14: maj, denna underbara dag, jag mår så himla gott och är fruktansvärt glad. inga monster, ingen ångest. sally brampton skriver i sin bok: varje dag utan ångest är en bra dag. precis så är det. jag hade en bubblande känsla inom mig, såpbubblor som innehöll alla jordens färger, utom grå och svart. utan kristall klara färger som gick i varandra, en komplett kombination, fulländad. jag såg hur naturen höll på att skifta färg, körsbärsträden började knoppa och det skulle inte dröja länge innan de slog ut. syrenen gjorde sig oxå redo för att sprida doft och färg, mina ger en lila nyans o de luktar fantastiskt varje gång jag går till ell från bilen.
min ångest hade verkligen avtagit denna dag, jag kunde styra mina tankar till positiva, en sådan dag är det lätt att leva när livsglädjen känns i hela kroppen. när ingenting känns omöjligt att utföra ell förmågan att knuffa undan dumma elaka tankar. jag sjöng med i Hammerfall låt för fulla muggar, " think about tomorrow, ramember yesterday but you have to live to day". precis så är dessa dagar som är blåa, då finns det ingen dagen innan, visst finns det en morgondag, jag försöker i smyg att tänka på den lite försiktigt och automatiskt undrar jag, om nästa dag innehåller dagens otroliga känsla o glädje. jag tänker stanna upp denna dag, tillåta mig att försöka vara lycklig, för det är något jag strävar efter väldigt hårt o mycket, kanske för ofta....jag försöker se det ljusa i tillvaron. denna dag gör jag det, tillåter mig att lyssna på musik högt som bara den, att det är ok att njuta av de små tingen som finns runtomkring mig. jag känner hunger, jag äter.
jag tänker oftare o oftare positivt än negativt o min strävan är att få spiralen av känslor att vända uppåt istället för nedåt. jag har alltmer sällan dumma tankar, de finns där hela tiden men inte när jag är sprudlande glad då glömmer jag dem o för att läggas långt in i garderoben. det känns som om mitt liv sakta men säkert håller på att ge sig in i en ny fas, mer stabilt, det finns en plan, en framtid. denna fredag träffar jag inte W, det är inte den veckan men det känns ok.
W som redan från första dagen vi träffades satte ett frö i mig. som W sedan har försökt att både vattna o ge gödsel för att jag ska få kraft, att jag ska växa i mig själv och utvecklas till en positiv individ med en framtidstro. W vill att jag ska ha något att kämpa för o jag kan bara säga att W har gjort ett fantastiskt jobb, W har gett allt vad hon kan för just mig. ibland blir fröet torrt o viset, men inte alls på samma sätt som tidigare. när jag varje gång har varit hos W, då jag lämnar W´s kontor o den tid vi spenderat tillsammans ungefär i en timme, har alltid mitt frö växt, cm för cm och en dag ska det bli en blommande planta. inte en ros med taggar, inte en liljekonvalj med gift utan jag vill bli en gladiolius. så ståtlig, vacker, färggrann o stolt. fast jag vill inte bara blomma en gång om året, jag vill hela tiden få nya knoppar med varierande färger och bli en fulländad blomma, så full av liv och kärlek, dag som natt.
jag har inte fallit sen den 24:e april, då N tog emot mig i sin öppna varma famn. jag mår inte kalas varje dag, men det gör ingen av oss så jag kände mig ganska normal denna dag. jag sover numera varje natt vilket har ett avsevärd betydelse.
jag är verkligen varken då ell nu bitter över allt som hänt i mitt liv. livet har format mig till den jag är idag. allt jag gått igenom av både positiva och negativa händelser, har gett mig stora erfarenheter, på vad jag vill och inte vill. jag har överlevt allt och det är jag väldigt stolt över. jag har gjort jätte många misstag, förhållanden är inte något som jag behärskar. jag blir då en sådan liten människa som försöker att anpassa sig till situationen och gör allt för att den andra ska må så bra som möjligt. jag slutar upp med att leva och glömmer bort mig själv. jag ångrar ingenting, jag har utvecklas som person och kan dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser.
jag vet, att jag en dag har fått bukt med min utmattningsdepression, att jag en dag får rätt dos, rätt medicin o rätt diagnos/diagnoser. jag vet att jag har en kronisk åkomma. men du ska nu få dig en match, nu när jag vet att du finns, jag både ser o känner dig, äntligen.
kvällen blir inte sämre direkt utan snarare mycket tvärtom. N ringer, vi pratar och skrattar, fyller på varandras energi. förlöser känslor som finns inom oss, av glädjen över att vi finns i varandras liv igen. vi pratar länge som vanligt, men inte så länge som vi brukar, N´s batteri i telefonen tar slut, precis som alla andra samtal, men inte mitt för jag smygladdar under tiden :D busigt va ??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar