En egen ängel

Tänker tillbaka på min framfart med bilen, att jag redan som ung inspirerades av höga farter.

jag köpte min första bil när jag hade gått klart skolan på Bosön, jag hade bott hemma ett par dagar men min längtan efter att dra upp dit igen var både stark och jobbig att bära på. jag visste att mamma skulle bli jätte ledsen nu när jag äntligen hade kommit hem igen. men för mig existerade det inga andra möjligheter jag ville iväg så fort som möjligt. nu kan jag känna att jag var egoistisk och det ger mig lite dåligt samvete men vad hade jag här, vad hade jag för val? jag har alltid varit impulsiv och följt den första tanken, den första känslan. av en väns sambo köpte jag denna vackra mörkröda Volvo amazon 123 gt för 4500kr. jag tog ett lån på banken, det var mitt första lån men absolut inte det sista, det är sommaren 1984.

efter ytterligare några dagar packar jag bilen och far tillbaka till Lidingö eftersom jag hade haft turen att få ett sommar jobb där. jag hade lovat mig själv att den första låten jag skulle spela i min första bil var Knock on wood med Ammi Stewert. den var verkligen inte populär 1984 utan den var en stor hit 1979. men jag älskade den låten redan efter första gången jag hörde den och det var då jag bestämde mig. i bilen fanns det en kassettbands spelare och den var så lyxig att man inte manuellt behövde vända på kassetten utan det funkade i alla fall, det var stort! så fort jag kom ut på E20 drog jag igång den på högsta volym, det var en underbar känsla med musiken och den höga hastigheten.

jag var en ung, dum och oerfaren förare som absolut inte insåg några risker i bilkörning. vid den åldern finns det inga barriärer som är för stora utan det dristiga tar överhand. jag hade ingen körvana och redan då inga spärrar eller tankar på att det var farligt att utsätta mig för både det ena och det andra. därför ägde jag inte denna bil mer än i en månad, ungefär. det kunde ha kostat mig livet för jag råkade ut för en olycka eller jag gjorde så att jag utsattes för denna olycka. när jag hade jobbat klart för dagen tog jag bilen för att åka en liten sväng. jag var otroligt lycklig med denna bil, många kom fram och beundrade den när jag hade parkerat någonstans.

jag körde omkring på Lidingö och fick syn på en grusväg som jag ville utforska lite. jag körde lugnt och stilla, till slut kommer jag fram till ett hus och där slutade vägen. jag vänder och gasar på som en galning, i den första högerkurvan uppe på ett krön får jag sladd, bilen tappar fästet på rullgruset och jag hamnar nere i diket på vänster sida av vägen. allt går så fort och jag kunde inte kontrollera bilen eftersom jag inte hade någon vana eller spärrar. efter ca 50m står det en stor björk i diket, med full kraft smackar jag in i den med vänster framflygel. bilen far upp på vägen och voltar, jag vet inte hur många varv jag snurrade runt nedför backen, men till slut hamnade jag stående på alla fyra däcken en bra bit ner på högersida av vägen.

taket är intryckt, huven och fronten på bilen hade tryckts in så pass att motorn pressades tillbaka och kommit in en bit i kupén. jag satt där en lång stund och som tur var hade jag säkerhets bältet på mig. naturligtvis var jag chockad men just då insåg jag inte vidden av det hela, hur det faktiskt kunde ha gått. många börjar gråta vid chock men jag reagerade precis tvärtom, jag skrattade. jag hade inte en skråma på hela kroppen. människorna som bodde i huset hade hört smällen och genast ringt efter en ambulans, polisen kom också.

jag ville inte följa med till sjukhuset, jag var mera orolig över bilen och hur jag skulle berätta det för morsan. poliserna kör mig till Bosön och en bärjare tog hand om bilen. skadorna var så stora att det inte fanns en chans att fixa till den. på grund av mitt övermod, dåliga omdöme, dumdristighet, oerfarenhet och en vansinnes färd fick denna resa ett abrupt slut. en olycka som kunde ha slutat i en tragedi, jag hade en fruktansvärd tur. jag borde ha blivit skrämd av denna upplevelse men jag köper genast en ny amazon. i början aktade jag mig för alltför höga hastigheter på grusvägar men annars var det full rulle som gällde i alla lägen. jag ägde inte heller den andra bilen så länge, jag spränger motorn en vinterdag på väg till jobbet och vips så var även den bilen förbrukad.

genom hela mitt liv har höga hastigheter fascinerat mig. en inre drift som jag inte har kunnat stoppa, jag ville det inte heller för det gav mig en berusning, en känsla av viktlöshet. jag har gjort många galna tok färder under alla dessa år, under alla årstider. det är därför som jag tror, att jag har en egen ängel som vakar över mig och skyddar mig i alla möjliga situationer. vad skulle det annars kunna vara?

"just call me angel of the morning, angel
just touch my cheek before you leave me
oh baby
just call me angel of the morning, angel
then slowly turn away from me" / text av Chip Taylor