Äntligen stod det den 24:e november i kalendern, dagen jag längtat så efter, dagen då jag ska börja min resa till N, en resa på ca 14 timmar.
innan jag åkte var jag tvungen att uträtta några ärenden, precis som vanligt har jag lyckats samla allt på en dag. klippning står först på schemat och det behövs verkligen, ser ut som en lodis. nästa anhalt blir ica för att köpa mat till Hobbe. nästa steg var att trava iväg till hälsocoachen i byn, vi hade bestämt ett möte så jag kunde få lite information om hur hon jobbar mm. blev lite besviken på hur hon drev sin verksamhet. i nu läget hade hon bara privata samtal med sina klienter på kontoret. så vill jag absolut inte jobba, jag vill vara verksam nära individen ute på fältet, sitta enbart på ett kontor passar inte mig. men det där kan man ju styra upp själv, antar att man koncentrerar sig mest på de positiva sidor man har till att börja med, dom man kan förlita sig på och på så vis känna trygghet i sin roll.
jag går in på bokhandeln för att införskaffa någon sort av litteratur, fastnar för Mia Törnbloms självbiografi," så dumt". alldeles ypperlig att läsa på tåget, jag har alltid beundrat henne och är imponerad över att hon kom ur sitt träsk, sitt helvete.
tiden springer iväg, hemma står en bag som ska fyllas med diverse attiraljer, varför kan inte jag lära mig att packa i tid och bara få med mig det jag verkligen behöver, en sista minuten packning för mig brukar medföra att väskan blir full av onödiga ting. måste oxå proppa mobilen full av nya hårdrocks låtar innan jag är tvungen att åka hemifrån. tågets avgångstid är 17.49 dessutom visste jag att morsan gjort kaffe och hur nervös hon alltid blir när jag är ute i sista minuten.
lite försenat puttrade tåget in på stationen, äntligen sitter jag på min plats. jag har fortfarande inte tagit in och förstått att jag verkligen är på väg, att jag snart ska få träffa N och de övriga familje medlemmarna. det är så stort att jag åker hemifrån, obegripligt att resan överhuvudet blir av. men nu sitter jag här livs levande och full av tillförsikt. det ska bli ett spännande äventyr för jag ska träffa min bästa vän i hennes hem miljö. äntligen ska jag få uppleva norrland igen med dess härliga natur och friska luft, något jag saknar varje dag . jag har fruktansvärt dåligt samvete över att åka ifrån Hobbe, men lugnas av det faktum att Marion och bror ska ge honom mat och kanske lite kärlek.
tåget tuffade på timme efter timme försvann, jag sitter här och är förvånad över hur lugn jag känner mig. jag känner mig inte stressad, orolig eller nervös över situationen. jag vet att detta blir ett stort test för mig på flera plan. klarar jag av resan? skulle jag klara av alla människor på tåget, surr och proppfyllda vagnar? hur reagerar jag på att vistas bland flera individer under ett antal dagar? många tankar far omkring, är jag mogen uppgiften eller kommer jag att klappa ihop psykiskt? det kommer definitivt att visa hur långt jag kommit i min återhämtning, hur mycket framsteg jag gjort under den senaste tiden. jag visste att N var det perfekta "målet" att "öva" på, för mig var det ett självklart val, med N är jag trygg.
äntligen är kl 8 på morgonen och tåget stannar på stationen i Vindeln. jag får syn på N och jag känner hur glädjen sprider sig i hela kroppen. egentligen vill jag springa till N och kasta mig handlöst i hennes famn. men jag behärskar mig för jag behöver ju inte skämma ut N redan första dagen. helt plötsligt står jag där med N i famnen, ofattbart att jag är på N´s hemmaplan, efter alla dessa år. det hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig!
vi åker hem till N för att äta frukost tillsammans. jag borde känna mig trött efter resan men är förvånansvärt pigg denna torsdags morgon. N´s hund Max kollar in mig från olika vinklar. han är lite reserverad för att känna in om jag är någon han ska gilla. vi känner av varandra lite på avstånd, men efter ett tag faller vi varann i smaken. det är härligt med djur dom är aldrig falska med vad dom känner, dom kör med raka puckar. när vi ätit och surrat en massa åker vi tillbaka till Vindeln. N behöver göra ett bankärende och jag vill spana in byn. om min dröm blir verklighet ska jag utbilda mig här i Vindeln för att bli hälsocoach. jodå allt fanns, ett vanligt apotek och ett apotek för röda näsor. efter att N rånat banken styr vi kosan i en annan riktning, vi ska nämligen hälsa på N´s äldsta barn. jag är lite nervös, lite pirrigt att träffa en ny människa, fast kunde hon vara något annat än underbar med en sådan mamma :)
jag hade inte behövt oroa mig, dottern är N upp i dagen. varm, go, humoristisk, social och väldigt lätt att umgås med, att vara uppe i. det luktar nybakat i hela huset och tillsammans med kaffe serverar P dom mest fantastiskt goda kakor jag ätit på väldigt länge. fortfarande varma och ljuvligt aptitretande, kunde ha ätit upp allihopa men man får ju skärpa till sig lite när man är borta. jag får oxå stifta bekantskap med en liten grå och vit honkatt, Måns!
det var meningen att vi bara skulle åka förbi en sväng, titta in en stund och säga hej. men miljön och sällskapet var så trivsamt att vi glömde bort klockan, har man trevligt springer tiden iväg.
så var vi på väg hem till N i denna härliga natur, en bitande kyla, men för mig spelar det ingen roll vilket väder det är, jag är precis där jag vill vara, i närheten av N och hennes familj jag känner inte av några bekymmer, inga problem och framför allt, här får jag vara mig själv. mycket skönt att slippa köra och för ovanlighetens skull bara åka med som passagerare. jag ville dra i kryckan så vi fick lite sladd i kurvorna men det ville inte N :)
när jag senare ligger i sängen känner jag mig harmonisk. första dagens äventyr är över och jag kunde inte ha mått bättre. jag somnar med lätthet, sov som en gris hela natten och en bra bit in på förmiddagen.
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar