Kan man inte känna och förstå hennes längtan, saknad, ensamhet, rädsla, ångest, panik, sorg, tankar, funderingar, känslor och undran, då vet jag faktiskt inte hur man fungerar eller tänker. Jag känner av alla dessa yttringar varje dag och varje natt.
De slår mig i bröstet, de gör ont och jag gråter flera gånger under dygnet. Det är ingen vanlig gråt, den är full av ångest, rädsla och panik. Värst är det på eftermiddagen och kvällen. Jag känner i hela mig hur hon mår och upplever omvärlden. Känslan påminner mig om hur ensam mamma är.
Många av hennes vänner har gått bort. Det måste vara hemskt när omkretsen minskar. I den åldern är det inte så lätt att skaffa nya vänner. Vi pratas vid varje dag. Jag hör att mamma glad och uppskattar att hemvården kommer dit tre gånger om dagen. Hon blir lite ompysslad och får någon att prata med. Även om de bara är där i några minuter så betyder det mycket för henne.
Jag besöker mamma så ofta jag kan. I morgon ska vi stryka gardiner, sätta upp en persienn och sätta potatis. Vi ska testa om det går att odla dessa i en hink som ska stå på hennes balkong. Snart ska vi ta oss till trädgårdshandeln för att köpa massor av blommor och några tomatplantor.
Förra året köpte jag ett parasoll till henne. Men det höll inte länge så blir det när man köper något billigt skit. Denna gång tänker jag gå till möbelaffären och införskaffa ett som har bra kvalité. Jag vet att mamma kommer att nyttja balkongen så mycket hon kan under sommaren. Det längtar hon efter hela året, det är något som hon lever för och längtar efter.
Enligt rykten så öppnas kanalen nästa vecka. Då blir det lite mer liv och rörelse. Som vanligt kommer mamma att föra statistik över hur många båtar det passerar varje dag. Det delas in i fyra kategorier. Segelbåtar, motorbåtar, sightseeing båtar och de tre stora passagerarbåtarna, Diana, Juno och Wilhelm Tham.
Kanske är det så att jag kan ta till mig mammas situation eftersom jag upplever livet på samma sätt. Om man aldrig har varit med om det kan det nog vara svårt att förstå och känna med någon. Då ensamheten lamslår och förpestar ens tillvaro. När livet känns hopplöst, tomt och ödsligt. Jag vet hur det är, jag kan ta på det.
Jag önskar att mamma fick delta mer i livet, få känna kärlek och uppskattning. För en dag är allting borta. En dag är allt för sent. En dag är allt över och den dagen kan inträffa när som helst. Jag tänker och vill ge henne det bästa som finns för en mamma, en massa kärlek, omtanke och tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar