Sommaren 2010

Behovet att skriva av mig har återvänt, lusten är tillbaka och det första jag vill reflektera över är sommaren som passerat.
För mig var det den bästa sommaren på flera decennier. jag talar om mitt psykiska tillstånd, hur jag mådde och kände. naturligtvis ingår även den sociala biten men mest hur jag upplevde mig själv.
jag har aldrig känt mig så lugn och harmonisk. jag hade ett underbart tålamod, blev inte irriterad, var inte rastlös, inte nedstämd eller hade dåligt samvete.
jag vaknade pigg och på gott humör varje dag, jag njöt av att leva och just då kändes mina problem ganska avlägsna. det fanns inga krav jag skulle uppfylla, jag behövde inte göra någon till lags utan jag kunde i fullo koncentrera mig på mitt liv och välmående. jag gjorde precis vad jag ville, kände för allt var på mina egna villkor. inget tassande på tå, inga energitjuvar eller sagofigurer. denna sommar var jag fri som en fågel!!

när jag, A-S, Alex och bror spelade krocket blev jag inte ens irriterad eller arg över att jag kom sist. den som känner mig vet hur dålig förlorare jag alltid har varit. visserligen högg det till i hjärtat när jag hade världens chans att skjuta bror på pinn, hans klot låg ca 1m ifrån..och jag total missade.. resten av kvällen tillbringade vi i deras trädgård pratade, skrattade och fikade. tiden rann iväg så strax före tolvslaget for jag hem. jag mådde bra i hela kroppen, dessa timmar var guld värda för mig, riktig kvalité tid.
jag uppskattade mina besök hos morsan speciellt när vi kunde sitta ute på hennes balkong och blicka ut över kanalen. and mammorna flöt fram på vattnet med en hel karavan av ungar efter sig. när det kom båtar sökte dom skydd vid kanten bland stenar och vegetation var dom utan fara. mamma och jag hade många givande samtal, eftersom jag var på ett strålande humör in fanns det många skratt och glädje. ibland for vi ut till wassbacken för att njuta av miljön, vädret och kaffe med dopp. mitt paradis med många minnen och upplevelser. genom åren har idyllen förändrats nu finns det restaurang, camping och vandrarhem här. några nya hus har byggts och flera av de gamla har fått en ny skepnad.
vårt gamla hus är numera gult, borta är dom små runda fönstren på gavlarna och hela trädgården är skövlad, bara en platt gräsmatta, förstörd och tråkig.

inte ens när toaletten totalt ballade ur fick mig på dåligt humör. den fyllde inte på vatten i behållaren så jag kunde inte spola på det normala sättet, som annars är brukligt. jag fick istället fylla en hink med vatten i duschen och spola manuellt. just då spelade det ingen roll, just då stod jag ut och accepterade det faktum att toastolen gett upp. just då....
äntligen ringde jag en kille som kom och hämtade mina två skrotbilar i trädgården. dom satt ordentligt fast i bromsarna och gräset hade vuxit rejält runt dom. nu var jag av med det problemet, äntligen skulle tjatet upphöra. jag sa återigen till ägaren att toan var totalt död.
jag betalade räkningarna i tid, tömde brevlådan varannan dag vilket post gubben säkert uppskattade. jag hade bestämt mig att njuta så mycket jag bara kunde denna sommar. samla ork, kraft och energi för att i slutet av augusti återigen arbeta med att få ner mina utgifter.

jag kände mig psykiskt stark fast att jag inte skulle träffa W på dryga fyra veckor men jag hade siktet inställt på den 17 augusti, då jag skulle träffa min trygga hand igen, fram tills dess var jag tvungen att klara mig själv. hjälp....

i mitten på augusti kände jag hur allvaret smög sig på, för varje dag som gick kom jag allt närmare det löfte jag gett mig själv. då all tid skulle läggas på min ekonomi vilket jag ville eller inte. även om det såg natt svart ut måste jag sporra mig själv att fortsätta, dessa jävla förbannade pengar!!
äntligen stod det 17:e augusti i kalendern och jag skulle få träffa W, som även denna sommar envisats med att ta semester :) jag mådde fortfarande bra och båda var vi glada över hur jag mått hela sommaren, för jag hade mått bättre än väntat hela tiden och även nu när augusti pockade på. en bamse kram fick W när jag skulle gå, jag viskade i W´s öra, jag förstår att du vill ha semester men sker det en gång till blir jag arg och irriterad, jag fick ett härligt skratt till svar.

jag började ta fram alla lånehandlingar, vanliga månadsräkningar och räknedosan, hela bordet i vardagsrummet täcktes av papper, pärmar och kaffe muggar. jag sov fortfarande på madrasser i stora rummet, allt eftersom dagarna gick började rummet mer och mer likna en knarkarkvart. jag orkade inte bry mig om hur det såg ut för räkningarna fick all min vakna tid, all uppmärksamhet brände jag där och sket i om någon såg hur det såg ut. jag hängde upp lakan i fönstren i fall det kom några fönster tittare eller någon jag absolut inte ville träffa. jag fortsatte att tömma lådan varannan dag, det är nog bara jag och W som förstår vilket framsteg det innebär för mig. små steg tillbaka till livet, små steg som blir till rutin, små steg som säger att jag är på rätt väg, små steg för er men stora för mig.

jag börjar ta ansvar över mitt eget liv och utökar därmed mina möjligheter och chanser att komma tillbaka. det spelar ingen roll vart vinden för mig, vad jag arbetar med eller hur jag bor. jag vill känna att jag lever, det är det enda jag vill.

W sa följande mening den 17:e augusti:

" Från en obstinat tonåring
till en mogen kvinna "