Äntligen är det den fredag då jag ska träffa W. har inte kunnat sova ordentligt de senaste nätterna trots medicinen, så jag känner mig spak, ledsen och har en gnutta ångest. tar mig en kall dusch, tömmer lådan för jag vet att brevet från B.H har kommit. jag tar med mig det men öppnar inte kuveret förran jag parkerat bilen utanför vuxenpsyk. brevet innehåller två papper som beskriver mig som person, vad jag är bra på och mina svaga sidor. ett omdöme i ord utan staplar, diagram och %. det står om mina framtids utsikter, min personlighet och psykiska hälsa. efter att jag läst igenom allt flera gånger känner jag mig missnöjd med en del av informationen som stod där. mitt humör sjönk ordentligt av alla dessa rader. besviken går jag in för att träffa w.
jag berättar vad som hänt under de två veckor vi inte har setts, att dom grå dagarna är betydligt fler än de blå. att jag ofta är irriterad, besviken o arg, men även att jag har lätt till tårar. du ser trött ut säger W, jag informerar om min dåliga sömn. jag lämnar över pappren till W och berättar om den muntliga genomgång jag haft i Göteborg med L.A. W hör på mitt tonläge att jag inte alls är nöjd med vissa delar i omdömet. W läser igenom allt, när W är klar får jag genast frågan, varför? jag försöker förklara vad jag hakar upp mig på, vad som inte känns bra. jag borde ha kunnat räkna ut att jag inte skulle få något medhåll. som vanligt ser W det ur andra vinklar och naturligtvis på ett mer positivt sätt. W vänder o vrider på det jag är missnöjd med. du måste tänka på att detta gäller ditt dagsläge, säger W. ja jag försöker tänka så men jag är inte nöjd med vissa formuleringar. bl.a så står det inte någonstans att detta är mitt nuvarnade tillstånd. sant fick jag tillsvar, men att det står att ditt arbetsminne är skadat är bra. att du är så här snabb nu, hur var du inte då innan? W tycker att omdömet egentligen inte säger så mycket.
jag kunde inte förklara vad vissa förkortningar betydde, jag visste att L.A hade informerat mig om det men nu mindes jag inte. W ber att få låna alla papper för att fråga någon annan inom dessa väggar. jag var besviken att L.A inte hade ringt och pratat med W, då hade L.A kunnat förklara vad allt betydde. det står inget om det ev bipolära men lite om ev adhd. hela tiden fick jag kämpa och verkligen koncentrera mig på, att inte börja gråta. väldigt dumt jag vet. men just denna dag orkade jag inte visa hur jävla dåligt jag egentligen mådde. jag ville inte släppa alla känslor fria vilket jag borde ha gjort, för hur ska annars W veta och kunna hjälpa mig? men det där med tårar är svårt, jag har en otrolig stor spärr inom mig som säger, att gråta är ett svaghets tecken. så därför åkte jag hem med ännu flera besvikelser som alla var riktade mot mig själv.
hade lovat mamma komma förbi o ta en fika, äta ännu mera jordgubbar. fast mamma hade oxå fixat mat, potatissallad, lax, rostbiff och skinka, underbart gott!! vi kommer in på G, vilket vi gör ganska ofta. denna gång pratade vi vart vi ville tillbrina vår sista vila. precis som jag vill mamma absolut inte "ligga" här i Töreboda. hon vill brännas och att hennes aska sprids ut över hennes pappas grav i Vendel. jag sa, jag vill vara där G är, jag vill att min urna grävs ner alldeles intill hans. jag vill att du oxå gör det säger jag, att vi alla tre befinner oss nära varandra. mamma tänker en stund, ja säger hon, det vore ju inte helt fel. bra svarar jag henne, då kan vi ligga där och tjata med varandra för all framtid. automatiskt börjar vi gråta båda två. Vi saknar dig älskade G!!
" längtan, tänk om du kände min längtan
tänk om du hörde dom ord
av längtan till dig
jag aldrig sagt högt
som vilar hos mig " / nordman
jag känner mig däven och låg när jag sätter mig i bilen för att åka hem, fast att jag och mamma återigen haft några underbara timmar tillsammans. vid 21-tiden får jag ett sms av N, där det står, hur är det? har en känsla av att allt inte är ok, rätt? än en gång har N´s magkänsla talat. ja du har rätt skriver jag till svar. direkt kommer ett nytt sms, men berätta hur. jag försöker förklara hur jag mår och känner, att jag helt enkelt mår piss. efter en stund ringer N och säger, jag vill inte prata om detta via sms utan jag vill verkligen höra hur du mår, vad du menar med att du mår piss, försök sätta ord på alla dina känslor. jag kan inte för jag gråter o rösten sviker mig. berätta något för mig får jag fram. ok säger N. det tar över en timma innan jag börjar klara av att sätta ord på hur jag mår och känner. N blir väldigt orolig när hon hör vad jag berättar. Det är inte så här jag känner dig, du låter så loj. jag berättar att jag inte har sagt allt till W och mådde dåligt över det. jag lovar N att under denna helg skriva ett mail till W och förklara hur jag verkligen mår, rena rama bistra sanningen.
båda vet att jag bara ska träffa W en gång till innan semestern börjar. W måste få veta säger N, för så här kan du bara inte må. du måste oxå någon gång få känna att livet är ok, du har mått dåligt under så många år nu. du ska inte behöva att varje morgon försöka hitta en enda anledning till, varför du ska kliva ur sängen denna dag. det är ditt liv och nu måste dom hjälpa dig ännu mer och hitta rätt bland dina mediciner. ja svarar jag, snart slutar jag att ta dem, för då får jag i alla fall dagar ell t.o.m någon vecka då jag svävar i det blå. efter två timmars prat börjar det bli dags att avsluta vårt samtal. N påpekar igen, du vet att jag alltid finns för dig 24 timmar om dygnet, även om klockan är tre på natten och du behöver prata så ringer du. jag kommer alltid att svara, för dig finns inga begränsningar i min närvaro. jag är verkligen orolig över dig och nu tänker jag hålla stenkoll på hur du mår. Älskade N!
Du är den vän jag alltid saknat....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar