denna sommar vill jag verkligen åka till norrland. jag vill träffa min bästa vän N och min underbara vän C.S. där blir jag bemött med förståelse både för mina eventuella diagnoser och min urusla ekonomi. jag vill oxå åka till trollhättan för att träffa tjejligan från Saab och även min trogna vän M.J. detta är mina prioritringar för denna sommar, sen vet jag inte om jag lyckas men jag måste oxå ha något att se framemot, annars kan jag lika gärna lägga mig ner o självdö....
jag har inga pengar kvar alls när räkningarna är betalda, dom räcker inte ens till alla utgifter..så den 28:e varje månad står jag med mössan i handen, slår bort min självkänsla och sänker mig under min värdighet. jag kryper till korset, utan T hade jag gått i PK för länge sedan. den lilla mat som finns hemma, äter vi inte ens av egna pengar.... därför har jag lite svårt att förstå när folk klagar över, att de "bara" har 4-6 tusen kronor kvar när alla räkningar är betalda. för mig vore det en dröm, ett lyxliv och en enorm frihet. jag skulle vara helt euforisk!! jag står i en skuldsaneringskö sen i höstas men det verkar vara många fler än mig som behöver hjälp..
jag vill inte ha sympati, empati, medlidande ell tröst. jag vill inte ens prata om detta mer, ta aldrig upp det med mig och jag hoppas att ni kan visa mig den respekten. jag ville bara förklara för dom som gör sig en aning roliga över att jag inte kommer dit o hälsar på, ell hänger med på olika aktiviteter. för skulle ni kunna göra speciellt mycket efter 4½ års sjukskrivning när beloppet man får minskas o minskas undan för undan? jag har precis lika mycket utgifter som er, inget man slipper bara för att man går hemma o inte kan jobba just nu. typ....försäkringar, hyra, bensin, fackföreningsavgift, bilskatt, tandläkare, frisör, läkare, mobil, internet, förbruksartiklar, mat, enjävla tv avgift som jag inte ens kan använda men har kontrakt på till nästa års oktober, mediciner....jag har inte köpt ett klädesplagg sen jag flyttade ner hit, får man ut mellan 7-9 tusen av fk och bara lån o hyra går på ca 6 så kan ni räkna ut resten själva. faaan vad tufft detta kapitel känns men jag har ju lovat att vara ärlig och släppa in er genom min dörr....
ja just det, är det inte Svenska nationaldagen idag? känns lite paradoxalt, denna dag ska man ju ha flaggan i topp..
att avgöra om livet är värt att leva eller inte, är att besvara filosofins mest
grundläggande fråga / albert camus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar