Närheten till döden

Under två månader har jag arbetstränat hos/på kyrkan här i byn. Det är ju väldigt säsongsbetonat så jag gjorde min sista dag i fredags.

Ett arbete som passar mig helt perfekt. Arbeta ute med hela kroppen. Jag har fått varit med om allt från att hämta en kista i bårhuset, försiktigt köra in den i kyrkan och ställa den på plats inför dagens begravningsakt, till att ha gofika på torsdagar. Stora kontraster.

De som jag jobbade i lag med visste om varför jag inte har jobbat sedan februari 2006. Jag lärde många olika saker. Det som var mest svårt att förstå eller rättare sagt ta till sig, var att vi hade raster på bestämda klockslag. Något som jag inte har upplevt på något annan arbetsplats. Förut har jag alltid ätit när det har funnits tid men helt plötsligt fanns det tid för detta ändamål:)

Jag till och med frågade om man fick prata med besökare, svara i telefonen mm. Helt nytt för mig. Jag trivdes så bra att jag glömde bort när det var rast. Till en början fick de andra säga till mig och ibland fick de hämta mig.

Gruppen bestod av sju personer. Helt underbara människor med mycket humor, en grupp som respekterade varandra, hjälpte varandra så det var inte svårt att smälta in. Denna atmosfär har jag inte upplevt sen 2002 då jag jobbade på Saab. Jag kommer att sakna både arbetet och dessa personer!

I början kom det några små grodor från min mun. Jag har aldrig sagt så många "herre gud" tidigare i livet. Det kom fram en besökare och han sa, vilken tur att ni inte måste gräva så djupt. Ja tack gode gud för det, då skulle vi få gräva till dö dagars. Chefen kom fram och frågade, är det mycket rötter? Ja herre gud svarar jag..Fasen tänker jag, de orden igen. Vill rätta till ordvalet så jag säger, men  graven därborta var gudomlig :P

Dagen efter gjorde jag dagens dubbel: Hade berättat för de andra om mina små fadäser. Bestämde mig för att byta strategi. Mitt mantra, säg ingenting som innehåller ord som antyder på vår herre. Den sista graven var full av rötter, en del lika kraftiga som ett finger. Jag tar i allt vad jag orkar, så kommer en liten groda. Men herre jävlar vad seg den är! Tittar mig runt, de andra jobbar alldeles intill men låtsas inte höra. Pust. Men men....tar i så jag nästan far omkull, då kommer en ny. Men det var då självaste fan också. Nu kan de inte hålla sig längre, de håller på att skratta ihjäl sig..

Min ringsignal var en refräng från en låt av Civil War. Den lyder, I´m better than gud.. Bytte snabbt men innan jag hann stoppa nästa låt spelades en låt av samma grupp. En av meningarna i refrängen, Brother Judas you are a liar..

"Ett bra förhållande är inte bara kyssar, smek och sex. Det är även ömhet, respekt och bra kommunikation."