Ikväll är det dags att ta itu med den värsta sysslan som finns. jag tror, att jag är en självplågare, för varför betalar jag inte dessa räkningar så fort den lilla summan från Fk dyker upp på mitt konto. istället drar jag ut på det och späder på min ångest, går och våndas under flera onödiga dagar inför denna svettiga stund. jag önskar att någon skötte denna procedur åt mig.
var hos mamma tidigare idag, vi firade vår gemensamma namnsdag, vädret var kalas så vi intog varsin stol på balkongen. när jag satt där kom det ett mms och utan att tänka mig för öppnade jag meddelandet. jag kände inte igen numret men när jag såg bilden förstod jag genast vem det var ifrån. det var M.H från Örekelljunga som ville gratta mig o skickade en bild på barnen. det kändes inge bra alls, kände riktigt hur jag omedelbart dippade i humöret. gamla minnen och händelser väcktes till liv, vi hade ju bestämt att aldrig mer ha någon kontakt, ett ord är ett ord. jag raderade det fort för jag ville inte lära mig M.H´s nummer utantill. jag blev irriterad och besviken, men jag ville inte detta skulle påverka och förstöra vår fikastund, mammas glädje över att jag var hos henne. jag bestämde mig för att detta mms bara skulle passera, utan någon eftertanke, det var inte värt att bränna något krut på. för vad hade jag bestämt och lovat mig själv, jo ut med gamla fingeravtryck och in med nya.
jag funderar på att döpa om min blogg. jag är rädd för att någon ell några av mina fd facebook vänner, rapporterar till A.B vad jag skriver här, kanske oxå gett ut mitt bloggnamn. jag vill INTE att den människan har någon som helst insyn i mitt liv, även om det inte är så, har jag en olust känsla inom mig, jag vill kunna känna mig trygg i det jag skriver här o delar med mig av. för A.B skulle lätt kunna skriva en bok med titeln: konsten att vara elak o bitter.
härom veckan fick jag ett varmt sms av A-C, det stod: jag har förstått att du haft personer som utnyttjat dig när du så totalt tappat tron på dig själv. men när du börjar omge dig med människor som uppskattar dig, kommer du att inse att det ALDRIG varit något fel på dig. du är bara en person som varit otroligt snäll och träffat för många på din väg genom livet, som utnyttjat det. det känns som om du börjar inse det. det kommer göra att du mår successivt bättre. Tack A-C för dom raderna, de värmde mitt inre och gjorde mig glad i själen. men jag fällde oxå tårar, jag blev rörd och jag vet att du har helt rätt. jag inser och förstår att jag mött riktiga rötägg på min stig, som dragit ner mig psykiskt och totalt eliminerat mitt självförtroende. jag har stigit av vid fel hållplats många gånger men jag har även klivit av på rätt hållplats.
genom jobb, skolor, kurser, utbildningar, fotboll mm har jag träffat många underbara människor. på varje hållplats har dessa speciella individer funnits o tagit sig in i mitt hjärta. även om jag inte idag har kontakt med flera av dom, förgyller de fortfarande mitt liv, med minnen och härlig vänskap. jag minns många practical jokes vi utsatte varandra för, då vi har skrattat så tarmarna nästan kommit upp. jag brukar aldrig ta "hänsyn" till hur länge jag känt den människan som jag gör detta emot. jag känner ganska fort om det finns någon humor hos vederbörande ell om det är torrt som i öknen. eller hur M.J, visst var jag duktig på att stenografera?? jag har blivit beskylld för många jag faktiskt inte har gjort, konstigt nog, än idag förstår jag inte varför, att dom ens tänke den tanken....jag har oxå haft tur, jag har bara mött en riktig bitter människa och blev av med denna enorma energitjuv. för jag har en vän som dagligen blir utsatt för det och påhoppad på alla de sätt av sitt x, fast att de tog ut skilsmässa för flera år sedan. tyvärr ser det ut att bli en never ending story.
fick mig ett gott skratt när jag o T besökte Wassbackens cafeteria, där står vår gamla vedbod, den är K-märkt och flyttades dit när de nya ägarna inte ville ha den i sin trädgård. vedboden har stått där i många år men jag har aldrig gått fram för att titta på den, lite smärta lever kvar. men nu ville jag göra det så jag stängde dörren för jag ville kolla om alla bevis fanns kvar. japp det gjorde dom, hela framsidan inklusive dörren var perforerad av våra gamla pilkast. antagligen är de flesta efter mig för jag träffade inte så ofta. vi förbrukade många dart tavlor under alla år som vi bodde där. jag kan fortfarande se hur arg jag blev efter varje miss och hur jag slängde dessa pilar vilt omkring mig. hett temperament? nej inte jag, jag var redan då lugn o sansad, för jag har väl aldrig varit en tävlings människa, eller hur? fast jag tror inte att mina bröder var speciellt mycket bättre....
jag har många härliga och underbara minnen från denna tid, allt var absolut inte bara svart och jobbigt. annars skulle inte Wassbacken fortfarande vara mitt paradis på jorden och finnas långt in i mitt hjärta. tyvärr har jag inte så många minnen av G, men desto fler av J. han kunde bara inte låta bli att cykla ikapp och förbi alla gamla gubbar som passerade vårt hus på moped. sen stannade han en bit framför dom och gav dom ett hånfullt leende. jag klarade aldrig av den bedriften, jag försökte visserligen bara en gång, men minnet av mjölksyran som sprutade ur mina öron ville jag inte uppleva igen. cykeln har aldrig tillhört min vänkrets.
Ja N, du var otroligt söt när du hade fyllt din bikini överdel med makadam :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar