27:e maj äntligen ska jag träffa min läkare M.A. M.A vill direkt veta hur mina sinnestämmningar varit sen vi sågs sist och hur jag mådde med den nya medicinen, om jag kände att det gjorde nytta. även om några yttre faktorer har påverkat mitt psyke så att jag mått sämre. jag berättar om både den 24:e april och om 16:e maj. M.A vill naturligtvis även veta hur jag mår just nu, denna dag. jag blir tvungen att sätta ord på mina känslor, hur jag mår inne i mitt huvud och hur mitt välbefinnande är. M.A ställer en massa frågor, jag tänker en stund o ger ett så bra svar jag bara kan. jag ställer frågor tillbaka, jag berättar om mina biverkningar som jag fått.
jag föreslår lite försiktigt att jag vill prova en medicin som används mot adhd. M.A tänker en lång stund, lägger upp fötterna på bordet o snurrar på sin penna mellan sina händer. till slut säger M.A, självklart kan vi prova. M.A vill inte ta bort varken min morgonmedicin ell den jag tar inför natten. jag frågar om man kan blanda dessa med varandra utan att få en negativ reaktion. i samma veva berättar jag, att jag tagit bort en av de jag tar på morgonen, jag tycker att den gör mig seg o oduglig lång bit in på dagen. W har stöttat mig i detta förslag, vilken M.A oxå frågar. man kan ta dessa tillsammans svarar M.A. W´s ord klingar i mina öron, att man märker direkt om adhd medicinen fungerar, om den gör nytta man får en omedelbar reaktion. antingen blir man lugnare i både kropp o knopp, hjärnan slutar att snurra i expressfart och man får ännu mera tid för eftertanke. om den inte funkar blir det motsatt effekt. jag sitter där och undrar, varför testade vi inte den medicinen först....W har en teori om vad jag har för diagnos, M.A en annan och jag en tredje, vilken av oss har rätt? kanske ingen? spännande som W brukar säga. jag blir sjukskriven till den sista augusti.
idag skulle jag egentligen ha löst ut ny medicin från apoteket men fk hade glömt att sätta in några pengar på mitt konto. vilken resulterar i många samtal till olika personer hos fk. min handläggare i skövde har semester men dom på inläsningscentralen i östersund fixar det ändå till slut. de lovar att pengarna ska betalas ut dagen efter, först ville de vänta tills efter helgen men jag sa ett bestämt nej, jag måste ta ut mina mediciner, handla mat....är så jävla less på att äta mig mätt på knäckemack o kaffe för att mildra min hunger, dessutom måste jag ha mat till Hobbe.
fick oxå reda på att min sjukskrivning blivit godkänd, skönt att det inte blev en massa tjaffs o att det skulle skickas in mer intyg. tur jag haft kompetent personal runt omkring mig. fast jag har än idag inte fått något intyg på posten som bestyrker det beslutet.... jag vet att medicinen kostar flera tusentals kronor, då är det jävligt gott att det finns ett högkonstnads skydd. vilken jag kommer att uppnå bara på detta enskilda uttag. vetskapen om att det dessutom räcker ett helt år känns så fruktansvärt bra, nu kan jag ta ut mina mediciner gratis till en bra bit in i april nästa år. det sitter som en smäck!!
jag kan inte låta bli att tänka, tänk om jag inte har några av dessa diagnoser förutom uttm.depp? tänk om min hjärna bara har sjudigt under hela mitt liv för att sedan koka över, tänk om den bara har småpyrt för att sedan fatta eld ordentligt? eller ännu värre tanke, tänk om jag inte har alla hästar i stallet, men hade jag då kunnat leva ett helt normalt liv innan detta hände??
Kurt Corbain citerade Niel Young i sitt avskedsbrev innan han tog livet av sig:
it´s better to burn out than to fade away....
det känns ibland som om jag gått vilse, att jag någonstans tappade både karta o kompass. ibland är det bara öken, ibland ser jag en oas framför mig fylld av livsglädje och hopp, när jag väl kommer fram är det en hägring, oasen är tom. torr i munnen går jag vidare, tom i själen och tom på känslor. jag saknar något men vad?? kommer jag någonsin att reda ut denna storm inuti mig? kommer vågorna att avta och bli härligt böljande? kommer jag kunna vända skutan hemåt, laga dess trasiga skrov och styra in vid en brygga, som för mig bort från landet för länge sedan och hitta den hamn som gör mig lugn och trygg....som gör att jag får vind i seglen och kan ta mig ut på öppet hav igen. där jag kan fiska efter dom pärlor som gnistrar som pärlemor med alla dess färger. just nu känns det som om jag kört på grund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar