Bitterljuvt

Ibland spelar det ingen roll hur, vad eller när. Det spelar heller ingen roll om man säger något eller inte....
Det som var ok igår behöver inte var det idag. De fel man har sagt och gjort flera månader tillbaka kommer aldrig att glömmas. De kommer fram när man minst anar det. Ordagrant återges dem enbart i eget syfte. Små hållhakar som man har delat med sig i förtroende.

När en ny krock uppstår får man alltid något annat slängt i ansiktet. Små saker som har legat och pyrt men som inte togs upp då det var aktuellt.

Lyckas man, tack vare riktiga vänner, lösa ett problem så är inte heller det rätt. Hur skulle jag kunna tacka nej till ett erbjudande som innebar att jag nu kan umgås och ta hand om mamma utan att behöva ha kniven på strupen? Jag fick hjälp av en nära vän med månadens räkningar. Vad skulle jag ha gjort? Låtit dem gå till inkasso och bara sitta och vänta på kronofogden? Min vän sa, det är sådant som vänner är till för. Det är väldigt lätta ord att säga men enormt svåra att leva upp till. Det är ord som många slänger ur sig men när det kommer till kritan är verkligheten en annan. Jag bad inte om någon hjälp. Men jag har känt henne snart i 20 år och jag vet, hon aldrig har hört den panik jag kände. När vi kom in på hur min mamma håller på att förändras började jag gråta. Jag bad om att få ringa upp senare när jag hade lugnat ner mig lite. Jag vet att hon aldrig har hört mig gråta och därav förstod hon hur mycket hjälp jag behövde. Hon ville att jag skulle kunna vara med mamma. Det tog ett bra tag innan jag tackade ja till hennes erbjudande.

Det samma gäller om man får en oväntad överraskning som man inte ens har bett om. Jag fick en present för att kunna nå ut till fler människor med min senaste bok. Syns jag inte, finns jag inte. Jag visste inte om den förrän bibliotekets tidning kom ut i slutet på februari. Men i all röra och soppa så glömde jag berätta och dela med mig av gåvan. Jag visste mycket väl att det skulle bli tjafs. Jag ville berätta det när vi skulle träffas om några dagar. För mig var det en otrolig fin gest, en present som betydde jätte mycket för mig. Något som jag inte hade en aning om men som ändå blev fel. Jag kommer aldrig att glömma den fråga som gjorde att jag bestämde mig för, nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer mm. Frågan löd, varför har du ljugit för mig.. :P

Det kanske finns en anledning att jag inte berättade. Mitt uppe i all kaos skulle jag ändå få höra hur hopplös jag är när det gäller pengar. Jag tog emot hjälp från den hand som sträcktes ut, jag fick en annonsplats av en annan hand som jag inte kunde göra någonting åt. Men båda dessa gester värmde mitt hjärta och tog mig en bit framåt.

"När allt är sagt och gjort, är mer sagt än gjort"