I början var det spännande o oerhört häftigt att ge sig in i detta förhållande med L.W. L.W var nämligen gift, 14 år äldre och var dessutom lagledare för damlaget i Trollhättan. vi sågs på träningar, matcher o fritid, de gångerna vi kunde snika åt oss egen tid med varandra. allt var ganska bra trots att vi inte kunde ses när vi ville utan jag åkte dit när L.W´s sambo jobbade natt, det blev sena kvällar o ett evigt pusslande med tider o telefon samtal. nu i efterhand skullle jag ha förstått att detta inte var nyttigt....
Det blir ett jobb ledigt på Saabs tekniska utveckling, eller rättare sagt de ville ha en tjej på avdelningen eftersom det bara var grabbar som jobbade där o chefen ville få in nytt blod o en annan stämmning på arbetsplatsen. jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att byta jobb, jag sa givetvis ja, det skulle bli både spännande o denna chans får man bara en gång i livet. dessutom jobbade L.W där o det gjorde naturligtvis sitt till för jag trivdes alldeles utmärkt som rekonder på Volvo. Ett otroligt häftigt jobb på Saab, att få jobba med Saabs kommande bilar, vara med från början av ett nytt projekt, se hur en bil växer fram från en skiss till produktion, möjligt för kunder att köpa våra bilar. jag upplevde varje dag som det bästa jag hade. det var både utvecklande för min hjärna och mina händer fick sysselsättning. mina arbetsuppgifter var att montera och testa tillsammans med en ingenjör hur artiklarna passade, vilken värme de tålde, vilken kyla som var acceptabel för just våra artiklar. jag arbetade nämligen som mekaniker för alla plastdetaljer på bilen, allt från stötfångare till bakspoilrar. jag hade aldrig ångest över att det var en ny dag, jag längtade efter att åka till jobbet. brydde mig inte om att det var söndag utan såg verkligen fram emot att få aktivera mig igen med det jag just då älskade som mest. vi åkte på högfartsprov både utomlands o i Sverige, grusvägsprov i småland, värmland o bohuslän. vinterprov i norrland, ja här fick jag köra bil i alla väderlag o framför allt på högfartsprov på riktiga tävlingsbanor. min viktigaste del av mitt vålmående fick sin beskärda del, nämligen den fantastiska farten, hastigheter i över 200km i timmen. jag var helt lyrisk.
L.W skiljer sig och bygger ett nytt hus några mil utanför Trollhättan mot Lilla Edet. under själva bygget åker vi dit varje dag, pratar med snickrarna o dammsuger allt för att L.W ansåg att det var viktigt. Spännande men jag hade ingen aning om vad komma skall, hade inte ens fattat vad som höll på att hända. visserligen var det jobbigt att åka varje dag men jag såt det som något helt naturligt. vi åker o hämtar grejer som inte kommit med i byggsatsen. L.W förändrades ganska omedelbart när vi flyttat in, jag hade kvar min lägenhet inne i Trollhättan men jag ville ju vara med L.W. L.W visade klart o tydligt att vårat förhållande var över, jag flyttar till ett eget rum i huset. jag ville åka till min lägenhet men jag blev kvar på något sätt, kanske hoppades jag fortfarande att det skulle lösa sig mellan oss ell så var jag påverkad av L.W´s inflytande över mig.
Jag hjälpte till med allt. tapetserade, målade, la trägolv, gipsskivor i taken och gjorde allt klart så det skulle bli så mysigt det bara kunde. Utvändigt målade jag allt själv den sommaren, två ggr dessutom, kommer inte ihåg vad L.W gjorde. körde ut matjord med skottkärra till hela trädgården för det blev ju billigare om jag gjorde det än ta hjälp av en expert. till saken hör att L.W var nästan miljonär. jag la singel runt hela huset o garaget, 30 cm brett skulle det vara sen for vi på alla grusvägar som fanns för att leta fina små stenar, grusgropar och vid sjödrag. dessa skulle sen läggas snyggt o prydligt uppe på singlet så det inte skvätte upp något på varken grunden ell väggen. vi byggde staket, borrade alla hål för hand, händerna var alldeles sönder slitna och kroppen skrek av trötthet. kändes helt meningslöst varför inte hyra en elektrisk borr, ell en som drivs på bensin.... det blev staket runt altanen och jag undrar vem som fick måla detta? vi gjorde rabatter, sådde buskar, blommor, träd o gröna barrväxter. gräset skulle klippas var tredje dag med en handjagare, det var ju motion och samtidigt miljövänligt. varje söndag skulle huset städas från topp till tå. damma, dammsuga o torka golv. göra rent runt ventiler och tavlor skulle putsas likaså speglarna på väggen. det skulle vara klinsiskt rent, ifall någon skulle komma o hälsa på , behövde L.W inte skämmas hur det såg ut. det blev sterilt, inget mysigt o trevligt. inte heller atmosfären var tillfredsställande, en hemsk doft av förtryck o kommentarer, pikar ell blickar.
jag förstår verkligen hur många har det när man hamnar under en starkare människas vilja, hur de manipulerar o styr sakta men säkert klär det av den utsatta, de har ett mål och vet precis vilket steg de ska ta först för att lyckas med sin uppgift. sakta förlorar man sig själv, ens egen vilja styrs o till slut har man inte ens egna tankar. jag var fast som i ett skruvstäd, oförmögen att ta mig loss o åka därifrån. vågade inte heller säga ifrån, jag var mycke svagare psykiskt o det utnyttjade L.W totalt. jag fick absolut inte bli arg, lesen, irriterad ell trött. då surade L.W hur länge som helst och jag gjorde det som jag brukar göra, fjäska o skämta för att den sura äckliga minen skulle försvinna. jag gjorde allt i min makt för att detta skulle upphöra, allt gjorde jag för jag var livrädd för L.W´s psykiska terror. jag gjorde det som förväntades av mig jag kröp o krälade som en mindre värd människa.
jag skulle alltid vara glad o roa L.W både hemma och på jobbet. jag skulle vara clown o pajas, så andra såg vilken stor inverkan L.W hade på mig. L.W plockade av mig alla känslor som en människa har, jag grät inte ens när jag var ensam, starka människor gråter inte och framför allt inte inför någon annan. jag blev totalt noll ställd och lydde minsta vink. jag lärde mig att vara väldigt tillmötesgående, för annars passade jag ju inte in, min personlighet dög inte, jag var sämre och jag var inte någon längre jag blev en robot som drogs mot botten. jag berättade aldrig detta för någon , la det i min ryggsäck som började bli ganska full. ett hat växte fram o jag var väldigt frustrerad inombords. jag fanns inte, jag var borta, jag dög inte och fick abolut inte vara mig själv. jag fick inte ens åka hem över julen till min mamma, om jag gjorde det skulle hon slänga alla mina saker medans jag var borta. tyvärr lydde jag vilket gjorde min mor alldeles förtvivlad. vi blev osams och under flera år hörde vi inte av oss till varandra. psykiskt terror, smygande övertagande av en annans människas hjärna....för mig är L.W en psykopat o i mina ögon idag, död som en fisk, uppsprättad o rutten, luktar illa o något man slänger....gammel gäddan är fångad o hennes käft är äntligen stängd....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar