Sen boken kom ut i november har mitt humör och mående varierat från dag till dag.
Stressen och kraven på mig själv har påverkat min vardag. Boken tillför mig inte bara glädje utan även ångest. Jag har känt mig väldigt låg och ur balans. Jag har haft svårt för att känna något positivt, svårt att finna något som jag kunde se fram emot. Vissa dagar ångrade jag bokens utgivning, andra dagar försökte jag se det med andra ögon.
Det var flera små saker som påverkade mitt mående. Tillsammans bildade de ett högt berg. I mitten av december började jag sakta vakna upp och återvände till verkligheten. Jag började få mardrömmar igen. De handlar alltid om att någon vill göra mig illa. De har ännu inte försvunnit men nu kommer de mer sällan. Min sömn påverkas fortfarande. Jag sover oroligt och vaknar ofta.
Jag har börjat ta långa promenader. Vilket medför att jag går ner i vikt. Adhd medicinen påverkar min hunger och i kombination av dessa två ingredienser tappar jag kilo efter kilo. Jag träffade min psykolog igår och hon blev verkligen orolig. Hon sa att jag är alldeles för mager. Att min kropp är lika smal som en anorektiker. Återigen upplyser hon mig om anorexia.
Promenaderna har blivit som ett gift. De ger mig lugn och ro. Jag mår bättre och humöret är mer stabilt. Med musik i öronen och kärleksfulla tankar travar jag på med lätta steg. Jag vet att jag måste sköta om mig och börja äta regelbundet och på bestämda tider. Men ibland är det långt mellan förnuft och försvar.
Nu ska jag bara träffa min psykolog en gång till. Den 16:e april är det datum då jag ska stå på egna ben. Jag har gått hos Wivianne i fyra år och sex månader. Det är en lång tid och hon betyder mycket för mig. Jag vet att jag kommer gråta när vi ses. Jag vet att den sista kramen blir lång. Jag vet hur mycket jag kommer att sakna henne! Jag vet också att jag kommer höra hennes röst, se hennes gester, ansiktsuttryck och engagemang resten av mitt liv. Jag ska bevara henne i mitt hjärta och plocka fram allt hon har sagt till mig när jag behöver hennes stöd och omsorg. Tack för allt du älskade psykolog. Utan dig hade jag inte levt idag! Nu ska jag klara mig själv och dra nytta av allt som du har lärt, gett och tillfört mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar