Förenades med känslan

Igår var det ingen rolig dag. Trodde inte jag skulle kunna somna men det funkade ovanligt bra.

Har under det senaste dygnet tänkt en hel del. Jag mår väldigt dåligt när det blir som det blev igår. Jag ringde till mamma och bad om ursäkt. Förklarade varför, inte som ett försvar eller för att hon skulle få dåligt samvete mm. Jag överreagerade och då har man ansvar och skyldighet att ställa allt till rätta igen.

Jag skulle inte kunna leva med tanken och gå vidare om jag inte hade tagit ansvar och gett henne en chans att förstå. Hon måste få veta att det inte berodde på henne utan på mig. Mitt fel, mitt ansvar.

Därför kan jag inte och kommer aldrig att förstå människor som vräker ur sig saker och sedan inte städar upp efter sig. Ord som gör ont, meningar som är rent av kränkande, tänkande och tyckande som inte är förankrade, sanna, riktiga och absolut inte genomtänkta. Saker som har skett mycket tidigare kommer fram på ett spydigt sätt.

För mig är dessa människor stora egoister på gränsen till att vara omänskliga. Deras syfte är att såra, trycka ner folk och få den andra att känna sig dum och mindre värd. Hur är de funtade? Hur kan de leva med detta? Ett sådant beteende dyker inte bara upp, det finns där hela tiden. För mig är det obegripligt.

Alla har vi fel och brister. Men att inte kunna säga förlåt, be om ursäkt och erkänna att de tänkte, tyckte och gjorde fel då är man inte tillräckligt vuxen. Kan man inte inse, förstå och acceptera sina egna misstag då ser man sig själv som bättre än alla andra. Hur kan man leva i den bubblan och tron resten av livet?

Det var därför som jag tog tag i saken så fort det bara gick. Mamma blev glad och kände sig uppskattad, sedd och respekterad. Hur jävla svårt är det att säga förlåt och ta ansvar över och för sin handling?? Jag mår mycket bättre, nu när jag har gjort det alla borde göra. En gest som stärkte mammas mående. Nu behöver hon inte gå omkring och undra vad det var som hände och varför.

I början av förra sommaren försvann både kyrkklockorna och mardrömmen. Jag visste att klockorna varnade för något och att drömmarna ville få min uppmärksamhet. De hörde liksom ihop. Ännu en gång hade jag tolkat drömmen fel. Det var visserligen någon som ville dra ner mig i det stora svarta hålet. Men svaret fanns mycket närmare än vad jag då kunde se och förstå.

När jag hade rannsakat mig själv, tagit till mig, varit ärlig mot mig själv och accepterat händelsen så släppte allt. Det rann bara av mig och jag kände mig äntligen tillfreds. Jag förenades med känslan. Mardrömmen symboliserade mitt förhållande som tog slut förra våren. Det var förhållandet som frambringade det svarta hålet. Sen dess har jag inte hört några klockor eller haft några mardrömmar..

"There are some people who could hear you speak a thousand words and still not understand you. And there are others who will understand without you even speaking a word."