Jag vet inte riktigt vad som händer. För några veckor sedan klippte jag bort ärmarna på några t-shirt. På ett par sekunder förvandlades de till linnen. Så fort solen är framme sätter jag mig ute i stolen. Antingen njuter jag bara av dess värme, lyssnar på musik eller så målar och ritar jag. För att kunna rita måste jag sitta på ett litet annorlunda sätt. Annars får jag solstrålarna rätt i knapparna.
På grund av att jag sitter och tittar ner på min kladd kommer inte solen åt en liten bit på halsen, där adamsäpplet huserar. Snyggt? Nä men jag ser i alla fall mycket piggare och fräschare ut. Jag har också lyckats med att få bonnabränna på fötterna. Sandalernas form syns klart och tydligt. Idag drog jag upp brallorna till knäna, vad händer? :) Jag skördar nu frukten efter/av 5 års hårt arbete, en tuff resa som jag och Wivianne har gjort tillsammans.
Jag och brorsan var en sväng till mamma i lördags. Vi fixade med tvättmaskinen, naturligtvis fattades det några artiklar. Delarna beställde jag igår så till helgen ska det vara klart! Han tyckte att mammas lite förvirrade tillstånd angående två lägenheter var ganska charmigt. Ja, det är nog så man får se det.
Det här med att hitta ett arbete är inget som jag kommer att vara något speciellt engagerad i. Tryggheten finns ju kvar i och med att jag har aktivitetsstöd. Men skulle det dyka upp något så kommer jag givetvis att tacka ja. Jag vill inget hellre än att börja jobba igen. Jag har bett min bror att hålla ögon och öron öppna i fall hans arbetsplats ska anställa folk nu i höst.
Jag ska försöka finna en ny praktikplats. Jag trivs jätte bra med gruppen men jag måste upp i tid. Som det är nu ligger jag på 25 % och det är alldeles för lite. Jag får bara vara där två dagar i veckan vilket gör mig rastlös och jag står liksom still i utvecklingen. Målet är 50 % eller kanske mer.
Härom dagen hade jag ett långt samtal med en ny funnen vän. Hon har också problem inom vissa områden. Det var intressant att höra hur hon har och haft det. En sak var vi väldigt överens om, och som jag även tog upp i min självbiografi. När man befinner sig i en kris så står man helt jävla ensam. Människor vet att man mår dåligt och har det jobbigt, men ingen orkar bry sig, ingen tar sig tid....
Vi kom fram till att det är inte många som vi skulle hjälpa om någon hamnade i samma situation. Ge och få!! Man är bra och ha när någon mår dåligt. Men när vederbörande mår bra, då finns man inte..
"Livet tar det livet ger"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar