Stefan Einhorn kommer med sina kloka ord fylla detta kapitel. han är en underbar författare och har otroliga kunskaper om människan. i hans böcker finner jag inspiration och försöker ta till mig det han berättar. boken heter: vägar till visdom.
Att resa genom livet med ett öppet sinne är inte lätt, men det är samtidigt en utmaning värd att anta om man vill utvecklas och växa.
det finns bland oss många exempel på bristande förmåga till öppenhet och flexibilitet. det är lättare att ha bestämda uppfattningar. kunskap är stolt att ha lärt sig mycket, visdom är ödmjukhet inför det faktum att man inte vet. den visa människan upprätthåller en balans där hon lever i en realistisk tro på sin egen förmåga.
vi värnar om vårt eget liv, vi vill inte erkänna våra misstag. vi vill vara stolta varelser och blir därmed allt dummare. att släppa på prestigen är alltid ett klokt beslut. vi har alla ett ansvar, för oss själva men oxå för de medmänniskor vi möter. vi måste ha förmågan att förstå en annan individs inre värld, alltså vår kapacitet för empati. när människor agerar ont kan de vara smarta, beräknande, intelligenta och listiga, men de är inte visa och det beror på att en central insikt saknas. innan man nått fram till insikten att godhet lönar sig, förblir man en ovis människa.
ibland ser vi ett problem men fattar ändå beslutet att inte göra något. trots att vi kan göra något stort för en medmänniska, väljer vi att förbli passiva, eftersom vi inte tror att problemet är vårt. en annan anledning till brist på visa handlingar är att vi helt enkelt inte bryr oss, eftersom vi är helt fokuserade på oss själva och lever våra liv utan förståelse för andra individers behov. när självupptagenheten tar sig uttryck i bristande hänsyn till andra, kan man i sanning tala om dumhet, överdriven stolthet är en förbannelse.
att utveckla sin visdom är ingen enkel uppgift. den kräver tid, eftertanke, flexibilitet, ödmjukhet, inre utveckling och kanske viktigast av allt, en stark vilja att växa och bli en bättre människa. att lyssna på en annan individ innebär inte bara att man finns där och hör vad individen säger, det är mer än så. att i grunden lyssna till sin nästa handlar om att finnas närvarande i samtalet med sin kropp och själ.
det är mycket begärt att vi rakt av ska släppa på vårt behov av att bekräfta oss själva. men ju mer man lyckas dessto större chans blir våra möjligheter, att växa i visdom. att tona ner vårt ego är onekligen ett ideal att sträva mot, inte bara för att växa i visdom.
äkta godhet handlar om större utmaningar. det handlar om integritet och omdöme. godhet är en sida av vår personlighet som vi kan utveckla under livets gång, t.ex genom att bli mer generösa, uppmuntrade, hjälpsamma och ta vårt ansvar för medmänniskan, se och lyssna på vår nästa. att inte uppträda respektlöst, utan istället utveckla vår empatiska förmåga och genom att leva som ett föredöme.
en människa som i hög grad kan sammanlänka kunskap, erfarenheter samt logiskt och inuitivt tänkande och omsätta detta i optimala lösningar, skulle därmed kunna definieras som vis. för att hantera ett dilemma kräver lyhördhet, kommunikationsförmåga, diplomati, ödmjukhet, omdöme, konsekvenstänkande samt erfarenhet och kunskap, allt detta förknippas med begreppet visdom.
oförmågan att känna av var andra individer befinner sig och hur deras behov gestaltar sig innebär ett oöverstigligt hinder mot visdom. det spelar ingen roll hur hög IQ vi har, om förmågan till empati saknas kan vi aldrig vara visa människor. godhet behöver inte leda till visdom, men utan godhet finns det ingen visdom.
närma dig visdomen med stor respekt och ödmjukhet.
" för att vara vis måste man veta vad man vet,
veta vad man inte vet, veta vad som kan bli vetbart,
och vad som inte kan bli vetbart vid en given
tidpunkt eller plats " / Robert J Stenberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar