Om hon bara visste

Sen jag började läsa på komvux i januari och började på bipolär skolan i februari, har jag känt att jag börjar få kontroll på vad jag ska inrikta mig på. jag valde bort ett ämne och bara det gjorde mig flera kilon lättare. jag blev godkänd vid det muntliga förhöret i psykologi och där växte jag 1 dm.

äntligen började jag känna att vi börjar få en struktur som funkar för mig och som jag mår bra av, som jag klarar av. allt mer har jag slappnat av, känt glädje och levt lite på hoppet, att nu jävlar går det framåt i min utveckling. jag har lyckats tränga bort mina framtidsplaner och bara göra så gott jag kan på det jag har i fokus här och nu. äntligen kändes det som allt det jobb jag o W har gjort började ge resultat och att min medicinering passade mig alldeles ypperligt i detta skede.

MEN, det förändrades fort när denna kossa från försäkringskassan i Skövde ringde en kväll i denna vecka. hennes första fråga löd, studerar du ett ämne och går på bipolär skolan, är det bara det du gör?! jag började försöka förklara för henne hur landet låg men hon var inte villig att lyssna för fem öre. hon pratade oavbrutet, hon tyckte att jag måste ut på marknaden för att provjobba mm. dina dagar går ut sista mars så då måste du göra något. jag sa att jag nästa vecka kommer att skicka in mitt sjukintyg och en ansökan om förlängning på mina dagar. hennes attityd var inget som gjorde mig glad eller trevlig, hon var påstridig som en pitbull terrier.

efter en stund säger hon, ja jag har ju inte satt mig in i ditt ärende men du måste ut och göra något mer än bara dom två aktiviteterna hur kan hon ha åsikter om hon inte ens har läst igenom min journal!! hon fortsätter att vara aggressiv och helt oförmögen att lyssna till det jag säger. hon var inte mottaglig för någon information och jag kände mig utsatt, jag fick försvara mig själv om varför jag var sjukskriven. du går på rehabiliterings ersättning nu och om du inte klarar av att aktivera dig mer är det lika bra att vi lägger ner ditt ärende. då tänkte jag, ja då får jag inte ens plugga på komvux!! det är ju för fan flera steg bakåt dumma kossa!! till slut får jag nog, hjärnan kokar samtidigt blir jag ledsen. jag sa, du får ringa min psykolog för du lyssnar inte på vad jag säger, kanske W kan förklara för dig så du fattar.

kärringen ville att jag skulle ställa mig på en frisbee och flyga fram som en örn, jag som nyss har fått lämna godsfinkan. jag skulle ut på marknaden vilket skulle innebära att jag snart snubblar över mina egna fötter igen. det samtalet slog undan allt det hopp som jag har känt i mig. allt som jag har sett framemot dödade hon på någon minut, hon släckte den låga som började skina allt klarare. hon tryckte ett hål i mitt skinn så saven börjar rinna ut, sakta men säkert. OM hon bara visste hur mycket det jävla samtalet förstörde för mig!!

återigen känns det som om jag inte deltar i det verkliga livet. jag ligger under en dm tjock klar is där jag ser alla andra leva men jag är instängd, har svårt att andas, mina tårar fryser till is av det kalla vattnet och det känns som att jag är levande begravd.



Everything`s gone, far away
Here we're standing now
With no words left to say / Gotthard-heaven