jaha, då var den här, den oundvikliga dagen då det ska pratas om mitt nuvarande tillstånd, hur jag är som människa, min människosyn, hur skadad min hjärna har blivit, positiva o negativa aspekter, svart på vitt både i siffror o diagram. jag har en klump i magen inför detta men jag ser oxå fram emot att få veta hur jag just nu ligger till, jag vill veta inför framtiden. ångest, nervositet o optimism blandas med varandra, de snurrar runt som tre elektroder i min hjärna, med hög hastighet som vanligt och det luktar lite bränt.
jag är förvånadsvärt glad när jag far ner till järnvägsstationen. äntligen är det snart över, snart är jag fri från denna spänning jag levt med under x antal veckor. det jag funderar mest på är, har jag gjort så gott jag kan? har jag svarat så ärligt jag bara kunnat på alla frågor som ställts? har jag fått med allt det väsentliga? jag vet redan vad som bl.a kommer att sägas om mig, jag vet att efteråt kommer jag bara att komma ihåg det negativa som sägs. jag önskar jag bett någon att följa med mig och lyssnat, för jag kommer absolut inte att minnas allt....
på tåget ner lyssnar jag på hårdrock i mina hörlurar. hög musik dånar i mina öron, jag hör inte när de kommande stationerna ropas ut i högtalarna men det gör inget, jag ska åka hela vägen enda tills tåget stannar o vi är framme i Göteborg. L.A ringer och vi bestämmer en plats där vi ska ses eftersom jag ska bli hämtad, jag kunde inte riktigt se mig själv hitta i denna stad, jag skulle säkert komma fel o irra runt som en vilsen myra, vilket skulle få mig att gripas av panik. jag hinner gå en sväng i pocketaffären på stationen. ser flera böcker som jag vill ha men har ingen lust att betala 75 spänn när jag kan beställa dem för 40 kr på nätet. L.A hämtar mig och vi far till Arbetslivsresurs lokaler vid järntorget, erkänner för mig själv att Göteborg är lite större än Töreboda, men vi har oxå en färja!
vi tar oss varsin mugg kaffe o kaka när vi kommer fram, innan vi knallar bort till L.A´s kontor. rättegångsalen utan vittnen men med en klipsk domare, förhöret har redan varit och nu väntar bara domen, skyldig ell frikänd? vad behöver jag ändra på för att bli en bättre människa? vad behöver jag ändra på för att bättre passa in i samhället? hur ska jag kunna ändra min syn på mig själv och komma ut ur detta låsta fängelse? där jag inte ser mina begränsningar utan istället se mina möjligheter? välja det goda istället för det onda? både hos mig själv och andra....
L.A börjar direkt att förklara att testerna är gjorda för helt " normala " människor, som varken har en utmattningsdepression eller olika diagnoser. just då kändes det inte bra att höra dessa ord, det kändes som om L.A förberedde mig på en stor fet smäll. skulle jag bli knockad direkt och utslagen redan i första ronden, skulle jag redan nu slänga in handduken? eller bara ta en timeout? jaja, en del blåmärken får man räkna med, men visst skulle jag oxå få in en eller fler högerkrokar? för jag ville inte bli golvad, jag kunde inte be om en returmatch, kanske kunde jag vinna på poäng? jag bestämde mig för att inte lämna ringen, inte förrän gonggongen ljuder i alla fall. jag skulle ställa mig i min ringhalva, in med tandskyddet och på med handskarna, upp med garden och vara beredd på anfall men oxå på ett starkt försvar. och inte enbart se mig själv som en förlorare, utan även som en vinnare som tagit mig enda hit. ok domare, blås igång matchen, jag är redo o förberedd så mycket jag bara kan inför denna match o utmaning. hoppas vi är i samma viktklass bara eller skulle det bli en ojämn fight mellan en flugviktare och en tungviktare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar