Under förra året blev jag tvungen att ändra på mycket i mitt liv, i mitt sätt att vara, hur jag tänkte och hur jag levde. mina ögon har under flera år kliat och protesterat, förra våren började jag ta tag i det. orsaken till denna reaktion har inte legat högst upp på min prioriterings lista. men nu började dom svullna igen och jag såg ut som en boxare. först inriktade jag mitt sökande bland parfymerade tvålar, shampo, balsam, tvättmedel, diskmedel och sköljmedel. jag köpte produkter som rekommenderades av astma och allergiförbundet. deras utbud är helt utan tillsatser som kan irritera på ett eller annat sätt. genast skedde en stor förändring. som tur är reagerar jag inte på Hobbe fast hade det varit så, skulle jag ändå ha struntat i det. mina ögon är inte helt problem fria, jätte känslig mot stark ljus, lite får jag skylla mig själv eftersom jag vägrar att använda mina glasögon, men jag ser ju så förbannat dåligt att jag inte hittar dom..
jag började känna igen olika signaler i kroppen både angående det bipolära och adhd. egentligen var det så, att jag började ta signalerna på allvar, blev mer lyhörd och observant. det första tecknet att en manisk period är i antågande ökar min konsumtion av snus. jag har alltid en prilla under läppen och byter den väldigt ofta, jag är då en kedje snusare.
jag kan inte äta något som innehåller mycket socker, gör jag det ökar min energi lavinartat. jag har svårt att slappna av och det är stört omöjligt att somna. kroppen behöver minimalt med sömn, jag är ordentligt upptrissad och det har med adhd att göra. nu letar jag alltid efter varor som antingen är helt utan socker eller bara en liten mängd. äter jag godis på kvällen står jag upp hela natten.
jag bytte till ett nikotinfritt snus, min tanke var att sakta slussa ut den jag har idag för att till slut bli helt oberoende. jag varierade därför mellan dessa två sorter så abstinensen inte skulle bli för stor och minimera risken för svajningar i humöret. jag borde naturligtvis ha reagerat på namnet, kickup. redan efter ett par dagar kunde jag inte somna jag var pigg som en lärka. jag låg där och snurrade runt som en betongblandare, försökte övertyga min hjärna att slappna av. men hur lätt är det när centrifugen är inställd på 1200 varv, samtidigt som det pågår en bordtennis match i knoppen? publikens påverkan ska vi inte ens nämna, deras vrål ekade och det blev verkligen inte bättre av den där jävla refererande kommentatorn snuset var den enda jag hade ändrat på, jag läste därför igenom innehållsförteckningen. snuset innehåller en mängd olika tillsatser, olika vitaminer, mineraler, ginseng, biotin, koffein, antioxidanter, aminosyror, bio x20 mm. jag gick ut på deras hemsida och där garanterar dom att snuset ska ge en uppiggande effekt och tillföra mycket energi, jo tack, jag märkte det!!
i och för sig fick jag mycket högre toppar än vad jag numera ska kunna få, men jag vet att det inte är hälsosamt för varken knopp eller kropp. tydligen kan små fragment av olika ingredienser få mig att sväva i det blå. jag har i alla fall lyckats dra ner från 30 dosor i månaden till 20 så jag är på väg. denna sänkning har resulterat i att jag har sänkt min månadskostnad med ytterligare 400 kronor!
jag började läsa två ämnen på komvux men insåg ganska omgående att det inte kommer att fungera. därför valde jag bort en av dom och ska bara koncentrera på ett ämne, nämligen psykologi. naturligtvis trodde jag att det skulle gå som en dans trots mina diagnoser. men det kunde jag bara glömma. kraven på mig själv är fortfarande alldeles för höga. fast att jag egentligen har andra erfarenheter angående min förmåga att vistas i ett klassrum och göra läxor det är en större prövning än vad jag har inbillat mig. jag måste lära mig ett helt nytt förhållningssätt för att sänka mina krav som jag känner från mig själv, min lärare, fk och af. jag måste acceptera att jag fortfarande måste gå i ett långsamt tempo och förenas med tanken, att jag inte behöver vara bäst dessutom inte ta på mig rollen som klassens clown.
det är en helt ny situation för mig, jag har aldrig haft en studieteknik jag har ju aldrig brytt mig om skolan. då levde jag med orden, det fixar sig alltid.
jag känner i hela mig att det kommer bli en stor utmaning, jag har ingenting att falla tillbaka på och därigenom känna mig trygg. min flyktkänsla är det övergripande problemet. min rädsla att göra bort mig o uppfattas som ett pucko av mina klasskamrater, tänk om jag tabbar mig totalt på de muntliga förhören, tänk om jag inte får in något i min hjärna eller att det far iväg rätt ut i tomma luften??
jag är expert på att skjuta allt framför mig vilket för med sig att jag hamnar i tidsbrist. det är en helt ny miljö som jag vistas i och känslan att dra iväg som jag alltid har gjort är mycket påtaglig.
jag tog upp det med W och jag fick stöttning direkt på mina funderingar. båda tycker att det räcker med ett ämne och den bipolärskolan som jag nu har börjat på. återigen får W bromsa min framfart och hela tiden påminna mig om att betyget är ganska oväsentligt i det stora hela. sänk ribban, för det är bara en koll, ett test hur jag just nu ligger till i min förmåga att ta emot information mm.
jag erkände också att det finns inte en möjlighet i hela världen att jag ska studera på heltid till hösten. känns skönt att jag redan nu kommit fram till den slutsatsen och istället inrikta mig på här och nu. W höll med, det hade W förstått för länge sedan! W ser och förstår det långt innan jag erkänner och inser mina brister..
jag sa till W senast vi sågs, jag kommer nog aldrig klara av att studera på heltid, åtta timmar om dagen. jag kan inte ens se mig i den sitsen, hur i helvete skulle jag kunna sitta still, behålla intresset, koncentrationen, tillgodo se mig all information när hela kroppen är full av poppande popcorn?
Nej sa W, det tror inte jag heller att du kommer att klara av. W fortsatte, kanske ett par timmar om dagen kombinerat med praktiska uppgifter för att stimulera din kreativa sida, din hjärna och dina händer.
precis som vanligt har W rätt, mina händer måste få vara med och arbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar