Jag hade bestämt mig för att vara tyst, studera och pejla av hur kossan skulle uppträda. jag och w träffas en liten stund innan denna fars ska äga rum. jag säger, om kossan fortfarande är på stridshumör tänker jag inte engagera mig överhuvudtaget, utan då förblir jag tyst och stirrar ut genom fönstret. båda är vi beredda på att hon ska använda sig av den rektangulära formeln, denna fyrkantiga mall som ska passa alla individer som går sjukskrivna oavsett vilka förutsättningar det finns och anledningar till att de inte kan jobba. dessa bestämda ramar utan någon flexibilitet istället för att den ska anpassas efter enskild individ och kunna se ett steg längre vad som är bäst för just den människan som det handlar om, så ser dom vårat liv som en tv ruta.
jag sätter mig i den stol som är närmast dörren för jag tänkte lämna rummet om hon fortfarande var lika obstinat och okunnig i mitt ärende, hade hon inte läst på och satt sig in i mitt läge tänkte jag inte sitta där och spilla onödig tid. W hälsar alla välkomna och det första kossan gör är att rita en fyrkantig ruta framför sig i luften och säger, jag är absolut inte en person som ser fyrkantigt och inte kan se utanför ramarna! jag var tvungen att titta ner i knät för att inte börja skratta, hon om någon hade väl en dumstrut på skallen. kossan börjar med att gå ut ganska hårt och tar genast upp att de måste följa de riktlinjer som vår lilla gulliga regering bestämt. tanten var lika fyrkantig som de paragrafer hon såg i sin roll som vakthavande befäl. antar att det är skönt att sitta i en grupp och känna att man har en makt via sitt yrke. människor med det här beteendet har säkert inte kommit in på polisskolan, så de tar första bästa tillfälle att släppa fram den strids pitt de bär inom sig.
hon kämpade tappert under dom första minuterna men helt i onödan, hennes strategi eliminerades ganska omgående, hur skulle hon kunna vinna mot W? fast det är klart, hur skulle hon veta att schack är det sista man ska ge sig in på när man har W på andra sidan brädet, W vet redan innan vilken drag man tänker göra härnäst. även min handläggare från arbetsförmedlingen var med på teaterscenen och deltog i denna buskis. K var också helt inne på samma linje som vi hade. jag hade hoppats på det stödet men kunde inte ens föreställa mig hur mycket som K engagerade och sa exakt vad jag ville och kände, vi hade exakt samma uppfattning om min framtid. jag hade inte bara en målvakt med mig utan även en stark libero som sparkade bort dom bollar som W inte behövde fånga. när den känslan nådde mitt hjärta började jag prata och svara på de frågor som kossan ställde direkt till mig.
jag tog upp mina diagnoser, förklarade omfånget av det hela och betonade att jag inte går hemma för att det är roligt, att jag inte heller går hos en psykolog bara för att fördriva min tid. jag poängterade att tar du bort möjligheten för mig att kunna studera under tiden som jag är sjukskriven, är vi tillbaka där vi började och det kan väl inte vara ditt mål? äntligen ser jag en framtid och får det gå i min takt kommer jag att en dag kunna utbilda mig och bli det jag strävar efter. hon försöker då påpeka att vi inte har följt den planering som vi hade kommit överens om förra året. W ingriper med en gång och säger, att det blev lite annorlunda än tänkt är inte vårt fel. det var meningen att bipolär skolan skulle ha börjat i höstas, men det blev förskjutet till våren eftersom läkaren som håller i utbildningen, vilket för övrigt är U´s läkare, hade för mycket att göra och valde då att senarelägga starten. det kunde vi inte göra någonting åt. det var också tänkt att U skulle gå bredvid en hälsocoach vilket hon gärna hade fått, men dennes klienter ville inte det, på grund av att det handlade om privata samtal och inte fysiska aktiviteter. därför försköts planen planen ett halvår men nu följer vi den tänkta vägen som egentligen skulle ha skett i höstas.
därför är det bättre att U är sjukskriven och inte går på rehabiliteringsersättning eftersom den ersättningen bara betalas ut ett år i taget. både K o W tycker att mitt ärende ska gå tillbaka till försäkringskassans ansvar och till hösten flyttas över till arbetsförmedlingen igen. målet vi har är att U ska börja en sysselsättning med rehabiliterings inslag och även studera ett eller flera ämnen på komvux, men det ska ske till hösten. kossan märker att det är ingen idé att ifrågasätta hur vi har tänkt oss hur den framtida planen är förankrad. vi kommer överens om att ha ett nytt möte i maj. att det blir så tätt inpå beror på att W fortfarande inte lyssnar på mig, W har utan mitt medgivande och tillstånd bokat in semester även detta år, hela juni dessutom, det hade väl räckt med en vecka!!
när vi bryter upp från mötet ger jag K från af en kram och viskar i dennes öra, tack för hjälpen. jag får en varm go kram tillbaka och K säger, inga problem, jag vill bara göra det som är bäst för dig. W följer dom båda damerna ut sen sitter vi och pratar en stund. vi är nöjda med mötet och hoppas att kossan kan lägga fram det på ett bra sätt inför den nämnd som bestämmer själva utgången. lite skeptisk är jag, kanske spelade hon ett spel och gör som hon vill ändå. vi tycker också att det inte blev så infekterat som vi trott och förutsatte. W säger, jag var beredd på att gå ut stenhårt för att sedan bara öka! vi avslutar med att skratta åt den fyrkant som tanten hade ritat framför sig precis när mötet började. det är den mest fyrkantiga människa som jag har träffat på säger W. äntligen kan vi släppa lös det skratt som hela tiden hade bubblat inom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar