Vaknar av att klockan ringer 9.00, ligger kvar och drar mig en stund, sträcker på alla tentakler. alldeles för länge tycker Hobbe som ger ifrån sig ett hjärtskärande skrik, han håller på att dö av hunger! det verkar vara en akut situation så jag tar snabbt på mig mysbrallorna och hinner precis undgå en utstuderad attack mot mina fötter. drar upp persiennen, solen skiner och trädens grenar tyngs ner av all snö, ett perfekt julkort.
knallar ner för att servera hårbollen frukost innan jag knäpper igång vattenkokaren och vidare in på toa. denna morgon blir det en riktig lyxig frukost, jag har både ägg och rökt skinka hemma. innan jag träffade X unnade jag mig aldrig flera pålägg på samma macka, jag hade inte ens tänkt den tanken, att det var en möjlighet för att göra smörgåsen ännu godare. i mitt undermedvetna har jag alltid hört hur förbannad gubbjäveln blev när jag försökte ta två skivor korv en morgon. när han sen tog flera stycken frågade jag, varför han fick men inte jag? han spände ögonen i mig och sa, det är väl för fan jag som betalar maten!! jag frågade bara en gång hans utfall gjorde mig rädd, jag insåg allvaret i det hela för hans blick var inte direkt kärleksfull.
vi som är bipolära behöver struktur i våran vardag, regelbundenhet och fasta tider, för att minska riskerna att bli manisk. därför är det viktigt att jag följer samma mönster även då jag är uppe i varv eller befinner mig i en period av depression. länge var jag en stark motståndare mot detta, jag var inte mottaglig för den informationen. jag såg det som en bagatell, jag behövde inga tider att leva efter.
men för några månader sedan blev jag äntligen villig att testa. jag ändrade min inställning och anammade det fakta jag fått av samtliga kontakter på vuxenpsyk. jag tog till mig all information jag fick om varför detta är så viktigt. allt måste mogna fram hos mig angående mina diagnoser eftersom jag fortfarande har väldigt svårt att acceptera dom eller ens tro att dom finns, där inne i min knopp.
jag började sätta upp tider precis som ett schema men oxå några regler. jag skulle börja leva efter den biologiska klockan vilket egentligen alla borde göra. många tänker att nu är det helg då kan jag vara uppe lite senare än vanligt. så resonerar inte jag längre, jag vill ha vissa klockslag att leva efter och inte rucka på dessa tider, för annars försvinner vitsen med det hela. jag ville undvika att göra ett alltför strikt schema med tanke på att jag bara skulle bli besviken om jag inte kunde uppfylla dom tider och regler jag bestämt mig för. jag började därför med små steg, valde det som kändes viktigast för mig, som jag till fullo kunde acceptera och klara av. alla lever efter tider det har jag oxå gjort hela livet, att jag inte gjort det den senaste tiden har ju sina orsaker.
i början hatade jag att leva så inrutat men jag ville göra det för min egen skull och det var absolut värt ett försök. kunde dessa tider underlätta och förenkla min vardag fanns det ingen anledning till att fortsätta sätta sig på tvären. jag tog mobilen till hjälp, satte larm på när varje medicin skulle tas så att jag skulle få struktur och ett invant mönster. dessa tider skulle ligga som grund och styra det mesta i schemat. flera av tiderna var självklara eftersom jag måste få ut maximal effekt av varje enskild tablett. tiden mellan intagen är viktig för att underhålla dosen så den den täcker in hela dygnet.
ibland blir jag skogstokig på alla mediciner och vill slänga hela skiten i soporna. men så minns jag hur mitt liv var innan hela karusellen drog igång och då blir det genast lite lättare att motivera mig själv till att fortsätta. det känns som om jag börjar finna dom bästa tiderna som passar varje medicin. ett laborerande som äntligen börjar ge resultat, där sömnen prioriteras men oxå vågorna under dagen. förhoppningsvis stannar dessa böljande vågor kvar och att det blir allt längre mellan storm vindarna, helt lugnt blir det nog aldrig men det är mycket bättre i alla fall.
vi mixtrar fortfarande med vilken dos jag behöver för att göra min dag enklare och stabilisera mitt humör. numera kan jag känna glädje varje dag, bara korta stunder ibland men en avsevärd förbättring. jag kan njuta av en bok utan att fladdra iväg i tankarna och tappa fokus. jag kan följa med i ett tv program utan att tappa intresse men kanske främst av allt, jag kan sitta still och hänga med i vad som sägs och händer. inte alltid men mycket oftare än förut.
det är lättare att utföra de vardagliga sysslorna. jag kan faktiskt njuta lite smått när jag går här och pysslar. vissa dagar faller jag tillbaka i det gamla mönstret men jag försöker då att inte ge mig själv dåligt samvete. allt kan inte ske på en gång och det måste jag ta hänsyn till. självmords tankarna finns fortfarande varje dag eller rättare sagt, en önskan om att inte behöva leva. ibland känns det så jävla hopplöst att jag grips av panik, speciellt på kvällen. vart fan tog livet vägen? vad var det som hände? varför vaknade jag upp? till vilken nytta är denna erfarenhet?
det är under dessa kvällar som jag önskar, att jag hade någon att säga, jag älskar dig, till....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar