Kapitel 10

Skriver ett kapitel till idag för jag vill bli klar med drakens tid i min berättelse och berätta om andra o annat.

1997 köper jag mig ett eget hus. tyvärr bara 5km från L.W men det var ett hus jag älskade från första stund, ett litet hus men med oanade utrymmen. att äntligen ha ett eget hem där jag gjorde precis som jag ville utan att fråga någon om lov. det fanns massor att göra o det var så jag ville ha det, ha något att sysselsätta mina händer med, skapa ett mysigt o trevligt hem. vad jag än renoverade var det för min skull, tanken tilltalade mig enormt mycket och jag minns än idag, hur fri jag kände mig första natten jag sov där, underbart!! Detta var mitt hus, bara mitt!!

men tyvärr försvann inte L.W ut ur mitt liv så lätt. jag var fortfarande styrd och jag hade ofta besök av draken....jag ville måla mitt hus rött o vitt, något som jag alltid velat ha, men draken fick igenom sitt beslut, det blev gult o vitt....

jag älskar att måla, uteväggar ell inne i huset. det är egentid för mig, då kan ingen komma o störa. då får jag ha mina tankar i fred, då är jag totalt i min glasbubbla, långt bort från verkligheten, i gamla minnen ell framtiden.

den sommaren blir jag med katt, hittade honom inne på Saabs område. någon kall människa hade dumpat honom där, han kunde vara mellan 5-6 veckor o ursöt. jag tog hem honom, nu började jag o dela mitt liv med Hobbe som fortfarande finns med mig, en trogen vän som aldrig sviker.

1998 skulle bli en vändpunkt i mitt liv, en positiv frigörelse från det som sög av mig, äntligen var draken på väg o ge upp, och till slut har draken förlorat sin eld.
jag åker på en kurs i Östersund för kvinnliga bilkåren, ska ta lastbilskörkort under 3 veckor och även läsa in en massa om det militära. mamma bor i mitt hus o sköter om allt, passar på Hobbe ell kanske det är Hobbe som passar på henne.

Den 2:a augusti 1998 träffar jag mitt livs kärlek. det slog ner som en bomb o jag blev förälskad med en ggn. det var det vackraste jag skådat, så naturlig o gudomligt fin på alla sätt. Givetvis säger jag ingenting, men detta var första gången som mitt hjärta o min hjärna var överens. hade ingen aning om hur starka känslorna kunde bli av bara en blick....

jag åker hem efter tre veckor och jag är verkligen i en annan värld. jag var kär och det gjorde naturligtvis ont, men för första ggn i mitt liv visste jag hur kärlek skulle kännas, från topp till tå. jag kommer inte att ens skriva denna underbara människas initialier, av hänsyn och stor respekt, beundran o det bästa som hänt mig. jag kommer att kalla denna underbara varelse för X. det är nu som jag gör mig mer o mer självständig från draken, jag hade blivit både starkare dessa veckor o kär, en farlig kombination. jag berättade för L.W att jag var kär o ville egentligen bara åka tillbaka till Östersund. sen den dagen då jag sa dessa ord, har inte draken pratat med mig, L.W´s kontroll behov naggades i kanten o kände väl hur annorlunda jag var. L.W kunde inte acceptera detta att jag hade känslor för någon annan. jag såg den minen L.W gav mig, uppgiven, ledsen o hela luftslottet sprängdes, JAG VAR ÄNTLIGEN FRI!!!! kommer aldrig att glömma denna dag, den dagen som gjorde mig till en självständig människa, med egna tankar o idéer. jag fick äntligen åka o handla vilken dag jag ville, springa när jag ville o städa när jag ville, fy fan vilken underbar känsla. och det var första ggn på mycke länge som jag gav fan i att fjäska o krypa för L.W. satt i klorna på draken över 10 år, men nu var de avklippta, elden var slut o draken förlorade sin fight. L.W´s slav hade äntligen tagit kontrollen över sitt liv o vad jag njöt. stora sviter satt kvar givetvis men de skulle i alla fall inte bli större nu när jag fick vara ensam. jag ville försöka hitta mig själv igen, lära känna det som en ggn var jag men som hade dött om o om igen. fanns det någon chans att jag skulle det? kan en psykiskt nedtryckt människa bli hel igen? kan man finna sin styrka och vilja på egen hand? kan man kasta bort allt i ryggsäcken bara för att man är fri? eller har allt satt för djupa spår? svaret är hur enkelt som helst. NEJ du kan inte göra upp med dig själv, du kan aldrig bli stark igen om du inte tar itu med ryggsäcken ditt förgångna. allt finns ju kvar, alla sår som inte läker av sig själv, alla mardrömmar slutar inte att besöka dig på nätterna, ditt eget värde dyker inte fram helt plötsligt. du ska återigen försöka forma dig till den du vill vara, den du är ämnad att vara. men när allt är skadat, inga egna viljor inga visioner finns, ingen kraft o livslust. man är helt körd i botten o kroppen skriker sätt dig ner för fan annars lägger jag av att fungera! att ge sig tid, att sluta att springa, jaga efter något som man inte känner till, eller igen.

Nu efteråt så vet jag allt detta, men förstod det inte då. för vem vill erkänna att man är helt körd psykiskt? vem ska man berätta det för? en vän? det gör man inte, den tanken finns inte ens. man önskar att någon ser o förstår. men samtidigt vill man inte det, alla vill vi ju vara normala. men vad är normalt? det finns inte en människa på denna jord som är 100 % "frisk" psykiskt.

jag skulle ha sökt hjälp men trodde att nu när draken var borta skulle allt bli som vanligt, vadå vanligt....jag visste ju inte ens vem jag var...vad jag ville ell vart jag skulle. jag hade ingen grund att stå på, jag hade ju levt någon annans liv så himla länge o sviterna sitter i hur länge som helst. utan att man vet om det gör man saker, som man tror att man valt själv. men tittar man efter o tillbaka, gör man omedvetet saker som man lärt sig av energitjuvarna. de lämnar ett stort blodigt sår efter sig, där de suttit o sugit i sig näring. när man väl har fått bort igeln då finns ingenting kvar, inget man känner igen o inget man vill vara.

men det skulle dröja många år till innan jag tar hjälp, innan jag begriper att min kropp är helt slut. då hjärtat säger ifrån och man tror en hjärtinfarkt har drabbat en, först då, begriper man att allt är kört om inte en förändring sker. vi kommer till detta längre fram i min berättelse. när livet försvinner på en sekund o helvetet bryter ut ordentligt, för tyvärr är detta bara början, ryggsäcken skulle matas på ytterligare av energitjuvar, jag gjorde om det igen o igen....