Härom veckan fick jag en tidningsartikel av N. den handlar om en ung tjej som fått diagnosen bipolär sjukdom. hon heter Rebecca och säger "jag vägrar att se mig själv som ett offer, jag är inte sjukdomen, jag är Rebecca och har bipolär sjukdom" Rebecca åker runt och föreläser om bipolär. Hon fortsätter "jag gör det för att skingra fördomar, många har en ensidig bild av psykiska sjukdomar. jag har bestämt mig för att leva, förut kunde jag inte lova mig själv det".
i slutet på artikeln kommer den mest skrämmande fakta jag läst på länge, men samtidigt bekräftas mina misstankar, mina egna erfarenheter och mina egna förutfattade meningar som jag hade innan jag själv hamnade där. Marjet Gustavsson berättar om en undersökning som gjorts, där man frågade 2000 svenskar och där det visade sig, att många är negativa till människor med psykisk ohälsa.
26% tyckte att psykisk verksamhet inte borde förläggas till bostadsområden. 25% kunde inte tänka sig att arbeta ihop med någon som har en psykisk sjukdom. 61% ansåg att den som någon gång legat inne på en psykiatrisk klinik, inte var en pålitlig barnvakt.
jag vet att en av fyra har någon form av psykisk ohälsa, som komplicerar deras tillvaro på ett eller annat sätt. jag blir både förbannad och besviken när jag läser detta. jag har aldrig legat inne på någon klinik, men jag har ändå träffat en av dessa som ingår i den högs siffran 61%. det gjorde jag genom mitt möte med A.B, som helt plötsligt, pga min eventuella diagnos inte var kapabel att ta hand om A.B´s barn....
jag tycker att det är starkt gjort av Rebecca att gå ut med denna information om sig själv i media. det krävs en massa mod och styrka att göra det. tyvärr tror jag inte att det hjälper, jo kanske tillfälligt men inte i det långa loppet. allt som rör vår hjärnas tillstånd är så hårt inpräntat i allas huvud. vi är uppvuxna med en negativ klang och syn på dessa människor. de flesta har sin klara åsikt om dessa individer och tillstånd fast att dom egentligen inte har en susning om, vad det hela innebär eller ens betyder. den förutfattade meningen är mycket enklare att hålla fast vid, än att söka kunskap, finna förståelse och bilda sig en egen uppfattning. vi kan inte ändra på andra men vi kan ändra på oss själva. fråga o lär, lyssna o förstå, sök sanningen o fakta är mina råd.
jag läser Ann Heberleins bok. där det står något som genast griper tag i mitt hjärta. "varje år dör det ca 1500 svenskar för egen hand". jag vet genom mitt arbete på Saab att det nästan är 1000 fler, än dom som dör i trafikolyckor. ändå satsas det mer på att konstruera krocksäkra bilar än att ta hand om trasiga människor.
jag förstår att jag inte gör någon glad med min blogg idag, men det är inte därför jag skriver o berättar, till er o för er men främst för min egen skull. många likt mig, för en daglig kamp för att inte det mörka ska ta överhand och vinna denna strid. denna faijt som hela tiden gör sig påmind, som hela jävla tiden pågår i vårt inre. för när alla val tycks vara uttömda, när flyktvägarna från oss själva är stängda, då stjärnorna slocknat på himlen och när mjölken har surnat, då är det fanimej inget roligt att finnas till o man förbannar den dag man föddes.
jag har denna dag bestämt, att jag endast i denna blogg berättar hur jag mår, vilket läge jag befinner mig i, mina tankar o funderingar. till gemeneman kommer jag i fortsättningen säga att jag mår bra, att allt är ok. jag vill inte vara någons börda, inte någons dåliga samvete, inte att någon ska behöva oroa sig. ja jag tänker nyttja lögnens kraft, som jag genom åren blivit en mästare på. lika enkelt som Carl Lewis vann 100m i OS 1984 i LA, lika enkelt behärskar jag lögnens konst. för det är verkligen en konst, lika stor som Michelangelos fantastiska målningar. jag besitter alla knep, jag kan spela ett spel som befinner sig på en hög nivå. jag har hela livet ljugit för mig själv och andra, har någon mer än jag förstått det, insett och sett igenom allt?? har du räknat ut att jag ljuger när jag sitter framför dig och håller med i allt du säger? uppmärksammar du då att jag är falsk, att jag gör det enkelt för dig, för att du ska känna dig mer värd än vad du egentligen är i mina ögon?
nej, jag ljuger inte alltid och framför allt inte till dom människor jag respekterar och anser vara mina vänner. men jag kan absolut dra en lögn inför min mamma, för att hon inte ska behöva vara orolig eller nervös för hur jag mår o har det. när jag vill att hon ska få sova tryggt på natten o inte sitta uppe, och längta till nästa dag då hon kan ringa mig o få reda på att inget har hänt.
"and yet, I still am half in love with pain, whit what is imperfect,
with both tears and mirth, whit things that have an end, with life
and earth, and this moon that leaves me dark whitin the door". / Edward Thomson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar