söndag 27 juni 2010

Kapitel 62 forts.kap.61

L.A tar fram några papper, där det står i siffror o % hur bl.a mitt verbala ordföråd är, min prestationsförmåga, verbal förståelse, ordningssinne, arbetsminne och snabbhet. jag ser direkt att det som är mest skadat är mitt arbetsminne, men det visste jag redan. de bästa resultaten hade jag i min förmåga att lösa problem och uppgifter, logiskt tänkande. ännu bättre var jag i snabbhet, den reaktionstid det tar för min hjärna att sända signaler till mina händer, från tanke till handling. vilket kan vara på både gott och ont, jag reagerar blixtsnabbt och kan därav utsätta mig för fara, impulsivitet. men naturligtvis oxå positivt, jag är snabb i både hjärna och händer, bra i många lägen. jag kanske är lite för snabb ibland, bl.a när jag sitter vid datorn och den hänger inte med i mitt tempo. då får tangentbordet ta emot min irritation och får sig ett par smällar. eller när folk inte snabbt nog hänger med i det jag gör, i det jag förklarar och i hur jag tänker.

jag var oxå bra på siffror, bokstäver och symboler i olika former. jag kunde rabbla dem ur minnet både när jag hörde en kombination framlänges och baklänges. även då jag fick siffror och bokstäver blandat med varandra och sen återge dom i alfabetisk ordning och sätta den lägsta siffran först för att sedan gå upp i storleksordning. L.A hade läst upp dem huller om buller men endå lyckades jag med att minnas det mesta av vad L.A hade sagt. det tackar jag mitt underbara sifferminne för! det som sket sig var en del av matematiken, där jag skulle räkna ut hastigheter, längder och volymer. jag hade inga uppgifter på papper utan fick höra talen av L.A. men där sa min hjärna stopp, jag kunde inte koncentrera mig och använda mitt logiska tänkande. men det hade jag redan "räknat" ut.

den verbala förståelsen gick det oxå lite sämre med. jag visste mycket väl vad orden betydde men hade svårt att ge andra ord som alternativ. nu talar vi inte om de ord som vi använder vardagligen. där la min hjärna av igen och låste sig ordentligt. jag fann inte ersättningsorden tillräckligt snabbt. men i det stora hela är jag nöjd med den första halvleken. totalt hade jag ett skalpoäng på 110 där medel ligger mellan 95-103, jag som har en utbränd hjärna och flera diagnoser!

men inget av det positiva tänkte jag på under min resa hem. dom hade jag redan glömt, jag mindes dem inte ens just då. istället riktade sig mina tankar på den andra halvleken. där det förklarades hur jag var som människa, mina värderingar, synen på mig själv, tillit till andra människor och hur jag ser på andra individer. om jag är bra på att ta kontakt med mina vänner, familj och bekanta, eller hållar jag mig helst för mig själv. om jag har förtroende för andra osv. hela min personlighet just nu.... detta grundade sig i dom 240 frågor jag besvarat i ett frågeformulär, dom svar jag gett muntligt och det vi diskuterat, det jag berättat och det jag tagit upp för dialog. jag låg ganska "normalt" till i de flesta kategorier. men det dalade rejält på synen av mig själv, ur mina ögon, självförtroendet.

L.A sa direkt, vad ska vi göra för att ändra på detta?? L.A´s min och röst sa mig både det ena och det andra. jag svarade att mitt självförtroende hade varit mycket bättre när jag spelade fotboll och när jag arbetade på Saab. där hade jag varit duktig, där kunde ingen slå mig på fingrarna, där var jag trygg i min vetskap om att jag var bra. men utanför dessa områden har jag aldrig haft en enda positiv tanke om mig själv och absolut inte nu efter drygt fyra års sjukskrivning.
L.A frågade, har du någonsin fått beröm för något du gjort? jag kunde inte svara på den frågan.. L.A fortsatte, har du någonsin fått höra att du duger precis som du är, att du är en bra människa? jag kunde inte svara på den frågan heller....

sen kom min andra svaghet, min syn på andra människor, tillit och förtroende. jag tittade länge på diagrammet som såg ut som en katastrofal dag på börsen.
återigen ställde L.A en fråga, känner du överhuvudtaget tillit till någon? Hmmm svarade jag, ja till min psykolog. bra sa L.A, bra och underbart att du känner så inför din psykolog. jag frågade, det bygger väl på dom erfarenheter man har, på det man har med sig i bagaget? absolut fick jag till svar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar