jag kanske borde ha reagerat redan i tonåren över att min köplust för vissa prylar var stor. det var som ett tvång att tillfredsställa detta behov, en jakt på en kick där själva köpandet var den viktigaste känslan, inte att ha den i sin ägo. det är den själva jakten som är berusande och driver en framåt mot nästa mål, nästa underbara känsla av total hänförelse.
många som är bipolära besitter denna talang och fenomen för många går det helt överstyr och leder automstiskt till otroliga skulder, inkassobrev, kronofogden o PK. man vet att det är fel och osunt men att stoppa den impulsen är fruktansvärt svår. det blir ett slags substitut för någonting man inte har, något eller någon man saknar och något som gör ont. det lindras tillfälligt med denna handling som givetvis efter ett tag slår tillbaka med en bauta ångest. man förbannar sitt handlande, sitt agerande och hatar den där jävla okontrollerbara impulsen. rösten som hörs i skallen uppmanar och försvarar sig med, det spelar ingen roll om du köper en till, det gör ingen skillnad med en hundra lapp hit eller dit. rösten ingår i världens största supporter klubb, den sporrar, hejar på och sjunger: andra sidan är ni klara, jajamensan fattas bara. på så vis konverserar höger och vänster hjärna med varandra.
mitt gift och behov drogs först till LP skivor, då liksom nu älskade jag musik och tänkte inte alls på konsekvenserna eftersom jag hade råd. jag såg absolut inget sjukligt i det för flera av mina vänner gjorde likadant. när LP skivan försvann och ersattes av CD skivan fortsatte naturligtvis mitt intresse och fördes över till den digitala världen, laserstrålens underbara påverkan på ljudets kvalité gjorde mig alldeles lyrisk. i början hade jag ångest eftersom jag gillade LP skivor bl.a för sin storlek där omslagen ofta var häftiga och tilltalande. jag löste mitt lilla dilemma genom att köpa båda sorter av just den nya skrivan jag ville ha med samma artist, samma titel och samma låtar..jag hade fortfarande råd så det påverkade inte min ekonomi speciellt mycket jag klarade mig utmärkt ändå.
det konstiga i det hela är att denna köplust nästan upphörde när jag köpte mitt hus. jag hade nog med förstånd till att förstå, att det inte skulle fungera nu när jag hade eget ansvar över min ekonomi. jag kunde inte göra för stora utsvävningar för jag ville lägga alla pengar på att renovera och inte ha ont om dessa pappers sedlar. jag skötte min ekonomi exemplariskt genom ha rigorösa krav på mig själv, jag ville klara mig själv. det började dock ske en liten förändring under det år då jag väntade på att X skulle bli min. jag blev nästan helt apatisk under denna tid och då började jag köpa VHS filmer, för att fylla alla dessa tomma timmarna av längtan och frustation. jag förköpte mig inte utan höll det faktiskt på en lagom nivå.
att köpa dessa "förbjudna" saker är den enda sanna glädjen som finns inuti ens kropp. då tittade jag på alla filmer som hamnade i min bokhylla, en efter en. dom har räddat mig många nätter och slagit hål på många timmar som var fyllda av skräck och ovisshet. ett litet ljus i mörkret som betydde otroligt mycket för mig. när jag och X äntligen flyttade ihop smög sig denna lust på mig igen i sakta gemak. undan för undan ökade mitt behov av att tillgodose detta begär. nu hade DVD skivan kommit ut på marknaden och helt plötsligt drogs två känslor åt olika håll. när jag började må sämre för varje dag som gick blev begäret ännu större, det fyllde ut ett tomrum och samtidigt stimulerade det min hjärna.
det blir ett kontrollbehov att se vilka filmer som precis kommit ut på marknaden eller vilka som var på väg. denna kontroll tar totalt över ens hjärna och det är helt omöjlig att förhindra att den kommer, den går inte att stoppa. då tänkte jag absolut inte på det som något konstigt eller sjukt. behovet var mycket starkare än att använda sig av dom logiska tänkarna. kulmen nådde sin topp när det började knaka i fogarna mellan X och mig. jag köpte filmer på löpande band allt för att bedöva smärtan och slippa känna att något var fel. det blev ett beroende som tog mig bort från verkligheten, en drog som tog över mitt förstånd, jag gömde mig i ett frosseri av filmtitlar där inne i min bubbla fanns inga hot. de negativa känslorna jag kände av i hela huset bedövade jag med hjälp av detta agerande och det blev min tillflyktsort.
i början när jag hade flyttat ner hit fortsatte jag i samma stil, sorgen skulle tryckas undan så mycket som möjligt, så mycket det bara gick. mina köp minskade allt eftersom för nu hittade jag en annan värld, nu kunde jag tanka hem massor av filmer och musik via internet.
när jag började gå hos W vaknade mitt förstånd allt mer till liv och sen jag flyttade till detta hus har mitt handlande avsevärt minskat och idag köper jag absolut ingenting av dessa två nöjen. när jag fick min diagnos, bipolär sjukdom, började jag äntligen förstå mitt oberättigade sätt att agera och se en orsak varför. jag har haft tur som kunnat avbryta detta mönster och inse att det inte funkar. många vaknar aldrig upp pga olika orsaker. jag är stolt över mig själv angående vissa steg jag ändå har tagit och framför allt, att jag har den förmågan att ta till mig vad som är bra eller dåligt, osunt eller sunt, jag såg skillnaden och det föll sig helt naturligt.
denna köplust erkände jag för W igår. W har naturligtvis hela tiden insett och förstått, men som vanligt vill W att jag själv ska upptäcka, erkänna, förstå, acceptera och inse hur jag var och är. att det är en del av mig som jag måste ta till mig och bearbeta. jag äger idag en kopiös samling av filmer. många är oöppnade och de påminner mig om svunna tider, att jakten var det viktigaste momentet inte själva innehavet.
jag använder inte det bipolära som en ursäkt, jag gömmer mig inte bakom den diagnosen, jag skyller inte på den, jag använder den inte som ett försvar och jag kommer aldrig att nyttja dess innerbörd. men tack vare det bipolära vaknade jag upp och tog tag i mina lustar precis som jag gör i min framfart med bilen.
dags att erkänna: JAG ÄR BIPOLÄR!!
W, varje gång jag ser dig blir jag alltid lika glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar