på mig ganska ofta. L.A svarar, jag såg direkt när du kom in genom dörren att du INTE har den diagnosen. äntligen efter att ha frågat tre utbildade individer, trodde jag nu på detta till fullo och kunde släppa denna påtvingade tanke som bitit sig fast i mig. skönt att en amatör psykolog inte hade rätt!!
sista uppgiften löser jag inte inom tiden och blir riktigt irriterad och arg på mig själv. jag säger till L.A att jag klarar den inte, fattar inte hur den ska lösas och jag ser inte helheten på hur figuren ska se ut. hjärnan var helt blockerad av en lösning som var fel och jag kunde inte ändra på mitt tankesätt. jag säger att jag ger upp med en mycket irriterad och besviken röst, jag är inte kapabel att lösa den!!
hjärnan hade svikit mig och jag kände mig otroligt korkad, besvikelsen var enorm.... L.A såg givetvis hur jag reagerade och sa, jo du klarar det, försök igen, tänk på ett annat sätt och strunta i att tiden har gått ut. jag gjorde ett nytt försök, jag försökte tänka i andra banor, på ett helt annorlunda sätt än jag gjorde förra gången. jag löste uppgiften.... BRA sa L.A, du lyssnade på mig, tog åt dig av min information och åter koncentrerade du dig. L.A säger oxå att jag är smart. L.A gav mig beröm både via ord och kroppspråk, efter dessa tre timmar när jag gick ut till bilen, hade jag vuxit 20 cm, dessutom hade jag inte borderline....
tänk vad uppmuntran kan göra, hur en människa kan växa och vidga sina vyer. hur man kan ta hjälp av alla sina sinnen och finna styrkan inom sig. det säger mig av personliga erfarenheter, att vi kan sporra varandra för att vi ska kunna nå ett bättre resultat. alla människor kan hjälpa en annan individ. att ge beröm har gemeneman väldigt svårt att ge, vi är alldeles för egoistiska och avundsjuka. att ge av sig själv till en annan människa är det finaste som finns spelar ingen roll vad det gäller. alla behöver vi känna uppskattning och kärlek på ett eller annat sätt. om man inte ger beröm kan man lugnt räkna med, att man inte heller kommer att få.
efter denna fösta del i aria testet, kände jag ännu mer hur gärna jag vill bli hälsocoach. jag har alltid trott på ordens betydelse i uppmuntran, sporrning och stöttning mm mm. L.A hade oxå gett mig positiv feedback och det är något som ligger mig varmt om hjärtat. vi kan prestera oändligt mycket mer om vi tar hjälp av varandra, men då måste vi ha viljan att lyfta fram en individ, och inte hela tiden oss själva. jag tycker om att ge beröm, oftast blir den som jag säger det till väldigt generad och försöker styra över samtalet till något annat. varför?? jo, helt enkelt är det så, att den jag säger det till är inte van med att få beröm, och det gör ont i mig. istället för att jag får ett tack och ett leende tillbaka, brukar individen titta ner och nästan skämmas över att jag säger dem men oxå för att hon ell han inte har en aning om hur dessa ord ska tas emot. om en annan människa kan bli både bättre och mer tillfreds med sig själv genom några få ord, varför säger vi inte detta oftare till varann?? vi har ett stort ansvar över oss själva men oxå ett lika stort ansvar mot vår nästa. vi är så prestige fyllda, ser bara oss själva som den viktigaste individen på hela jorden, och många av oss tror att vi sitter över andra människor, att vi är bättre som individer....men glöm det, tillsammans kan vi nå hur långt som helst, vi kan börja med att ge varandra beröm, sen får vi se om jorden snurrar sitt varv i alla fall nästa dag....fast att jag gjort något gott för någon annan och satt mig själv åt sidan en stund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar