Kapitel 75

Valde att lägga mig relativt tidigt igår. ögonen var alldeles röd sprängda och skallen kokade. tog min kvälls medicin medans jag väntade på att den skulle göra mig trött, satte jag mig i soffan och formulerade ett sms till T. jag förklarade läget att pengarna inte räckt till hyran och att jag sökt hjälp men fått avslag på alla mina nödrop. undrade än en gång om jag kunde få hjälp. orden var helt annorlunda än de jag brukar använda, T ringde upp direkt fullt medveten om att det var allvarligare denna gång. för första gången kommer det tårar när jag pratar med T. jag får snabbt frågan om vilken summa det rör sig om, hyran svarar jag, jag sätter in dom på lunchen i morgon säger T. återigen räddar denna fantastiska vän mig, den tacksamhet jag känner går inte att förklara i ord, det går inte att beskriva hur skönt det är när denna jätte sten lossnar från magen. hur många kilon lättare jag känner mig, man måste ha varit i samma situation för att ha en hymn om hur befriande det är i hela kroppen. kaoset löste sig även denna gång, bördan jag burit på släppte äntligen sitt grepp. med frid i sinnet somnade jag omgående efter vårt samtal. sover som en stock hela natten och vaknar inte förrän 9,30 då Hobbe jamar som om det gällde liv ell död. satte mig rätt upp som en fjäder men insåg snabbt vad det rörde sig om, det fanns ingen mat kvar i hans skål, stackars liten.

idag funderar jag på hur många det är som verkligen läser och förstår innehållet i min blogg och inte bara läser den rätt upp och ner. som kan se ett steg längre och kan läsa mellan raderna. ( jag ifrågasätter ingens intelligens ). kanske tror en del att jag hittar på allt och innehåller mest lögner, att jag förstorar och förvränger sanningen. varje ord jag skriver är väl genom tänkta, varje ord betyder något och fyller sin mening. varje kapitel redigeras 2 gånger innan jag lägger ut den offentligt. jag vet att flera av mina följeslagare blir ledsna och berörda av det jag delar med mig av. det känns egentligen inget bra för mig, jag blir påverkad och sorgsen för deras skull, att de blir påverkade av både mig och sina egna känslor. tyvärr är detta min vardag, allt som jag ställt till med får jag nu betala ett högt pris för. jag skulle givetvis kunna undanhålla många saker men jag har ju lovat att vara helt ärlig, för att ni ska kunna komma innanför min dörr och åka med på min resa genom livet.

Nicolas Jacquemot ägnar ett kapitel i sin bok som rör oss alla.

"Släpp loss drömmandet! ställ dig frågan hur dina innersta önskningar ser ut. vad handlar dom om? kärlek, fritidsintressen, ditt jobb, din hälsa ell personlig utveckling? ge dig hän åt dina drömmar. skriv ner allt du skulle vilja uppnå och göra. censuera inte dig själv. känn efter, vad av det här tycker jag är viktigt? vad känner jag riktigt starkt för? det är dom sakerna du ska formulera mål kring. tänk på att målet ska vara njutbart och roligt. "

det är kanske inte bara är jag som ska ta sig en funderare över dessa frågor? mångas drömmar stannar nog vid fantasier, drömmar som aldrig blir verklighet. drömmar som kunnat förgyllt våra liv och gett oss mer glädje.

jag har aldrig kunnat säga nej och jag vet att det finns en uppsjö av oss som ingår i denna grupp. jag har funderat ett otal gånger och har nu funnit min formulering på dess betydelse och innehåll, vad det betyder för mig men oxå mot andra individer.

jag lever nu i den tron att vi alltid har rätt att säga nej. ett nej ska aldrig behöva förklaras, försvaras eller ifrågasättas. vi behöver inte alltid ställa upp på vad någon ber oss om. även om vi brukar säga ja så kan ingen förvänta ell förutsätta att svaret även denna gång blir positivt, för den som frågar. kan du just då inte avgöra vilket beslut du ska ta, säg att du återkommer för att du vill tänka efter. och känns det inte ok, då har du all rätt till att säga nej. vi har en förmåga att alltid ställa upp och göra det omgivningen förväntar sig av oss. vi säger ja innan vi hunnit tänkt efter, av gammal inövad vana och för att inte drabbas av dåligt samvete. vi behöver inte alltid finnas till hands, vara till lags för det får inte gå ut över vår egen hälsa. lyssna till ditt inre, din magkänsla och ditt förnuft, var väldigt lyhörd till dessa känslor för det är sällan ens magkänsla har fel.

vi ska alltid vara bra och goda medmänniskor men jag tycker att det finns tydliga gränser. det gäller att kunna se skillnaden på när vi ska hjälpa till och när det spelar mindre roll. för mig är alltid ett nej ett nej. vill man inte förklara varför man svarat så behöver man inte det heller. den som får ett nej ska respektera det beslut man tagit. fortsätter den individen ifrågasätta och försöker övertala dig, uppträder han/hon fruktansvärt respektlöst. trampa inte på någon annans gräns utan acceptera det svar du får, utan att ge en sur min eller kalla ögon. utelämna oxå ord som pust, stön eller men. eller anklagande meningar, jag hade ju räknat med dig hur ska jag nu lösa detta.

det är en styrka att kunna säga nej och finna ro i det svaret. dessa ord är inget facit utan mina åsikter, baserat på mina erfarenheter som jag ser i min backspegel.

"mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves"
/ Freidrich Schiller