Efter en natt i koma vaknar jag till liv sist av alla. idag står två saker på schemat, vi ska handla mat och hämta N´s två yngsta på tågstationen. vi ska inte vara där förrän kl 16 så vi har ingen brådska att komma iväg. ett antal kaffe koppar slinker ner och jag bara helnjuter av situationen. mina tankar angående pengar är som bortblåsta, jag kan ingenting göra åt det som finns hemma.
N frågar om jag vill se hennes arbetsplats, självklart vill jag det. jag vill skapa mig en egen uppfattning och se den miljö som hon vistas i under hela veckan. strax efter lunch är vi på väg in till Vindeln. jag vet inte om någon kan föreställa sig hur många ord vi tillsammans producerar under all vår vaken tid, det var likadant under denna bilfärd. när vi precis har luktat på Vindeln skylten ser vi en polis som vinkar in oss till deras uppställnings plats. båda är vi helt övertygade om att det gäller en koll av körkort och ett alkoholtest. men vad fel vi hade, vi sitter där som två hungriga fågelungar när polisen säger att N har kört för fort vid 30 skylten med "hela" sju kilometer. det blev ett vidrigt dyrt kalas på 2000 kronor, en månad kvar till jul. luften gick ur oss båda när vi väl tagit till oss vad som hänt. varför stod dom där just nu och förpestade vår tillvaro!!
jag känner mig väldigt skyldig för jag tror inte att N åkt fast om inte jag hade suttit bredvid. dessutom skulle hon aldrig passerat där vid den tidpunkten om hon hade arbetat, men nu var hon ledig bara för att jag hälsade på. jag vill betala hälften men N total vägrar att lyssna på det örat trots mina påtryckningar. det jag såg framför mig var hur denna bot skulle påverka deras jul. jag kände att jag ville göra något för det var lika mycket mitt fel. jag fick inte bidra med några pengar det framförde N klart och tydligt. jag var tvungen att komma på något annat sätt, det gäller att smida medan järnet är varmt så jag fann snabbt en lösning, jag skulle använda mig av ett säkert kort, en joker.
väl inne på affären rör sig N vant mellan hyllorna medan jag håller ett krampaktigt tag i vagnen. köra kundvagn är väl inte riktigt min grej. när jag väl gör det, brukar jag springa ett par steg för att sedan hänga över handtaget med fötterna i luften och forcera fram som en störtloppsåkare. N far hit och dit, alltmer varor hamnar i vagnen. N har ingen inköpslista vilket gör mig brydd, hur kan man komma ihåg mer än fyra saker? vi stuvar in varorna i bilen och far till N´s jobb där vi träffar både arbetskamrater och några brukare. N arbetar med människor som har diverse psykiska handikapp. om jag en dag ballar ur helt ska jag tillbringa mina dagar där. kreativiteten var helt påtaglig inom flera områden. det fanns en underbar snickeriverkstad där det producerades egna smarta uppfinningar, som sedan såldes till olika företag. kan jag dagligen reta gallfeber på N är det ett stort plus.
så var det dags att hämta upp tonåringarna vid stationen. jag var lite nervös även inför detta möte, nu var det två personer som jag skulle stifta bekantskap med. jag kände att jag var tvungen att helt lita på de sociala färdigheterna jag trots allt har inom mig. jag har aldrig haft svårt att ta olika människor. det gäller att vara väldigt observant på hur den enskilde individens personlighet är. jag brukar avvakta, pejla av hur dom uppträder, deras öppenhet och känna av atmosfären som ändå finns bland främmande människor. jag känner och lyssnar med hela mig både med kropp och själ. det gäller att vara lyhörd, visa respekt, känna vart deras gräns går och visa att man är ärligt intresserad. att kunna engagera sig just i den personens favorit ämnen då börjar man skapa en kontakt. men se upp, ett falskt engagemang lyser igenom, det funkar absolut inte, du måste göra det med hjärtat för att du vill, inte för att du måste. min praxis är att lyssna på proffs och inte på dom som tror sig veta allt, om allt. jag älskar att ta del av andras intressen spelar ingen roll vad det är. jag lär mig alltid något nytt, får en inblick i andra ämnen än dom jag brukar hålla mig till. helt gratis ökar jag på mitt allvetande och det berikar mitt liv.
jag slappnar av ganska fort på hemvägen. sonen har en kompis med sig dom ska tillbringa helgen ihop. jag känner att jag inte måste prata och redan här försöka skapa en kontakt och det är skönt eftersom jag absolut inte förespråkar den varianten. jag vill inte tvinga mig på någon det måste ske helt naturligt. sonen och hans kompis håller låda hela resan och de sköter dom helt perfekt. det blir en avslappnad och rolig tur, jag har nog aldrig träffat en tonårskille med så mycket liv i sig. han bjöd på sig själv och det smittade av sig på oss andra, att skratta är aldrig fel.
direkt när vi kommer hem börjar N med middagen som består av ugnstek falukorv. tror ni att hon gör som oss andra med bara lite senap och ost mellan varje skiva? N har verkligen nått andra höjder i sin matlagning och utvecklat varje maträtt till sin egen specialitet. minns inte alls vilka livsmedel hon använde för att förvandla en enkel falukorv till en gourmé korv utan motstycke. jag är oxå förbluffad över hur snabbt hon förvandlade alla dessa rå varor till en komplett middag. under tiden som vi tillfredsställer våra smaklökar pratas det för fullt. det är en gemytlig stämning vid bordet där skratten hela tiden avlöser varandra. jag kände och förstod vilken skön relation de har gentemot varann, där humorn hela tiden är närvarande. det riktigt lyser om N, hela hennes ut strålning har förändrats, hennes ögon gnistrar, nästan hela familjen är samlad och det är då som N trivs som allra bäst, det var inte svårt att lägga märke till.
grabbarna tillbringar den mesta tiden i en lokal som dom håller på att färdigställa och förvandla till deras eget gym. deras planer virvlar omkring i luften det råder absolut ingen brist på planer och idéer, deras inlevelseförmåga är enorm, jag vill oxå vara ung igen och full av energi!!
jag önskar att jag var berikad med den konstnärliga begåvning N´s yngsta dotter besitter. det måste vara en underbar känsla att ha den talangen, att kunna överföra ett motiv från en bild i huvudet och vidareutveckla den på ett papper. ett moment då man helt skärmar av sig från verkligheten och omgivningen. går in i sig själv och bara ge sig hän åt sin idé, sitt intresse och förverkliga den bild man haft på näthinnan. jag blir inte mindre avundsjuk när jag tänker på att hon bara är 17 år, hennes utveckling kan bara gå uppåt och framåt, imponerande.
på kvällen tar några plats framför tv:n för att kolla på idol. jag roar mig med att njuta av motorcyklar på nätet tillsammans med fadern i huset. många är fruktansvärt fina, både dom som är original och de hemmabyggda ekipagen. dum som jag är ber jag om att få se några bilder på en Yamaha Virago 535, det riktigt skriker i tarmen när den dessutom har samma färg som jag hade på min.
för andra kvällen i rad somnar jag väldigt gott. konstaterar att under dessa dagar har min huvudvärk inte dykt upp som den brukar göra. mätt, nöjd, harmonisk och belåten slår jag igen de blå.
detta är en ren rekreation för både kropp och knopp. fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar